När efterfrågan på jätteräkor ökar i väst, ökar också scampiplantagerna i Sydostasien – vilka orsakar förödelse av mangroveskogar, de kustnära salta våtmarkerna och den ekologiska balansen.
Användningen av antibiotika och kemikalier i odlingarna förorenar också bassängerna. Detta gör att de endast är användbara under några år och det har lett till att stora landområden har gjorts oanvändbara.
Sydostasiens fattigaste människor är beroende av försörjningen av dessa ekosystem och de sociologiska effekterna är stora. Den svenska Naturskyddsföreningen (SNF) har förklarat den 16 mars som Anti-Scampidagen för att belysa dessa problem.
– Mangrove och andra kustnära ekosystem som saltängar, är några av världens mest produktiva ekosystem och miljontals människor är beroende av dem för sin försörjning, säger Sara Tynnerson, projektledare Antiscampi på Naturskyddsföreningen.
Enligt Naturskyddsföreningens rapport ”I grumliga vatten” har ungefär hälften av de ursprungliga mangroveskogarna redan försvunnit, främst på grund av att man valt att odla tigerräkor.
Mangroven fungerar också som skydd mot erosion, stormar och tsunamier, förklarar Tynnerson.
Efterfrågan på jätteräkor har ökat med 600 procent under de senaste 10 åren enligt Naturskyddsföreningen. Europa, Nordamerika och Japan är de länder som importerar mest jätteräkor.
– Trots att det skett en minskning av importen till följd av finanskrisen, så är Spanien fortfarande den största importören i EU, följt av Frankrike, Storbritannien, Italien och Tyskland, säger Steve Trent, verkställande direktör vid Environmental Justice Foundation (EJF).
Medan västerländska konsumenter har stor aptit på jätteräkor, har ägarna av scampiplantagen en omättlig aptit på mark.
När en bassäng har blivit förorenad av de gifter som används i industrin måste man bygga en annan någon annanstans för att ersätta den.
I bassängerna lever räkorna tätt tillsammans vilket orsakar bakterier och sjukdomar. Man ger räkorna antibiotika och doppar dem i giftiga kemikalier för att få bukt med problemet. Allt detta leder till att området blir så förgiftat att det efter cirka sju år inte går att odla räkor där längre och ny mark måste förvärvas, rapporterar Naturskyddsföreningen.
Tynnerson berättar att den fisk som används till foder är till stor del matfisk som skulle kunna ätas direkt istället.
– Det krävs cirka två kilo fisk per odlad räka. Fisken som används i foderproduktionen har en viktig roll i de marina ekosystemen och när det är ett hårt fisktryck på dessa fiskar ger det effekt på hela näringsväven, säger Tynnerson.
Människorna som bor i området påverkas av räkodlingarna på många olika sätt.
Beväpnade vakter bevakar ofta odlingarna och de drar sig inte för att använda sina vapen om de anser det nödvändigt. Miljön påverkas och saltvattnet som tränger in i jordbruksmarkerna förstör jorden.
– Många av dem som deltar i räkindustrin är några av världens fattigaste. De instabila lönerna och höga startkostnaderna gör att många människor tvingas in i en cykel av skulder som de inte kan ta sig ur, säger Trent.
Rich Bindell, kommunikationschef på Food & Water Watch säger att regeringar inte har gjort mycket för att hejda problemet.
– I själva verket skulle de handelsförhandlingar som pågår just nu, de för Trans-Pacific Partnership, bara göra problemet värre, sade Bindell.
Trans-Pacific Partnership håller på att förhandla med Australien, Brunei, Chile, Kanada, Malaysia, Mexiko, Nya Zeeland, Peru, Singapore, USA och Vietnam. Om det genomförs, skulle det påverka tariffer, immaterialrätt, samt andra frågor för att underlätta handeln mellan länderna.
Enligt Naturskyddsföreningen är det upp till oss konsumenter att hejda efterfrågan och därmed produktionen av jätteräkor, då statliga regleringar inte tar itu med problemet.
Sverige får sin första ”gröna” livsmedelskedja
Svenska musslor bra som hönsfoder
VIDEO: Dödad för organ – Kinas hemliga transplantationsindustri
