Valet av Hassan Rouhani som Irans president verkade innebära dramatiska förändringar i politiken, jämfört med Mahmoud Ahmadinejads tidigare regering. Även om en bild av måttfullhet visats upp mot omvärlden så fortsätter emellertid allvarliga brott mot de mänskliga rättigheterna i Iran, trots protester från människorättsgrupper inom och utanför landet.
Rouhanis regering tog en diplomatisk seger när man lyckades lätta på de internationella sanktionerna i utbyte mot att man stoppar sitt omdiskuterade kärnkraftsprogram. Överenskommelsen, som stöddes av Irans högste ledare, ayatolla Ali Khamenei, resulterade i omedelbara ekonomiska lättnader och öppnade upp vägen mot ytterligare eftergifter från västvärlden.
Enligt rapporter från Internationella energirådet (IEA) ökade Iran i september i fjol sin oljeexport med 180 000 fat per dag jämfört med föregående år – en ökning med två procent. Samtidigt försöker Rouhanis regering förändra systemet genom kontrakt med utländska företag för att få dem att investera kapital i iransk olja, gas och i andra projekt. Åtgärderna syftar till att locka utländska företag tillbaka till Iran.
Alla i landet applåderar emellertid inte den här nya utvecklingen. Den 10 december uttalade Mohammad Jafari, befälhavare över Iranska revolutionsgardet, stark kritik över Rouhanis hållning. ”Militären, systemen och procedurerna som styr det administrativa systemet är desamma som förut, men de har förändrats något och tyvärr infekterats av västerländska doktriner, och en fundamental förändring måste ske.”
Jaffari klargjorde också att gardet inte kan hålla tyst inför de här förändringarna och gav ett tydligt hot till Rouhani. Det vi bevittnar i Iran är en konfrontation mellan relativt moderata styrkor ledda av Rouhani och de hårdföra bland vilka Jafari är en ledande person. De hårdföra irriteras av Rouhanis ändring i hållning mot utlandet och är oroade över att de tappar inflytande över den högste ledaren, Khamenei, som godkänt förändringarna.
”Ju mer Irans ekonomi kommer igång, och ju mer västerländska oljebolag lockas att investera i Iran, desto mer kommer regeringen och de hårdföra att agera för att öka sina insatser att slår ner på vanliga människor och oppositionella grupper”, säger Majid Rafizadeh, iransk-amerikansk akademiker och ordförande över International American Council
Under bara några dagar i oktober förbjöd de rättsliga myndigheterna dagstidningen Bahar, dömde den berömda skådespelerskan Pegah Ahangarani till 18 månaders fängelse, och avrättade 18 personer från etniska minoriteter. En av anklagelserna mot Ahangarani är att hon öppet ska ha gett stöd till oppositionens kandidater i 2009 års presidentval.
Samtidigt hölls tusentals fångar kvar inspärrade, bland andra tre ledare för protesterna 2009, Mir Hossein Mousavi, Mehdi Karroubi, och Zahra Rahnavard. 10 november hade de suttit i husarrest i 1 000 dagar. ”Nästan alla oppositionens aktivister som satt fängslade innan Rouhani valdes sitter fortfarande i fängelse”, förklarar Shirin Ebadi, iranska som fått Nobels fredspris.
Människorättsaktivisterna beklagar att det inte finns något oberoende rättsväsende i Iran. De är ursinniga över att Rouhani har utnämnt Mostafa Pour-Mohammadi till justitieminister. Enligt iranska centret för dokumentation kring människorätt var Pour-Mohammadi inblandad i en massavrättning av medlemmar i vänsterpolitiska grupper i iranska fängelser, i den utomrättsliga avrättningen av politiska motståndare utomlands, och i de olagliga morden på dissidenter inom Irans gränser under sin period som ställföreträdande minister för underrättelsetjänsten från 1987 till 1999.
Licenser upphävdes för advokater som representerat samvetsfångar och mer än 40 advokater har fängslats sedan 2009. Ahmed Shaheed, FN:s specialrapportör för mänskliga rättigheter i Iran, har dokumenterat omfattande övergrepp och tortyr på politiska fångar i iranska fängelser. Dessutom har medlemmar i minoritetsgrupper fängslats efter anklagelser om att de spridit korruption i världen.
I en tid då Iran försöker vinna internationell legitimitet som demokratiskt land under lagstyre är det avgörande att Rouhani sätter stopp för brotten mot de mänskliga rättigheterna. Chefen för International Campaign för Human Rights in Iran, Hade Ghaemi, säger: ”President Rouhani har fått ett mandat genom de miljontals iraniers röster som hjälpte fram honom till posten, för att han skulle kunna genomföra de förändringar har utlovat. Det är nu tid för president Rouhani att visa sin villighet och beslutsamhet att försvara folkets rättigheter genom att fördöma de här grova brotten mot de mänskliga rättigheterna. Hans tystnad är ett godkännande av brotten.”
César Chelala har bland annat fått utmärkelsen Overseas Press Club of America. Han skriver om människorättsfrågor världen över.
Översatt från engelska.
