loadingIranska soldater marscherar förbi presidentpodiet under militärparaden på den årliga armédagen i Teheran den 18 april, 2014. (Atta Kenare/AFP/Getty Images)
Iranska soldater marscherar förbi presidentpodiet under militärparaden på den årliga armédagen i Teheran den 18 april, 2014. (Atta Kenare/AFP/Getty Images)
Opinion

Iran som ockupationsmakt i Syrien

Fouad Hamdan

Det är inte längre korrekt att beskriva kriget i Syrien som en konflikt mellan å ena sidan syriska rebeller och å andra sidan Bashar al-Assads regeringstrupper ”stödda” av det iranska revolutionsgardet (IRG), Hizbollah, och irakiska militärer.

De flesta stora slagen i Syrien – längs med frontlinjerna i de områden som hålls av regimen – styrs nu och utkämpas av IRG och Hizbollah tillsammans med annan icke syrisk shiamilis, med Assads styrkor i en stödjande och sekundär roll.

Den iranska regimen har spenderat miljardtals dollar på vapen och på att skicka soldater till Syrien sedan starten av den syriska revolutionen i mars 2011. Man har också finansierat en stor del av ekonomin i de regimkontrollerade delarna av Syrien genom lån och krediter värda miljardtals dollar. Assadregimen skulle ha kollapsat om det inte var för stödet från Iran.

Ett resultat av Irans stora inblandning i kriget i Syrien har varit en förändring i förhållandet mellan den syriska och den iranska regimen. Från att historiskt ha varit allierade till bådas fördel är den iranska regimen nu i själva verket den dominanta kraften i de områden som kontrolleras av regimen i Syrien, och kan således betraktas som en ”ockupationsmakt”, med det ansvar som följer en sådan roll.

Syrien ockuperat

Revolutionen i Syrien kan därför betraktas som en internationell konflikt som involverar en utländsk militärockupation av iranska styrkor och en kamp från det syriska folket mot denna ockupation, som definierats i Haagkonventionen från 1907 och i den fjärde Genèvekonventionen från 1949.

Ett erkännande av kriget i Syrien som en internationell konflikt betyder också att Iran, som ockupationsmakt, har vissa skyldigheter mot den syriska befolkningen under sin ockupation. Det finns tillräckliga bevis för att den iranska regimen och dess olika styrkor och miliser som strider i Syrien gång på gång har brutit mot dessa skyldigheter sedan mars 2011.

I november 2014 släppte propagandagruppen Naame Shaam, som grundats av författarna till denna artikel, en rapport om den iranska regimens roll i det pågående kriget i Syrien. Rapporten, ” Iran in Syria: From an Ally of the Regime to an Occupying Force”, ger många exempel på brott mot de mänskliga rättigheterna, krigsbrott, och brott mot mänskligheten som begåtts i Syrien och som sannolikt inte hade ägt rum utan den iranska regimens direkta militära inblandning.

Irans strategiska intresse

Den iranska regimens äventyr i Syrien handlar inte bara om att rädda Assad och hans regim. Snarare har det primärt drivits av den iranska regimens egna strategiska intressen. Ett av de främsta intressena är att kunna hålla igång vapenleveranserna till Hizbollah i Libanon via Syrien, så att Hizbollah ska kunna avskräcka möjliga attacker på Irans kärnvapenprogram. Bland de andra iranska försvarslinjerna finns regeringen och olika shiamiliser i Irak, Hamas och Islamiska jihad i Gaza, och nyligen houthimilisen i Jemen.

Om Assadregimen faller kommer sannolikt de iranska vapenleveranserna till Hizbollah att upphöra, och Hizbollah skulle inte längre vara den avskräckande faktor för Israel som man nu är. Den iranska regimen skulle därför känna sig mer sårbar och skulle inte kunna ha någon stark förhandlingsposition under kärnvapensamtalen med olika makter i världen. Landet skulle till och med kunna behöva ge upp sina drömmar om att bygga en atombomb, åtminstone temporärt.

Den amerikanska administrationen har så här långt varit ovillig att ingripa på ett avgörande sätt mot Assadregimen, IRG och Hizbollah. De syriska rebellerna har getts måttligt med stöd, tillräckligt endast för att hålla igång och inte behöva förlora kriget, men inte tillräckligt för att vinna det. Också detta stöd har avtagit de senaste månaderna, och rebellgrupper har lidit enorma förluster i norra Syrien. Naame Shaam-rapporten beskriver detta som en policy om ”långsamt förblödande” från Obamaadministrationen gentemot Iran och Hizbollah i Syrien.

 

Läs artikeln på Middle East Institutes hemsida. Publicerad med tillstånd från Middle East Institute.

Fouad Hamdan, från Libanon, är chef över Rule of Law Foundation, som stödjer Naame Shaam-kampanjen. Naame Shaam, som betyder ”brev från Syrien” på persiska, är en grupp iranska, syriska och libanesisa aktivister och medborgarjournalister som fokuserar på att avslöja den iranska regimens roll i Syrien.

Översatt från

Mest lästa

Rekommenderat

loadingIranska soldater marscherar förbi presidentpodiet under militärparaden på den årliga armédagen i Teheran den 18 april, 2014. (Atta Kenare/AFP/Getty Images)
Iranska soldater marscherar förbi presidentpodiet under militärparaden på den årliga armédagen i Teheran den 18 april, 2014. (Atta Kenare/AFP/Getty Images)
Opinion

Iran som ockupationsmakt i Syrien

Fouad Hamdan

Det är inte längre korrekt att beskriva kriget i Syrien som en konflikt mellan å ena sidan syriska rebeller och å andra sidan Bashar al-Assads regeringstrupper ”stödda” av det iranska revolutionsgardet (IRG), Hizbollah, och irakiska militärer.

