Kanadensisk grupp säger sig inte vara fasad för Kinas regim
Den före detta kinesiska diplomaten Chen Yonglin besökte Kanada för att informera om i Kanada baserade kinesiska organisationer som fungerar som fasad för den kinesiska regimens syften att påverka kanadensiska befattningshavare och förfölja grupper som regimen inte tycker om. (Foto: Matthew Hildebrand/The Epoch Times)


Chen Yonglin kom till Kanada med en packe hemliga regeringsdokument och några chockerande anklagelser.

Han sade: ”Kanada är belägrat av kinesiska spioner, informatörer och täckorganisationer som agerar på befallning från Kinas kommunistregim.”

Chens uttalande, som han gjorde under ett nio-dagars besök i Kanada och som slutade förra veckan, rufsade särskilt till en organisations fjädrar: National Congress of Chinese Canadians (NCCC).

Enligt Chen, som var första konsulatsekreterare på Kinas konsulat i Sydney tills han hoppade av 2005, är NCCC på toppen av en pyramid av grupper som etablerats av Kinas ambassad och konsulat i Kanada. Deras mål, säger Chen, är att kontrollera och påverka de kinesiska samfunden och Kanadas regering.

NCCC utövar regelbundet påtryckningar på Kanadas regering, dess ledare kampanjar för utvalda kandidater i val och organisationen har ansökt om stora statsbidrag.

Därför är det inte överraskande att NCCC inte vill bli rubricerad som en fasad för en utländsk kommunistmakt.

Efter att Chen åkte tillbaka till Australien sände NCCC ett skarpt uttalande till kinesisk-kanadensisk media där man nekade till Chens anklagelser.

Nationalkongressen anklagade Chen för ”att fabricera osanningar, skapa hat och skada freden inom Kanadas kinesiska samhälle.” De hotade också att stämma Epoch Times som rapporterade Chens kommentarer i den kinesiska upplagan.

Men Chen har vidhållit sina kommentarer och Epoch Times undersökning antyder att det kan finnas grund för hans påståenden om NCCC.

Ledare med förbindelser

Vid samtal med Epoch Times på onsdag den 20 juni nekade NCCC:s verkställande sekreterare David Lim att han skulle ha nära relationer med kinesiska myndigheter.

– Jag har varit i Kanada i över ett halvt sekel och känner många människor. Jag har inga nära relationer till någon grupp, sade Lim.

Han sade att påståenden om att han skulle vara Torontos kinesiska konsulatets mest pålitliga supporter är bara ”rykten.”

Lim är dock den kanadensiska representanten för den utländska utgåvan av tidningen the Peoples Daily, som är ett officiellt språkrör för det kinesiska kommunistpartiet.

Lims egen tidning i Toronto ”Chinese Canadian Post” är ett blad som medföljer Peoples Dailys veckoupplaga och som ofta upprepar dess synpunkter.

Till exempel innehöll upplagan av Chinese Canadian Post den 4 mars 2006 i detta blad tio artiklar som kritiserade den taiwanesiska presidenten Chen Shui-Bian och den taiwanesiska frihetsrörelsen, tillsammans med en fullsidesannons från Kanadas nationella försvar.

Lim är en av tre viktiga ledare i NCCC. De andra två är verkställande ordförande Ping Tan och nationell vice ordförande Hughes Eng.

Tan äger Bond International Collage, en internatskola i Toronto, som gör reklam för sig själv som ”större utbildningsbas” för besökande kinesiska befattningshavare. Skolan berömmer sig med att den har speciell befogenhet att ta emot befattningshavare från Kinas Shanxiprovins och att den har varit värd för befattningshavare från Kinas arbetsmarknadsdepartement, utbildningsdepartement och Högsta domstolen. Den har även många studenter från Kinas fastland.

