Intressant lågbudget om missbruk


  • Titel: I Skuggan av Värmen
  • Produktionsår: 2009
  • Produktionsland: Sverige
  • Regi: Beata Gårdeler
  • Medverkande: Malin Crepin, Joel Kinnaman, Malin Vulcano m fl.
  • Betyg: 3/5

    Mitt i bland alla Beck- och Wallander-filmer är det lätt att glömma att svensk film faktiskt kan vara riktigt bra. Personligen tog jag tillfället i akt och såg så många svenska filmer jag kunde under Göteborgs filmfestival. Och har man ett presspass, och slipper tänka på biljettpriser, kan man hinna med en hel del. ”I Skuggan av Värmen” var en av dessa filmer.

    Det känns att budgeten har varit låg för denna film; de flesta scener utspelar sig inomhus och utan vidare många statister. Detta gör att filmen känns lite trång och barskrapad. Men sen handlar filmen om en heroinmissbrukare. Och då funkar den trånga känslan som en förstärkare; Evas (Crepin) missbruk blir än mer påtagligt. 

    Kinnaman och Crepin fungerar utmärkt i sina respektive roller. Crepins missbrukande unga kvinna känns skrämmande naken. Eva spelar upp en fasad för alla runtomkring sig. Men vi i publiken vet vilket helvete hon får leva med. Kinnamans polis känns väldigt jordnära och är lättare för oss i publiken att identifiera oss med. Även samspelet mellan de två skådespelarna fungerar, men eftersom vi i publiken vet om Evas missbruk, ligger det alltid en oroskänsla över deras förhållande. Och eftersom fokus för filmen är missbruk, inte kärlek, bidrar denna oro till att man koncentrerar sig på just missbruket. 

    För en lekman är det svårt att förstå sig på missbruk. I början spelas en ljudupptagning upp. Det är en flicka som pratar med en myndighetsperson. Samma band spelas upp i slutet av filmen. Och det är först då vi kan börja förstå oss på Eva. Detta är ett väldigt snyggt berättargrepp av regissör Gårdeler.

    Men filmen känns, som sagt, en aning barskrapad. Det är trots allt en långfilm vi pratar om här. Visst är det en bra film, men det tar tid mellan de viktiga händelserna. Och denna tid känns mest som dötid. Därför sjunker betyget. Filmen kanske funkat bättre i kortfilmsformat? Missbruksbudskapet känns väldigt relevant, så det hade varit kul att se vad filmskaparna kunnat åstadkomma med en riktig budget. Men jag antar att de pengarna gick till Beckfilm nummer 786.