Sedan jag började skriva för Epoch Times kommer jag allt oftare på mig själv med att referera till TV-serien ”24” (Robert Cochran & Joel Surnow, USA, 2001-). Visst är det så att jag tycker att serien är underhållande, med snyggt koreograferad action och det intressanta realtidskonceptet (varje minut i serien motsvarar en minut i verkligheten). Men det är inte därför jag refererar till serien så ofta; den kan kritiseras från många olika håll. Nej, anledningen till att jag tar upp den så ofta är för att dess huvudkaraktär, Jack Bauer är en kultikon.
Det finns en artikel på det internetbaserade uppslagsverket Wikipedia som handlar om de tre ”JB:na”, det vill säga tre actionhjältar (i brist på ett bättre ord) vars initialer är JB. De tre karaktärerna är, förutom Jack Bauer, James Bond och Jason Bourne. Denna teori baseras, förutom deras initialer och hjältestatus, på den brittiska filosofen Jeremy Benthams idéer. Att gå in på Benthams teorier känns som lite väl överkurs för en filmkrönika, men idén att dessa tre karaktärer har så pass mycket gemensamt, är intressant.
Personligen har jag lite svårt att få in Jason Bourne i detta exklusiva sällskap, eftersom filmerna om honom främst handlar om hans personliga agenda, medan de båda andra utför uppdrag för sitt land. De båda andra är dock självklara. Det är egentligen ganska imponerande att Jack Bauer, som bara funnits i sju år, har uppnått samma status som James Bond, som funnits i över fyrtio år. Även om Jack Bauer måste öka lite för att uppnå James Bonds status, är det nog inte helt fel att säga att, om James Bond är den stora skärmens största hjälte, är Jack Bauer den lilla skärmens hjälte. I alla fall för tillfället.
Den stora frågan man då ställer sig är: Hur har Jack Bauer uppnått denna status? Han är ju knappast lika gentlemannaaktig och charmig som James Bond. I jämförelse liknar han mer en brutal barbar, med sina många tortyrscener och skoningslösa natur. En teori är att han representerar allt som USA står för sedan 9/11; det finns inget som står i vägen för honom när det gäller att försvara sitt land. Jag tror att detta kan stämma, i alla fall till viss del.
Själv tror jag att det beror på att han är den arketypiske hjälten; han kämpar för den svage, han dör aldrig och han lyckas alltid vinna över skurken i slutändan. Släng in en vacker tjej och lite charm, och det är inte svårt att förstå JB-teorin. Det som är lite skrämmande med hans popularitet är att han är en fruktansvärt mörk karaktär; han kan bibehålla sin popularitet trots att han torterar människor, däribland sin egen bror. En fråga jag ställer mig är: Hur kan han vara så populär när han inte skiljer sig ett dugg från dem han jagar? För, precis som dem han jagar, är han ju en halvpsykotisk fanatiker som är totalt skoningslös i sina taktiker (här har vi tortyren igen). Jag tycker att detta är en relevant fråga, eftersom det problematiserar seriens svartvita värld, där skurkarna är elaka och hjältarna är snälla. För det är ju inte snällt att tortera någon.
Andreas Ziegler är filmvetare och skriver regelbundet om sevärt på bio och dvd, exklusivt för Epoch Times läsare.
