Kapplöpning efter vinster bakom globala livsmedelskrisen
I fryst färdiglagad mat hittades häst-DNA i chili con carne trots att innehållsdeklarationen anger nötkött. Bild från 22 februari. (Foto: Siska Gremmelprez/AFP/Getty Images)


”Hovmästaren, det är en häst i min soppa!” De senaste veckorna har detta klagomål inte bara varit en travesti på ett smaklöst skämt utan också ett mera konkret faktum. Åtminstone för europeiska konsumenter av industritillverkade maträtter som lasagne och köttbullar. Det har väckt ilska mot den globaliserade livsmedelsindustrin och misstänksamhet mot dess produkter.

Tillsammans med det i tysthet inblandade hästköttet har även det den starka antiinflammatoriska medicinen fenylbutazone, använd som smärtstillare för hästar, smugit sig in i den europeiska livsmedelskedjan. Såväl utredningar som självrannsakan har inletts i fråga om myndigheternas förmåga att kontrollera de intrikat sammanflätade förhållandena.

Liksom vid tidigare fall av bedrägeri med och förgiftning av industritillverkad mat och dryck på den globala marknaden har hästköttsskandalen satt ljuset på ett växande problem: En säker och hållbar global leveranskedja kräver inget mindre än effektiv lokal kontroll.

Globaliseringen av färdigmaten, vars popularitet ökat hos arbetarklassfamiljer som söker snabb, lättlagad och billig mat, har ökat trycket på de primära leverantörerna. Företag som Findus och franska Sphangera (det första europeiska företag som anklagades för att aktivt ha märkt om hästkött som nötkött) med flera, har i sina ansträngningar att leverera allt billigare färdigförpackad mat till stormarknaderna, försökt upprätthålla sina vinstmarginaler genom att klämma åt lantbrukare och andra leverantörer längre ner i kedjan.

Det är inte bara matkonsumenterna som blivit offer för den fallerande leveranssäkerheten. På Sphangero har 320 anställda blivit av med jobben sedan franska myndigheter drog in företagets tillstånd i avvaktan på en utredning av företagets roll i ommärkningen. Det innebär ett dråpslag för befolkningen i orten Castelnaudary, som antingen jobbar på Sphangero eller inte jobbar alls. Arbetslösheten i regionen är 13,5 procent. Oavsett om utredarna finner företagsledningen skyldig till ommärkningen så ter sig framtiden för det och andra företag som svenska Findus tämligen bister ut.

I vår uppkopplade tidsålder sprids ett dåligt rykte med ljusets hastighet och det kan ta åratal för de berörda företagen att återhämta sig. År 1990 avslöjades att det cancerframkallande lösningsmedlet bensen hittades i flaskor från den franska tillverkaren Perrier. Trots beslutet att återkalla samtliga 160 miljoner flaskor som fanns i distributionskedjorna över hela världen skadades företagets anseende allvarligt. Det krävdes 15 år för att återhämta sin ställning på den transatlantiska marknaden.

Hästköttsskandalen har ännu en gång blottat riskerna med långa och komplexa leverantörskedjor, med dussintals eller fler leverantörer, där jakten på lägre priser resulterar i en ansvarslös kvalitetskontroll. Den franska tidningen Le Monde kallar hästköttsskandalen för ”pasta subprime” och jämför den ansvarslösa och vinstgiriga långivning som för några år sedan försatte USA och stora delar av världen i en svår ekonomisk kris. (De så kallade subprimelånen gavs till personer utan kreditvärdighet med förhoppningen att bostädernas värde ständigt skulle öka och låntagarna på sikt skulle kunna öka belåningen för att betala av de tidigare lånen. När bostadsmarknaden rämnade gjorde bankerna enorma kreditförluster).

Jämförelsen mellan felmärkt mat, som i praktiken bara rör en marginell del av livsmedelsmarknaden, och bedrägerierna på bolånemarknaden kan vara i grövsta laget, men den lyfter likväl rättfärdiga frågor om hur man kontrollerar en intimt integrerad marknad för att skydda konsumenterna.

På samma sätt som banker och kreditvärderingsinstitut i subprimehärvan för egen vinnings skull tillät lån utan full säkerhet, har vissa aktörer i leverantörskedjorna inom färdigmatsbranschen agerat. För att garantera de egna vinsterna kontaminerades en av länkarna i den långa kedjan, vilket fick hela kedjan att brista. Liknande brister har avslöjats vid flera tillfällen, till exempel i fallen med melamininblandning i spädbarnsmat som avslöjades år 2008 och orsakade allvarliga skador och dödsfall.

Med tanke på hur komplexa produktionssystemen för färdigmat är; komponenterna fraktas fram och tillbaka över internationella gränser och pressen att sänka kostnaderna ökar ständigt, så är behovet av kontroll nu större än någonsin. Om inte de lokala myndigheterna tar större ansvar för att skapa säkerhet och hygien för ingredienser och komponenter som ska produceras för global konsumtion, kommer den egna ekonomin och arbetstagarna att drabbas, likväl som konsumenterna bortom det egna landets gränser. Den förpackade färdigmaten på butikshyllorna må vara global, men ansvaret för konsumentsäkerheten är, när det kommer till kritan, lokalt.


Nayan Chanda är redaktör för YaleGlobal online och biträdande redaktör för “A World Connected: Globalization in the 21st Century.” Artikeln är publicerad med tillstånd av YaleGlobal Online. © 2013, Yale Center for the Study of Globalization, Yale University.

Översatt från engelska. Den svenska artikeln är förkortad i förhållande till originalet.

Epoch Times publiceras i 35 länder och på 21 språk.