Jodbrist kan ge struma
Närbild av havssaltkristaller från i Aigues-Mortes i Frankrike. Jod finns naturligt i havssalt. Jod anses även kunna dra ut vissa tungmetaller ur kroppen. (Foto: AFP/Dominique Faget


Jodbrist är ett världsproblem. En tredjedel av världens befolkning är drabbad av bristsjukdomen. I Sverige tillsätts jod i saltet men många nya populära saltsorter innehåller inget jod och dessutom konsumerar vi allt mindre mängder salt. Det här oroar experterna som uppmanar till användning av joderat salt i maten.

Under mellankrigstiden var jodbrist en vanlig orsak till den allvarliga sjukdomen struma. 1936 infördes ett joderingsprogram av bordssalt och sedan dess har förekomsten av struma kraftigt minskat i Sverige.

Men i en nyligen publicerad artikel i Läkartidningen varnar forskare, bland annat Helena Filipsson Nyström, specialistläkare och överläkare på endokrinologen vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset, för att vi kan få se en ökning av struma igen, eftersom konsumtionen av salt har minskat samtidigt som flera saltsorter utan jod blivit populära, som exempelvis flingsalt.

”Matvanor är en dynamisk företeelse, och medvetenheten om jodbrist bland yngre invånare i Sverige är i allmänhet låg. Konsumentbeteendet influeras av trender; en är att många är tveksamma till att inmundiga »tillsatser«. Detta utgör ett ytterligare hot mot jodsituationen i Sverige.”, skriver forskarna i artikeln.

Forskarna vill se att allt salt tillsätts med jod och att även saltet inom livsmedelsindustrin för att inte jodintaget ska hamna under de rekommenderade nivåerna.

Livsmedelsverket uppmanar på sin informationssida både livsmedelsindustrin och restauranger att använda joderat salt.

Jod är ett livsnödvändigt grundämne som har betydelse för sköldkörteln och ämnesomsättningen.

Jod finns naturligt i havssalt men i bergstrakter och trakter långt belägna från havet är jodbrist vanligt. Även i länder som ofta drabbas av översvämningar är jodbrist vanligare.

Jodbrist är vanligare i u-länderna, och i västvärlden är jodbrist vanligare bland kvinnor än män.

Brist på jod kan leda till struma, rubbningar av sköldkörteln och yttra sig i kroppslig och mental tröghet. Hos barn kan brist på sköldkörtelhormonet leda till dvärgväxt.

Den schweiziske naturläkaren Alfred Vogel ansåg redan på 50-talet att en stor bidragande orsak till jodbrist var vår denaturerade kost. Konserverad mat, vitt bröd och socker var bovar som han ansåg ligga bakom många strumafall.

Alfred Vogel manade dock till försiktighet när det gällde användningen av joderat salt. Han såg en fara i jodsaltet då det kan leda till hjärtbesvär hos vissa personer som är känsliga för jod.

Naturläkaren ansåg att läkare borde konstatera att det verkligen föreligger underfunktion av sköldkörteln innan man började använda joderat salt eftersom personer som har en överfunktion kan känna av en ökad puls och hjärtklappning efter att ha intagit joderat salt.

Alfred Vogel trodde på att gödsla jorden rätt med jodhaltigt benmjöl och andra jodhaltiga gödningsämnen som sedan kommer oss tillgodo på ett naturligt sätt när vi äter grönsaker som skördats ur jodrik jord.

Men idag har många områden i världen urlakade jordar och jodbrist är ett stort hälsoproblem.

Jod i större mängder är livsfarligt. Joderat salt bör användas med måttlighet, för högt intag av jod kan påverka sköldkörtelns funktion och rubba sköldkörtelhormonbalansen. Cirka tre gram, en tesked jodberikat salt per dag täcker det dagliga rekommenderade intaget.

Jod finns även naturligt i fisk, skaldjur och ägg. Mindre mängder finns i mjölk och mjölkprodukter, spenat, melon och vitlök.

Färdiglagad mat innehåller sällan jodberikat salt.

Fakta om sköldsköterln och struma

Sköldkörteln sitter strax under struphuvudet och utmed sidorna på luftstrupen. Vid struma förstoras sköldkörteln. Struman kan trycka på strupen och ge svårigheter att svälja och andas. Vid struma som ger besvär kan delar eller hela sköldkörteln opereras bort.

Vid struma kan det föreligga antingen under- eller överfunktion av sköldkörtel. När sköldkörteln frisätter onormalt mycket sköldkörtelhormon är ämnesomsättningen på högvarv. Vanliga tecken är exempelvis svettning, diarré, hjärtklappning, hög puls, sömnsvårigheter och oro.

Vid brist på sköldkörtelhormon går ämnesomsättningen på sparlåga och ger besvär som trötthet, frusenhet, förstoppning.

Källor: Läkartidningen, Hälsosidorna, Livsmedelverket, Den lille doktorn (1952) av Alfred Vogel