Jataka-legender: En glimt av buddhismen i Indien
En målning av Jatakaberättelserna från 1700- 1800 talet. (Foto: Wikipedia)


Indien är rikt på muntliga traditioner. Barn tar in dem genom att sitta i knät på sina föräldrar. De vuxna kan många folksagor och fyller sina barn med de mest hänförande berättelser. Dagens indiska samhälle är synkretiskt (religöst sammanblandat) och familjens berättare kan sagor från flera olika religösa traditioner, såsom från hinduismen, buddhismen och islam.

När Buddha Sakyamuni blev upplyst under Bodhiträdet för 2500 år sedan, kom han ihåg att han hade kultiverat dharman eller lagen i många av sina tidigare liv. Ibland relaterade han till berättelser från sina tidigare inkarnationer när han föreläste för sin lärjungar.

Jatakalegenderna är dessa sägner berättade i 547 olika dikter. De har översatts och studerats på många olika språk. De existerar över hela Indien och har också illustrerats i barnböcker.

Dessa berättelser som är djupt rotade i det indiska medvetandet har som roll att via historieberättandet hjälpa till att hålla liv i begreppet reinkarnation.

I den första delen av den här serien som består av utvalda delar från Jataka, berättar vi historien om Kung Makhadeva. Det är den nionde dikten i de ursprungliga Jatakatexterna.

En gång satt Buddha Sakyamuni i en sal tillsammans med sina lärjungar. Munkarna lovordade kvaliteten på Buddhans avsägelseord. Buddhan berättade då att han hade predikat sådana avsägelser under många av sina tidigare existenser. På tal om detta började han berätta följande historia:

Det var en gång en plats som hette Mithila, det låg i kungariket Videha och hade en kung vid namn Makhadeva. Han var en rättfärdig kung som styrde med visdom under 84 000 år. Trots att han hade levt så länge var han fortfarande både energisk och ungdomlig och hade många år kvar att se fram emot.

En dag när han skulle klippa håret sade barberaren till honom, ” O konung, jag har funnit ett grått hårstrå på ditt huvud.”

”Ryck bort det och lägg det här i min hand,” sade Makadeva. Det gjorde barberaren.

Kungen tittade på det gråa hårstråt och blev verkligen omskakad. Han började svettas ordentligt. Kläderna började samtidigt kännas tryckande mot kroppen.

”Oh, jag är verkligen en dåraktig man” utropade han. ”Jag har slösat bort så mycket tid!”

I hårstråt tyckte sig Makhadeva se döden dansa med förtjusning för att välkomna honom. ”I dag”, sade han till barberaren, ”skall jag dra mig ifrån den här världen för att leva som munk.”

Som present gav han barberaren en hel by. Till sin äldsta son skänkte han sitt kungarike och sade till honom, ”Min son, jag börjar bli gråhårig och gammal. Jag har haft min del av mänsklig glädje och ser nu med glädje fram emot att få njuta av gudomliga nöjen; tiden för min avsägelse har kommit.”

Makhadeva underrättade ministrarna om sitt beslut, men de kunde inte förstå varför han ville ge upp ett liv i lyx för att bli en munk.

Han visade dem sitt gråa hårstrå.

Sedan blev han invigd som munk och levde sitt liv som en eremit i skogen. Efter år av hård kultivering nådde han en hög nivå och for sedan upp till himlen.

Här tillägger Sakyamuni, ”Det var jag kära lärjungar, som var den där kungen”

En Jatakatext:
“Lo, these grey hairs that on my head appear/
Are Death’s own messengers that come to rob/
My life. ’Tis time I turned from worldly things/
And in the hermit’s path sought saving peace.”

/En översättning till engelska av Robert Chalmers, hämtad från hemsidan: www.sacred-texts.com.

http://en.epochtimes.com/n2/world/jataka-tales-a-window-into-buddhist-india-5991.html