Tan som också är involverad i samarbete med skolor i Kina betraktar det kinesiska konsulatet som sin huvudsakliga klient, säger en tidigare anställd. Konsulatets tjänstemän kommer och håller regelbundna tal i hans skola och Tan var värd för en avskedsfest på institutet för den tidigare kinesiske generalkonsuln Cehn Xiaoling.

Hughes Eng, 79 år, ses i det kinesiska samhället som en av kinesiska konsulatets hjälpare. Enligt en av Eng skriven glödande biografi på den kinesiska kommunistregimens webbsajt bosatte sig Engs farfar i Kanada i slutet av 1800-talet. Eng har emellertid hållit kontakt med Kina. Hans bror som är en tidigare idrottstjänsteman i den kinesiska kommunistregimen tog emot Kanadas premiärminister Pierre Trudeau år 1973 när han besökte Kina och öppnade relationerna med kommunistregimen.

NCCC påstår att den grundades 1991 med syfte att ”hjälpa att lösa problem med en extra skatt för kineser (som stiftades för att hindra kineser från att invandra till Kanada), kämpa för jämlikhet för kinesernas sociala ställning och representera kinesiskt samhälle.”

Men den tidigare diplomaten Chen Yonglin berättar en annan historia

Enligt Chen stoppade många västregeringar sina diplomatiska relationer med Kina efter studentmassakern på Himmelska fridens torg 1989 och som gensvar hjälpte den kinesiska regimen till att etablera samhällsorganisationer i dessa länder för att få genom sitt budskap.

”Grundandet av organisationer som National Congress baserades på frågor som kineser i Kanada brydde sig om och man använde beteckning ‘sammanhållning’,” säger Chen. ”Men det verkliga syftet var att främja den kinesiska regimens intressen i Kanada och utöva påtryckningar på Kanadas regering.”

NCCC nekar till detta och säger att ”något parti eller någon politisk makt absolut inte kontrollerar dem.”

Organisationen har sagt att den representerar det kinesiska samhället och så sent som år 2005 påstod den representera 300 000 kinesiska kanadensare – ca 30 % av Kanadas kinesiska befolkning. Den säger sig vara en paraplyorganisation till många kinesiska grupper.

Men andra medlemmar av det kinesiska samhället har bestridit NCCC:s påståenden, och en undersökning bland över 1000 kinesiska kanadensare år 2005 fann att mindre än tre procent sade att NCCC representerade dem.

NCCC-ledare har också vägrat skaffa fram listor över de 280 organisationer som den påstår sig representera. När Epoch Times fick tag i två av dess ledare kunde de inte svara på hur många grupper organisationen för tillfället representerar.

”Det är vanligen bara en handfull människor som driver dessa organisationer och arbetar med den kinesiska beskickningen för att uppnå beskickningens målsättningar utomlands,” säger Chen Yonglin. ”Några organisationer har färre än tio riktiga medlemmar.”

”Genom att kombinera mindre grupper – ihopräknade med många överlappande medlemmar och förskönande medlemskap – under en paraplygrupp, får man det att låta trovärdigt, säger Chen.

Vem NCCC representerar blev en aktuell fråga under kampanjen vid det senaste förbundsvalet som slutade den 23 januari 2006 och som vanns av Stephen Harpers konservativa parti.

Den hetaste frågan i denna kampanj i det kinesiska samhället var upprättelse av den diskriminerande extraskatten som lades på Kanadas utvandrade kineser i slutet av 1900-talet och början på 2000-talet.

Medan andra kinesiska samhällsgrupper länge hade begärt en ursäkt och ersättning till dem som var i livet och ”drabbats” av skatten kom NCCC upp på scenen och sade att ingetdera var nödvändigt.

Före valen gjorde NCCC:s ledare en principöverenskommelse med den dåvarande Paul Martins liberala regering om att avstå från en ursäkt och kompensation och i stället sätta 2,5 miljoner dollar till ny fond ledd av NCCC-ledare. Denna fond skulle då vara ansvarig för att fördela ytterligare 10 miljoner dollar för projekt som belyser kinesiska kanadensares insatser.

