Kallaste platsen på jorden
Den kallaste platsen på jorden är Vostok Station i Antarktis. (Foto: Antarctic Sun)


Den kallaste platsen på jorden, Vostok Station, ligger ovanför den största och mest kända subglaciala sjön i Antarktis. Den lägsta uppmätta temperaturen registrerades till  -89,2 grader Celsius trots att mitt på dagen under sommaren (december till januari i denna del av världen), klättrar temperaturerna så högt som -36 grader Celsius.

Sovjet öppnade stationen den 16 december 1957 och i dag är den fortfarande en av Rysslands största basstationer med människor som bor där året runt.

Livet på Vostok Station

Sergei Buschmann, geofysiker som bodde på Vostok från 2009 till 2011, beskriver det som förvirrande att komma in i en sådan kall miljö.

”Vanligtvis  förlorar människor upp till 4,7 kg av sin vikt under den första månaden i Antarktis”, sade han i en intervju med den ryska upplagan av Esquire.

”Det första problemet vid ankomsten är att man får någon reaktion. Jag såg en man bli sjuk några minuter efter ankomsten. Om han inte hade evakuerats i tid, inom ett par dagar, skulle lungödem ha lett till döden av syrebrist. Jag blev illa berörd”, sade han.


Vostok Station i slutet av 90-talet (Foto: Stephen Price)

Vostok Station i slutet av 90-talet (Foto: Stephen Price)

Även när man tar en snabb promenad eller lyfter vikter måste man vara försiktig, sade Buschmann, eftersom man snabbt blir andfådd och man ser dåligt.

”Om man stiger upp fort från en stol kan man bli yr och falla ned. Det är också mycket tröttande på grund av apnea – andningen upphör under sömn. När man skall anpassa sig till Antarktis och lära sig sova tar det mellan en och tre månader”, sade han.

Buschmann hade några hallucinationer och såg en fluga eller ett bi trots om inga av dem finns på denna kontinent.

Det fanns värme inne i stationen på vissa ställen när de inte ransonerade bränsle. Temperaturen kunde stiga till fem grader Celsius i rummet som han bodde i, vilket också inrymde vetenskaplig utrustning. En gång under bränsleransonering gick slangarna av på diskmaskin på grund av is.

I bostadshuset fanns en bar med ett biljardbord och tv. Men med 13 personer boende i trånga förläggningar under allt för lång tid uppstår konflikter sinsemellan.

”De mest obehagliga bråken och förolämpningarna började med alkohol. Vodka importerades lagligt till stationen och i anständiga mängder. Under en vinter importerade vi cirka 200 flaskor á 0,75 liter. Ibland upphörde inte det kraftiga supandet på en hel vecka”, sade Buschmann.

Robert Flint Junior, som stannade en vinter (1974) som en utbytesforskare vid Vostok Station, sade att det definitivt var annorlunda att bo där.

”Medan maten på Vostok Station i allmänhet var alldagligt var helgerna spektakulära: Jag tror aldrig att jag någonsin mer kommer att se dussintals enkilos burkar av Belugakaviar (den finaste ryska kaviaren) på ett och samma ställe!”


Vetenskapsmännen äter i matsalen på Vostok i slutet av 90-talet (Foto: Stephen Price)

Vetenskapsmännen äter i matsalen på Vostok i slutet av 90-talet (Foto: Stephen Price)

De mest detaljerade beskrivningen av livet på Vostok kommer från Stephen Price, glaciolog och modellör av istäcke, som tillbringade tid på Antarktis från 1996 till 2001. Han reste till Vostok 1997 och berättar om upplevelsen på sin webbplats via en fotoberättelse.

Fara

Det kalla vädret utgör en fara för forskare som bor där eftersom de måste gå ut ibland.

Folk kan se långa sträckor i denna del av Antarktis, ibland längre än 1 mil, men ibland drar dimman ner avståndet till en kilometer eller mindre. Snödimma anses vara en farlig företeelse av forskare. Den kan minska den horisontella sikten till en meter och man kan knappt se något.

Snöstormar i området är svaga på grund av svaga vindar. Snödrift händer i genomsnitt 106 dagar om året och snöblåst 50 dagar per år.

Buschmann sade att när man har lämnat den relativt varma stationen är det tufft att vistas ute.

”Denna frost – det är ett odjur”, sade han och beskrev det lägsta rekordet för ett år, -82 grader Celsius. ”Det tar ett par minuter att bli kall efter värmen i bostaden och sedan biter frosten kylskador i ansiktet, knän, fingrar, tår, biter i köttet, ända in i märgen – även om man håller sig i oupphörligt rörelse och har varma kläder. Döden inträffar inom 6-8 timmar även om man hela tiden rör sig”.

En skyddsmask ger en buffert men det finns hål för ögongen. Man kan inte andas eftersom andningen omedelbart blir vit och man blir frostbiten på näsa och läppar. Att andas genom masken är inte heller särskilt lyckat”, sade han.”

Buschmann lade till ett extra lager av filt i sina pälsstövlar.

En intressant sak, tillade han, var ”under extrem kyla manifesterades en lukt som genomsyrade hela Antarktis”.

”Doften är knappt förnimbar och vanligen brukar jag inte lägga märke till den då den är svag och omärkbar”, sade han. ”Men sedan vid -82 grader Celsius kände jag den. Ett tag försökte jag hitta en jämförelse med gav sedan upp. Men sedan när vi var mycket kalla insåg jag plötsligt att det var den där doften. Jag skulle kalla det ”vaniljkaramell”.

Borrning

Ryssarna tillbringade mer än 30 år för att studera borrteknik som användes på Vostok Station, enligt Pomelov Victor, en av de medverkande. Han skrev en lång miljövärdering och analyserade borrningen vilket krävs enligt Antarktis miljöregler.

Prover tagna nära stationen anses viktiga eftersom de spänner över ett komplett glacial-interglacial cykel (eller en tidsperiod med stora inlandsisar och en tidsperiod utan stora inlandsisar). Proven som omfattar en tidsperiod som spänner tillbaka 420 000 år hjälper forskare att undersöka klimatförändringar.

”Den starka korrelationen mellan atmosfäriska koncentrationer av växthusgas och Antarktis temperatur … bekräftas av utökning av Vostoks iskärnerekord”, skriver forskarna. ”Från den omfattande Vostokrekorden drog [vi] slutsatsen att dagens atmosfäriska bördor av koldioxid och metan verkar ha varit utan motstycke under de senaste 420 000 åren”.

Den djupaste iskärnan som någonsin upptäcktes av en grupp franska och före detta sovjetiska vetenskapsmän 1998 var härifrån. De nådde ett djup på 3 623 meter.

Översatt från engelska