De flesta stora slagen i Syrien – längs med frontlinjerna i de områden som hålls av regimen – styrs nu och utkämpas av IRG och Hizbollah tillsammans med annan icke syrisk shiamilis, med Assads styrkor i en stödjande och sekundär roll.

Den iranska regimen har spenderat miljardtals dollar på vapen och på att skicka soldater till Syrien sedan starten av den syriska revolutionen i mars 2011. Man har också finansierat en stor del av ekonomin i de regimkontrollerade delarna av Syrien genom lån och krediter värda miljardtals dollar. Assadregimen skulle ha kollapsat om det inte var för stödet från Iran.

Ett resultat av Irans stora inblandning i kriget i Syrien har varit en förändring i förhållandet mellan den syriska och den iranska regimen. Från att historiskt ha varit allierade till bådas fördel är den iranska regimen nu i själva verket den dominanta kraften i de områden som kontrolleras av regimen i Syrien, och kan således betraktas som en ”ockupationsmakt”, med det ansvar som följer en sådan roll.

Syrien ockuperat

Revolutionen i Syrien kan därför betraktas som en internationell konflikt som involverar en utländsk militärockupation av iranska styrkor och en kamp från det syriska folket mot denna ockupation, som definierats i Haagkonventionen från 1907 och i den fjärde Genèvekonventionen från 1949.

Ett erkännande av kriget i Syrien som en internationell konflikt betyder också att Iran, som ockupationsmakt, har vissa skyldigheter mot den syriska befolkningen under sin ockupation. Det finns tillräckliga bevis för att den iranska regimen och dess olika styrkor och miliser som strider i Syrien gång på gång har brutit mot dessa skyldigheter sedan mars 2011.

I november 2014 släppte propagandagruppen Naame Shaam, som grundats av författarna till denna artikel, en rapport om den iranska regimens roll i det pågående kriget i Syrien. Rapporten, ” Iran in Syria: From an Ally of the Regime to an Occupying Force”, ger många exempel på brott mot de mänskliga rättigheterna, krigsbrott, och brott mot mänskligheten som begåtts i Syrien och som sannolikt inte hade ägt rum utan den iranska regimens direkta militära inblandning.

Irans strategiska intresse

Den iranska regimens äventyr i Syrien handlar inte bara om att rädda Assad och hans regim. Snarare har det primärt drivits av den iranska regimens egna strategiska intressen. Ett av de främsta intressena är att kunna hålla igång vapenleveranserna till Hizbollah i Libanon via Syrien, så att Hizbollah ska kunna avskräcka möjliga attacker på Irans kärnvapenprogram. Bland de andra iranska försvarslinjerna finns regeringen och olika shiamiliser i Irak, Hamas och Islamiska jihad i Gaza, och nyligen houthimilisen i Jemen.

Om Assadregimen faller kommer sannolikt de iranska vapenleveranserna till Hizbollah att upphöra, och Hizbollah skulle inte längre vara den avskräckande faktor för Israel som man nu är. Den iranska regimen skulle därför känna sig mer sårbar och skulle inte kunna ha någon stark förhandlingsposition under kärnvapensamtalen med olika makter i världen. Landet skulle till och med kunna behöva ge upp sina drömmar om att bygga en atombomb, åtminstone temporärt.

Den amerikanska administrationen har så här långt varit ovillig att ingripa på ett avgörande sätt mot Assadregimen, IRG och Hizbollah. De syriska rebellerna har getts måttligt med stöd, tillräckligt endast för att hålla igång och inte behöva förlora kriget, men inte tillräckligt för att vinna det. Också detta stöd har avtagit de senaste månaderna, och rebellgrupper har lidit enorma förluster i norra Syrien. Naame Shaam-rapporten beskriver detta som en policy om ”långsamt förblödande” från Obamaadministrationen gentemot Iran och Hizbollah i Syrien.

 

Läs artikeln på Middle East Institutes hemsida. Publicerad med tillstånd från Middle East Institute.

Fouad Hamdan, från Libanon, är chef över Rule of Law Foundation, som stödjer Naame Shaam-kampanjen. Naame Shaam, som betyder ”brev från Syrien” på persiska, är en grupp iranska, syriska och libanesisa aktivister och medborgarjournalister som fokuserar på att avslöja den iranska regimens roll i Syrien.

Översatt från

Rekommenderat

Svenska Epoch Times

Publisher
Vasilios Zoupounidis
Politisk chefredaktör
Daniel Sundqvist
Opinionschef
Lotta Gröning
Sportchef
Jonas Arnesen
Kulturchef
Einar Askestad

Svenska Epoch Times
DN-skrapan
Rålambsvägen 17
112 59 Stockholm

Epoch Times är en unik röst bland svenska medier. Vi är fristående och samtidigt en del av det stora globala medienätverket Epoch Media Group. Vi finns i 36 länder på 23 språk och är det snabbast växande nätverket av oberoende nyhetsmedier i världen. Svenska Epoch Times grundades år 2006 som webbtidning.

Epoch Times är en heltäckande nyhetstidning med främst riksnyheter och internationella nyheter.

Vi vill rapportera de viktiga händelserna i vår tid, inte för att de är sensationella utan för att de har betydelse i ett långsiktigt perspektiv.

Vi vill upprätthålla universella mänskliga värden, rättigheter och friheter i det vi publicerar. Svenska Epoch Times är medlem i Tidningsutgivarna (TU).

© Svenska Epoch Times 2024