Idag firas St. Patricks Day av irländare över hela jorden. Dagen har blivit mer ett firande av att vara irländare än en dag att komma ihåg St. Patrick. Men oavsett vilka intentionerna var för firandet och den traditionsenliga paraden, så är det djupt inpräntat i den irländska traditionen.
Faktum är att allt som förknippas med St. Patricks Day har en historisk orsak. Men innan vi tar en titt på historiken kring dagen, behöver vi undersöka historik bakom St. Patrick.
St. Patricks liv
Likt så många andra personer i Irlands historia har St. Patricks livsöde blivit blandat med flera myter, som att han ska ha skickat ut alla ormar ur Irland. Vi kan aldrig bevisa eller vederlägga någon av dessa myter, och de kommer inte att nämnas här.
Faktauppgifter från St. Patricks unga år varierar. Men en del källor säger att han föddes med namnet Maewyn Succat, som son välbärgade brittiska föräldrar i slutet av 300-talet (c:a 385 e Kr).
Vid sexton års ålder blev Maewyn tillfångatagen av en grupp irländska plundrare ledda av Niall of the Nine Hostages, en berömd kung i Irland på den tiden, som hade angripit hans familjs gård i södra Wales. Han fördes till Irland och såldes som slav till en markägare i staden Antrim, som satte pojken i arbete som herde.
Han blev kvar i slaveriet i sex år, och det har sagts att han flydde med hjälp av Gud. Efter flykten reste Patrick till Storbritannien och sedan till Frankrike där han gick i kloster i St. Germain. Där stannade han i tolv år.
Vid denna tid hade Maewyn, som då tagit sig namnet Patrick, haft flera drömmar som ville leda honom till Irland. Han bad påven om en tjänst där, men uppgiften gavs till St. Palladius. Senare när St. Palladius förflyttades till Skottland, skickades Patrick till Irland.
Vistelsen i Irland varade i totalt tjugo år, under vilken han var ansvarig för att omvända Irland från paganism till kristendom, så väl som att bygga kloster och kyrkor. St. Patrick var så framgångsrik med att konvertera folk till kristendom att de paganistiska druiderna kidnappade honom flera gånger för att omintetgöra hans ansträngningar.
Det är intressant att Patrick valde att införliva traditionella irländska ritualer i sina kristendomslektioner istället för att försöka eliminera den inhemska ursprungliga tron. Exempelvis använda han eldar för att fira eftersom irländarna brukade hedra sina gudar med eld. Han placerad även en sol, en mäktig irländsk symbol, på det kristna korset för att skapa det som nu för tiden kallas keltiskt kors, så att vördnaden för korset skulle bli mer naturlig för irländarna.
Styrkan i denna metod bekräftas i historien där Patrick tände en påskeld på Hill of Slane, år 433 e Kr, som en rebellisk aktion mot Lóegaire, dåvarande kungen i Irland. Han hade tidigare kommit med påbudet att ingen eld skulle få tändas inom sikte från Hill of Tara.
Patricks agerande symboliserade kristendomens triumf över paganismen, och trots att Lóegaire var vansinnig, sökte han upp Patrick för att förhöra honom. Under mötet använde Patrick treklövern för att förklara konceptet om den heliga treenigheten för kungen och hans hov (därav treklövern på St. Patrick’s Day). Lóegaire slöt fred med Patrick och även om han inte själv konverterade, tillät han Patrick att fortsätta evangelisera det irländska folket.
Patrick dog den 17 mars 461 e Kr efter att ha spenderat mer än tjugo år med att konvertera irländarna till kristendom. Sedan dess har den 17 mars högtidlighållits som St. Patricks Day.
St. Patricks Day-paraden
Den första St. Patricks Day hölls i Boston 1737. Den irländska potatishungersnöden 1845-1849 ledde till att tusentals irländare emigrerade till USA. Dessa använde St. Patricks Day för att uttrycka sitt etniska arv med parader, banketter, festtåg och dans och sedan dess har dagen blivit mer av ett firande över att vara irländare än en kristen högtid.
Dagen är mycket mer populär utanför Irland nu för tiden, med parader i länder som Tyskland, Norge, Nederländerna, Kanada, USA och till och med i Japan.
Den största paraden är förmodligen den i New York. Den började 1763 när en liten grupp irländska bosättare gick ihop och slog följe med varandra från en taverna till en annan.
När fler irländare strömmade in i New York, växte paraden i storlek och i popularitet. Paraden innehåller numera blåsorkestrar, flöjt- och trumkårer, och folk som bär kilt. Även om de är i större skala än de irländska versionerna, är att vara irländare fortfarande huvudtemat och färgen är grön.
http://www.theepochtimes.com/news/6-3-12/39191.html
