Jing Ke försökte döda Kinas förste kejsare
Mördaren Jing Ke redo att dela ut en riktig käftsmäll. (Illustration: Wang Shuang-K'uan/Epoch Times)


Sima Qian var den som först nedtecknade Kinas historia, ”Shiji”, ett arbete som avslutades år 91 f. Kr. I en av krönikorna berättas det om Jing Ke, mannen som försökte döda och nästan lyckades döda kungen av Qin, känd som erövrare och Kinas förste kejsare.

Efter fem århundraden av Östra Zhoudynastin började De stridande staternas period. Den perioden, 475 – 221 f. Kr., kännetecknades av totalitära statsmän och blodiga militära kampanjer med hundratusentals män involverade.

Vid slutet av det andra århundradet f.Kr. hade den västra kinesiska staten Qin byggt upp en ohejdbar krigsmaskin under ledning av den hänsynslöse kungen Ying Zheng. Han var i färd med att leda denna krigsmaskin till en rad segrar som skulle krossa de sista hindren mellan honom och herraväldet över ”allt under himlen”, nämligen de återstående sex staterna som utgjorde det feodala Kina.

Prins Dan värvar Jing Ke

En av Ying Zhengs hinder var den nordöstra staten Yan som låg ungefär där dagens Peking ligger. Yans härskare prins Dan av Yan såg Qins ”stöveltramp” komma mot honom och förstod att det krävdes en lösning. Lösningen kom i form av två män, den förrymde Qingeneralen Fan Wuji vars familj hade avrättats för hans illojalitet mot Qinkungen, och Jing.

Jing Ke var en skolad man och krigare från staten Wei, en av dessa otaliga småstater som sugits upp av Qin. Jing hade inget annat val än att fly till Yan, som hade en osäker position inför den hotande invasionen.

Prins Dan var desperat liksom de återstående oberoende staterna. Kanske, tänkte han, kanske om Qinstaten förlorar sin ledare skulle hela regimen, som byggts på blind rädsla och evig lojalitet till härskaren, vackla eller kollapsa. Då skulle Yan och de andra staterna räddas undan en säker undergång.

Prinsen av Yan anlitade Jing Ke som bestämde sig för att planera sitt ödesmättade uppdrag.

General Fan Wuji offrar sitt huvud för Jing Kes uppdrag

Jing Ke behövde hitta ett sätt att komma åt Qinkungen och sätta stopp för honom. Inte bara gäster och diplomater visiterades efter vapen innan de tilläts komma in i området nära Ying Zhengs tron, utan även kungens egen vakt hade strikta order att inte röra sig i området med några vapen på sig.

Lyckligtvis var Yin fortfarande villig av träffa diplomater, speciellt om de kom med gåvor. Dessutom var han angelägen att se sina fienden gå under, oavsett om de var bosatta inom eller utanför hans gränser. Avhopparen Fan Wuji var inget undantag.

Ända sedan Fans familjs hade dödats hade general Fan förtärts av hat till Qins tyranni, det var faktiskt större än hans vilja att leva. Jing Ke föreslog därför Fan att slitsa upp sin strupe för att hans huvud skulle kunde skänkas till Ying Zheng som en hyllning. Detta skulle göra det möjligt för Jing att komma nära kungen och dräpa honom. Generalen gick med på det nästan omedelbart.

Men en förrädares huvud var inte nog för var skulle Ke gömma sitt vapen? Prinsen av Yan hjälpte honom. Han hade en kartrulle som visade ett antal gränsområden som skenbart var till för att överräckas till Qin som en hyllning i utbyte mot förbättrade relationer. När kartan var hoprullad var den en perfekt plats för en liten dolk. Dolken var så vass att bara en lätt snuddning vid huden skulle skära in i köttet. Den var också behandlad med ett starkt gift.

Budbärare sändes iväg och Qinkungen informerades om nyheten. Prins Dan av Yan önskade fred och var redo att bevisa det genom att leverera huvudet av förrädaren Fan Wuji och överlämna ett markområde.

Kung Ying Zheng accepterade förslaget och Jing Ke begav sig västerut. Under färden sjöng han ”vindar blåser, floder fryser. Hjälten vadar, återvänder aldrig!”

Kraftmätningen vid Qinhovet

Vid Qinhovet steg Jing Ke fram till det podium där Ying Zhengs kungliga tron stod. Fram tills dess hade det gått bra, inga vapen hade hittats på den blivande mördaren. Kungen reste sig och försäkrade sig om att huvudet som Jing hade tagit med sig verkligen tillhörde förre generalen Fan.

Sedan var det dags för kartan.

Jing rullade upp bamburullen. När kartan var helt utrullad tog han knivbladet som gömdes i ena handen och med den andra sträckte han sig efter kungens arm för att dra honom inom räckhåll.

Jing Ke fick tag i Ying Zhengs silkesärmar. De revs sönder och kungen backade omskakad.

Kungen hade blivit skrämd från vettet och kom inte på att ge kommandot att låta soldaterna komma upp på podiet. Ingen i hovet tordes röra sig.

Mördaren och tyrannen lekte en kort, ödesmättad katt-och-råtta-lek som slutade med att kungens läkare inte löd order utan kastade en axelremsväska med mediciner på Jing Ke. Då mördaren blev distraherad och tvekade skrek en röst åt kungen och visade med tecken att han skulle dra sitt svärd. Fram till dess hade svärdet hängt oanvänt i skidan medan härskaren försökte fly och ducka.

Med draget svärd återfick Ying Zheng fattningen och stötte till Jing Ke och lemlästade honom. Jing kastade sin dolk mot kungen men det var till ingen nytta. Han skrattade och accepterade sitt nederlag.

Den blivande kinesiske kejsaren ryggade tillbaka av chocken och högg Jing Ke åtta gånger, innan han lät svärdet glida ner i skidan igen.

Jings misslyckande blev dödsstöten för Yan och de andra staterna som hade hållit ut mot Qinstyret. Då deras ledare hade lurats, mutats och splittrats hade de sex staterna gömt sina huvuden i sanden tills det var för sent. År 221 f. Kr. erövrade Qinstaten Kina och tyrannen Yin Zheng blev Qin Shi Huang Di, den förste kejsaren av Qin. Namnet Kina härstammar från ordet Qin.

Qinregimen varade i endast femton år innan den upplöstes och ersattes av den ärofulla Handynastin. Senare generationer minns Jing Ke som en orädd ståndaktig man som stod upp mot den tyranniske förste kejsaren och gjorde sin plikt.