Italienska spelindustrin stark trots svag ekonomi
Folk spelar på spelautomater i spelarkaden "Bingo Re" (Kungen av bingo) i Rom, Italien, den 5 mars 2012. Trots lågkonjunkturen är italienarna ivriga spelare. Foto: (Andreas Solaro / AFP / Getty Images)


Även om Italiens ekonomi rasar under lågkonjunkturen förblir dess spelindustri stark.

Spelandets tribut på den psykiska hälsan har fått större uppmärksamhet efter en tonårings självmord den 4 juli, på den italienska ön Ischia, efter att han spelat bort familjens besparingar.

I regionen Lombardiet spenderas det mest pengar per person på spelautomater. 40 av Lombardiets alla borgmästare tog ställning mot spelberoende förra veckan och krävde gränser för industrin, trots de kortsiktiga ekonomiska fördelarna.

Spelbranschen sysselsätter mer än 120 000 personer vilket gör den till den tredje största arbetsgivaren i Italien. De två främsta arbetsgivarna är Eni, ett italienskt multinationellt olje- och gasbolag, samt den italienska biltillverkaren Fiat.

Enligt uppgifter från Nationella samordningen av spelgrupper (National Coordination of Gamblers’ Groups), överskuggades 14 procent av spelmaskinerna, som installerades mellan 2011 och 2012, av negativa sociala effekter. Lombardiets borgmästare förberedde en serie riktlinjer förra året som kulminerade i förra veckans förslag till lagstiftning.

Angela Fioroni, taleskvinna för det lokala Lombardiets regeringsmakt och författare till boken The Rules of the Game (Spelets regler), förklarade den nuvarande situationen och borgmästarnas förslag: ”Just nu är denna sektor inte reglerad… [Det är tillåtet] att installera maskiner överallt, i barer, restauranger och vi har även fått rapporter om några på apotek”.

Hon sade att borgmästarna kräver anstånd för nya maskiner till dess att de nya reglerna är klara. De vill begränsa de områden där spelmaskiner är tillåtna. Vissa förespråkare för psykisk hälsa kräver ett förbud mot maskinerna nära skolor, sjukhus och andra platser som anses känsliga.

Senzaslot.it är en online portal skapad för italienarna att dela information om caféer och andra offentliga platser dit de kan gå utan att höra ljudet av spelautomater. Maurizio Vanetti, en talesman för Senzaslot.it, sade: ”Vi anser att förslaget är intressant men att det har vissa brister. … Den punkt som vi anser farligast är att skatteintäkterna på spelandet skulle kunna dirigeras om på lokal nivå”.

Förslaget skulle ge de lokala myndigheterna större befogenhet att reglera spelandet. Inte bara att bestämma var maskinerna skall placeras utan också för att kontrollera intäkterna.

”Vi tror att detta kan utlösa ett kortsiktigt tänkande där samhällspolitiker kanske tror att spel är en möjlig inkomstkälla snarare än ett problem, som är socialt dyrt att lösa”, sade han.

Den italienska federala regeringen har vidtagit en del åtgärder för att reglera spelandet. 2003 sattes spelandet under skydd av en Autonom administration för statlig monopol (Amministrazione Autonoma dei Monopoli di Stato, AAMS). Och i januari i år förbjöd hälsominister Renato Balduzzi marknadsföring av onlinespel. Italiens hälsoministerium klassar nu spelberoendet som sjukdom.

Fioroni radade upp viss statistik: ”Vi har 400 000 maskiner i Italien, fem miljoner regelbundna spelare varav tre miljoner i patologisk riskzon, cirka 800 000 ses redan som patologiska och kostar [hälsoministeriet] minst fem miljarder per år”.

”Men borgmästarna har
ingen beslutsfattande makt över öppnandet av spelplatser eller placeringen av maskinerna”, tillade hon.

AAMS rapporterar att cirka 87 miljarder euro kanaliserades till den nationella spelindustrin under 2012, varav regeringen tog omkring 10 procent i skatt. Enligt Istat, den officiella italienska statistiktjänsten, spenderar italienarna 5 procent av sin inkomst per capita på spel, omkring 775 euro per år och per person. Italien är det första europeiska landet att mäta spelandet per person.

”Den klassiska berättelsen om spelare [med spelproblem]”, sade Vanetti ”är den att någon inte kan inse själva problemet”.

”Han kan inte tänka på annat än hur han skall vinna tillbaka pengarna han förlorat, och då träder han in i en cirkel i vilken han går till jobbet för att [tjäna pengar] för att kunna spela. Han slutar bara när det finns en mur framför honom som tvingar honom att sluta, till exempel en make som ansöker om skilsmässa. Annars kommer han att övergå till småbrott eller begå självmord”, sade Vanetti.

Utöver de 113 000 offentliga platserna med minst en maskin finns det cirka 2 400 så kallade mini-kasinon. Spelautomater står för hälften av allt spelande i nationen, lotterierna för en fjärdedel, och majoriteten görs online.

Regleringen av sektorn är ett första steg men spelproblemet kräver en kulturell strategi, säger experter, eftersom smartphones tillåter folk att spela online var som helst.

Fioroni sade att
de mest utsatta för spelberoende är ensamstående kvinnor, personer utan fast anställning, invandrare och personer med lägre utbildning.

Vanetti sade: ”Det är både ett kulturellt problem och ett rättsligt och ekonomiskt sådant. Vi måste ta itu med alla, inte bara med spelare som definieras som patologiska, utan också de människor som bara spelar ibland. De senare skulle kunna glida in i ett patologiskt tillstånd. Vi måste hålla i minnet att maskinerna har utformats för att manipulera det mänskliga sinnet med vissa fysiologiska egenskaper, genom ljud och färger”.

Översatt från engelska