Italien får lågt betyg i antikorruptionsbedömning
Italiens förre premiärminister Silvio Berlusconi (Foto: Andreas Solaro /AFP)


Italien behöver en oberoende organisation för att bekämpa den utbredda korruption som skapar svårigheter för landet. Det är en av slutsatserna som den globala antikorruptionskoalitionen Transparency International (TI) drar i sin första bedömning av Italien. Ordföranden för TI i Italien sade också att kampen mot korruptionen är avgörande för att stabilisera den bekymmersamma italienska ekonomin.

”Utan en lag mot korruption, utan en organisation för att bekämpa den, och utan uppförandekod, är Italien efter andra länder när det gäller att bekämpa korruption. För att komma ikapp nu när Europa och Italien genomgår en ekonomisk kris behöver vårt land återinföra en kultur av integritet, professionalism och respekt för allmänhetens intresse, från skolorna till de högsta regeringsnivåerna”, sade Maria Teresa Brassiolo, ordförande av TI i Italien i ett pressmeddelande.

Rapporten, som utvärderar olika styrande institutioner och deras roll i att motverka korruption, konstaterar att bristen på integritet hos politiska partier, den offentliga sektorn och media är de största problemen. Rättsväsendet och Italiens riksrevision spelar däremot en relativt positiv roll.

TI utvärderade 13 institutioner, eller pelare, i enlighet med sin modell för att skapa en bedömning av landets nationella integritessystem, NIS. Italien fick bara 55,04 procent, vilket i rapporten beskrivs som ”långt ifrån robust.” I en annan TI-analys, Corruption Perceptions Index (ett instrument för att mäta graden av korruption i ett land), har Italien placerats på 69:e plats av 183 länder, vilket gör det till ett av de sämst presterande EU-länderna.

”De senaste åren har Italiens ledare inte gjort hälften så mycket som de borde för att bekämpa korruption”, sade Brassiolo. ”Deras underlåtenhet att agera har gjort att systemen för ansvarsutkrävning och kontroll av offentliga utgifter är dyra och dåliga, vilket har lett till ett enormt slöseri. Vi ser exempel på detta nästan dagligen, och det kan inte längre accepteras.”

I rapporten konstateras att Italien lider av en mängd problem, till exempel onödigt komplexa, bristfälliga eller motstridiga regelverk, brist på verkligt oberoende medier, bristfälliga utvärderingssystem och omfattande intressekonflikter som suddar ut gränserna mellan olika statsmakter, vilket undergräver integriteten hos de olika pelarna.

Ett internationellt välkänt fenomen kopplat denna sista punkt är vad rapporten kallar superkoncentrationen av kontrollen över medierna, särskilt etermedier, kring förre premiärministern Silvio Berlusconi, där endast radio och internet utgör en viss motvikt. TV-bolaget RAI, som ska vara public service, är inte heller bra på att ge opartiska fakta, och undersökande journalistik är ovanligt och har liten påverkan i Italien, enligt TI.

Italien saknar också en särskild antikorruptionsbyrå, i enlighet med FN:s konvention mot korruption (UNCAC). Landets nuvarande insatser är otillfredsställande när det gäller resurser, självständighet, öppenhet och ansvarstagande, konstateras det i rapporten.

I TI:s rekommendationer betonas behovet av ett övervakningsorgan, men även förbättrade antikorruptionslagar, uppförandekoder för parlamentsledamöter och regeringen, liksom mekanismer för kontroll och sanktioner.

Men andra åtgärder behövs också för att stoppa svinnet i den italienska ekonomin på grund av korruption, enligt TI. Den stora italienska offentliga sektorn måste börja med meritbaserad tjänstetillsättning, och lagar för att skydda visselblåsare behövs. Dessutom måste domstolarna också moderniseras och preskriptionstiderna på korruptionsrelaterade brott måste ses över.

Översatt från engelska.