Jojken – ett sätt att leva
Jojkaren Simon Issát Marainen (Bild: folkgalan.se)


 


Jojkaren Simon Issát Marainen (Bild: folkgalan.se)

Jojkaren Simon Issát Marainen (Bild: folkgalan.se)

 

Samernas nationaldag den 6:e februari är en god anledning att lära sig mer om samernas speciella sång; jojken. Men det är mer än sång. Jojken är ett sätt att leva. Epoch Times har träffat medlemmar i bandet Ára, som vill sprida jojken och historian bakom. Från att ha varit förbjudet och något fult har traditionen att jojka fått ett uppsving.

Berättelsen från en tid när man inte fick jojka, då samerna sedan länge hjärntvättats till att se på jojken som något fult, illustrerar hur jojken är en del av det samiska livet. Jojkaren Simon Issát Marainen från bandet Ára berättar:

– En äldre man i Soppero brukar säga – det [att jojka] ansågs fult bland samerna också, man blev hjärntvättad från 1600-talet, det var en skam och det var syndigt – han sa att han var tvungen att gå till ett berg någon kilometer från Soppero. Dit gick han när han kände att han var tvungen att jojka, och satte sig och jojkade. När han kände att han hade medicinerat sig själv, då gick han tillbaka. Då hade han fått ge utlopp för sina känslor.

Att jojka är för samer ett sätt att minnas, att berätta om naturen, platser, sina renar, om personer, både levande och döda.

En inuit uttryckte sig en gång för etnografen Knut Rasmussen, om vad som också kan beskriva hur en jojk uppstår: ”Sånger är tankar som sjungs ut med andedräkten när människor känner så starkt att vanliga tal inte räcker.”

Krister Stoor som jojkar och forskar i samisk kultur har sagt: ”Man säger att jojken bekräftar en människas identitet och det kan man verkligen bekräfta. För jojken är inte att sjunga, jojken är inte att berätta. Nej, den är en större del av en större helhet. En helhet som gör att vi människor knyts samman med andra människor, till naturen, till djuren. Att jojka är ett sätt att minnas gamla tider.”

Berättartraditionen viktig för att föra vidare

Det samiska skriftspråket är ungt, vilket gör att den muntliga berättartraditionen är mycket viktig.

Axel Andersson, musiker i Ára menar att man får hitta nya uttryckssätt för att jojken ska föras vidare.

– Det är enda sättet att på ett ärligt sätt föra det vidare till barnen, att barnen känner att de kan ta vid, att det är ett öppet tak, att man känner att det är någonting man kan utveckla, inte bara bevara. Medan bevarandet är jätteviktigt, det är självklart.

Karaktären hos den traditionella jojken tror Marainen kan göra det svårt att nå ut till många.

– Att nå ut jättelångt med bara traditionell a capella-jojk; det krävs också ett tränat öra. Jag tror inte alla har det, kanske inte orkar ta emot… Man får försöka anpassa jojken, men så långt det är möjligt för mig så försöker jag hålla det så traditionsenligt som möjligt, säger han.

Jojken i framtiden


Axel Andersson och Simon Issát Marainen är medlemmar i bandet Ára som vill föra ut jojken och hålla traditionen levande. (Bild: Eva Sagerfors/Epoch Times Sverige)

Axel Andersson och Simon Issát Marainen är medlemmar i bandet Ára som vill föra ut jojken och hålla traditionen levande. (Bild: Eva Sagerfors/Epoch Times Sverige)

Jojken har på senare tid fått ett uppsving. Över huvud taget får den samiska kulturen ta mer plats och har fått större acceptans och respekt i samhället och många yngre tar till sig jojken. Att jojken får synas skapar förståelse och intresse, samtidigt som det ger samerna en större självkänsla, berättar Marainen.

De är båda överens om att det inte finns några gränser för hur man för fram jojken, deras egen musik har olika influenser, men det är viktigt att ha kärlek och respekt för den.

– Man kan göra lite vad som helst, bara man gör det med kärlek och respekt, säger Andersson med värme i rösten.

– Man får aldrig glömma historian, och respektera historian. Jag tror, att kan man historian då är det aldrig något problem att göra jojken till något eget, lägger Marainen till.

Att spela till jojk är annorlunda och kan vara ett problem. Andersson berättar att jojken bygger på frasering, medan västerländska musiker är vana vid taktarter och ackordföljder.

– Man måste låta jojken leda, så får musiken följa. Om jojkaren måste följa musiken måste han kompromissa, förklarar han.

Vill sprida kunskap genom jojken

De hoppas båda att jojken, den samiska musiken och kulturen ska leda till bättre kunskap om samerna; hur det har varit och hur man lever idag. De kommer också in på vad som behöver göras för samerna.

– Det är ju okunskapen som är grunden till alla konflikter, säger Marainen.

Han vill själv, med jojken som uttryckssätt, bidra till en förändring. Att informera genom jojken.

– Minnas och berätta, jojken har varit ett uttryck för att beskriva saker och ting utifrån sin egen känsla, sin egen upplevelse, sin egen bild. Jojken är väldigt personlig, säger han.

Så, vare sig det är traditionell jojk hemma i byn eller i modern tappning riktad mot en publik så är jojken fortfarande ett sätt att leva.

Det samiska folket tar plats på sin nationaldag

Peking främjar mandarin och straffar minoritetsspråk

VIDEO: Dödad för organ – Kinas hemliga transplantationsindustri