Under kampanjen lovade Stephen Harper kompensera de som erlagt extraskatten direkt. I en ledare som publicerades på engelska på första sidan av hans Chinese Canadian Post den 3 juni 2006 bad Lim att Harper inte skulle stryka principöverenskommelsen och sade att det var det bästa sättet att gottgöra orättvisan av kinesernas beskattning.

Överenskommelsen tycks emellertid ha skrotats.

Förespråkare

Medan det kan finnas frågor om NCCC-ledarnas ärlighet beträffande försvarandet av det kinesiska samhällets intressen finns det inget att tvista om deras allvarliga ansträngningar att trycka på frågor som är angelägna för de kinesiska myndigheterna.

På en statligt organiserad ”vänskapskonferens” för utlandsboende kinesiska grupper med nära kontakter till den kommunistiska regimen som hölls i Peking i oktober 2003 berättade Hughes Eng för en grupp kommunistvänliga ledare och kinesiska befattningshavare hur NCCC hade övertygat tidningen Toronto Sun att be om förlåtelse för en skämtteckning som var kritisk till den kinesiska regimen. Skämtteckningen publicerades under SARS-utbrottet och antydde att SARS var ”made in China.”

Eng sade att NCCC tillsammans med Confederation of Toronto Chinese Canadian Organizations (en organisation där Eng, Tan och Lim också sitter i ledningen) hade skrivit brev och organiserat protester mot skämtteckningen, även samlat kineser att bojkotta tidningen. ”Den kinesiska generalkonsuln i Toronto uttryckte indignation över Toronto Suns avsikter att misskreditera den kinesiska regeringen,” sade Eng och tillade att ”hela världen beundrade och lovordade den kinesiska regeringen för dess ansträngningar att bekämpa SARS. Det fanns inget sådant som att mörklägga fakta.”

Eng skröt med att efter att medlemmarna av hans organisation hade ett möte med Suns ledarpanel samtyckte tidningen till att publicera en ursäkt.

Men Chen Yonglin säger att den kinesiska regimens huvudsakliga målsättning utomlands inte enbart är att rädda ansiktet. Han säger att prioriteringen är att misskreditera och skrämma fem målgrupper: tibetanska flyktingar, taiwaneser, uighur-muslimer, demokratiaktivister och anhängare till Falun Gongs andliga metod som kommunistregimen förbjöd 1999.

Chen ledde konsulatets politiska avdelning i Sydney som var ansvarig att ta ledningen i kampen mot de fem grupperna. Han presenterade interna dokument som visade hur kinesiska organisationer i Australien användes för att angripa de fem grupperna.

NCCC har till synes gjort liknande saker i Kanada. År 2001 organiserade NCCC en offentlig demonstration för att ”fördöma Falun Gong” i Torontos Chinatown. Händelsen
utannonserades i David Lims Chinese Canadian Post. Hughes Eng var värd och Ping Tan höll ett tal vilket också den dåvarande kinesiska generalkonsuln Zhou Xingbao gjorde.

Samma år skrev NCCC till dåvarande premiärministern Jean Chrétien och bad honom att sätta stopp för Falun Gong-protesterna utanför det kinesiska konsulatet. Brevet sade att protesten skadade vänskapen mellan Kanada och Kina.

Chen Yonglin säger att brevet i själva verket hade formulerats av det kinesiska konsulatet och gavs till NCCC för att de skulle ge det till premiärministern. Chens konsulat i Sydney fick brevet vidarebefodrat dit där det visades som ett lärande exempel.

2002 var Ping Tan och Hughes Eng vice ordförande av den kinesiska regimen sponsrade evenemanget ”Kina-Tibet kulturvecka” där man visade tibetanska filmer, foton, religiös konst, sång och dans enligt ett reportage av evenemanget i officiell Peoples Daily.

Både den dåvarande kinesiska ambassadören Mei Ping och dåvarande kinesiska generalkonsuln Sun Shuxian närvarade likväl som några kanadensiska befattningshavare.

