Idag börjar licensjakten på lo i Sverige. Naturvårdsverket har beslutat att 110 lodjur får fällas i elva län. Svenskarna ser på jakten med blandade känslor.
Det ensamlevande lodjuret är Sveriges enda vilda kattdjur. Idag finns upp till 1500 exemplar, vilket är en låg siffra jämfört med för några år sedan då stammen bestod av 2000 individer, skriver Naturskyddsföreningen.
– Det är osäkert hur stor lostammen är, säger Naturskyddsföreningens ordförande Mikael Karlsson i ett pressmeddelande och hävdar att den fleråriga jakten på lodjur strider mot riksdagens fastställning av stammens miniminivå.
I Sverige är lodjuret är en rödlistad art. De skyddas av såväl den svenska artskyddsförordningen som EU:s art- och habitatdirektiv. Enligt reglerna får de bara dödas i vissa undantagsfall, till exempel om de tillför stora skador på boskap, natur eller olika typer av egendom.
Enligt Naturskyddsföreningen hade lodjursstammen återhämtat sig efter 90-talets låga antal, då man i fjol genomförde den första licensjakten. Då gavs tillstånd att skjuta 209 individer. Nu har antalet djur minskat kraftigt och det föds också färre ungar.
Jägarförbundets ordförande Hans von Essen är orolig för att rådjursstammarna ska gå under i de områden där lodjursstammen är för stor:
– En bra viltförvaltning innebär att viltstammarna är i balans, till exempel att lodjuren inte ska bli så många inom ett område att de äter upp rådjursstammen, vilket är deras främsta föda, säger han i ett pressmeddelande.
Jägarförbundet anser att beslutet att halvera lodjursjakten är dålig viltförvaltning.
– Rådjuren ska räcka till både rovdjuren och till jägarna. Det nyttiga viltköttet och den stora folkrörelsen som jakten utgör är ett utmärkt sätt att bruka naturen. Inte bara betrakta den, tillägger von Essen.
Även en del renägare vill se ett minskat lodjursbestånd.
Enligt Naturvårdsverket har runt 10 000 personer anmält sig som lodjursjägare till Jaktregistret.