De enda gästerna som lämnades utanför var tydligen medlemmarna från Torontos tibetanska flyktingsamhälle som förvisades till att protestera utanför.

När en ledamot inom Torontos kommunfullmäktige 2004 lade fram en motion för att hedra en Falun Gong-vecka skrev Eng till borgmästaren och fullmäktigeledamöter och bad dem att rösta ned motionen.

När ett kinesisktalande tv-nätverk som ofta rapporterar kritiskt om den kinesiska regimen ansökte om att få tillstånd för att sända i Kanada skrev NCCC till organet för sändningskontroll i Kanada (CRTC) och bad dem att motarbeta tillståndet.

En rapport som skrevs i mars 2005 och läckte ut till Epoch Times från den kinesiska ambassaden i Ottawa genom en annan avhoppare visade att ambassaden planerade att beorda kinesiska organisationer att skriva liknande brev till CRTC.

NCCC har också berömts av det kinesiska konsulatet för sina ansträngningar att misskreditera den taiwanesiska självständighetsrörelsen. Rapporter om NCCC:s arbete på detta område har postats på Torontos kinesiska konsulats webbsajt och Kinas UD:s webbsajt

På frågan om NCCC någonsin har tagit en hållning som avvikit från den kinesiska regimens linje under de senaste två åren säger Lim att han inte kan komma ihåg någon.

CSIS (Kanadas spionorgan) uttrycker oro över kinesiska spioner

Oro över den kinesiska regimens förmåga att påverka Kanadas samhälle och politik kom till dagsljuset i april när Jim Judd, direktör för det kanadensiska spionorganet CSIS bröt mot seden att inte nämna länder och avslöjade att nästan hälften av CSIS:s resurser till säkerhetstjänstens verksamhet gick till kinesiska spioners verksamhet i Kanada.

Michel Juneau-Katsuya, en tidigare CSIS-chef för stillahavsområdet säger att det finns minst två dussin fungerande täckorganisationer i Kanada som kontrolleras av den kinesiska regimen.

Bland dem, säger Chen Yonglin, är ett antal kinesiska studentgrupper och professionella organisationer. Medan de flesta medlemmarna av dessa klubbar inte känner till förbindelserna med det kinesiska konsulatet opererar deras ledare under direktiv av den kinesiska regimen.

Juneau-Katsuya kände direkt igen NCCC när han tillfrågades men han kunde inte kommentera om det en är organisation som CSIS är intresserad av.

”CSIS:s ansvar är att skydda kanadensare och Kanadas regering. Alla organisationer som uppfattas agera för en utländsk regering för att göra politisk eller annan form av störning kommer att undersökas av CSIS.”

Juneau-Katsuya förde också fram oron över att sådana ansträngningar kan öka på grund av ökad budget för den kinesiska regimens ‘Enad fronts arbetsdepartement’ som sköter om sådana insatser utomlands.

”´Enad fronts arbetsdepartement´ har varit extremt aktiv i att ekonomiskt och logistiskt stödja många av denna typ av organisationer som täckorganisationer för att främja kinesiska intressen och spionera på kanadensare och kineser utomlands,” sade han.

Juneau-Katsuya citerade en kinesisk tidningsrapport där man anger att det kinesiska kommunistpartiets centralkommitté till nästa skatteår anslagit ytterligare 3 miljarder dollar till utrikesdepartementet och ‘enad fronts arbetsdepartement’ för att ”skönmåla” den kinesiska regimen och Kina utomlands.

De har till sitt förfogande en enastående mängd resurser att användas av täckorganisationer och personer som stödjer deras aktiviteter,” säger Juneau-Katsuya.

”Varje organisation som används av utländsk makt för att genomföra sådana aktiviteter här, bedöms som oaccetabel.”

Översatt från: http://en.epochtimes.com/news/7-6-21/56758.html” target=”_blank”>