Inträffade verkligen syndafloden?
Det finns teorier om att Noas ark kan ha strandat på berget Ararat i det som i dag är östra Turkiet, och att det finns rester av farkosten inbäddade i berget. (Foto: AFP)


”I det år då Noa var sex hundra år gammal, i andra månaden, på sjuttonde dagen i månaden, den dagen bröto alla det stora djupets källor fram, och himmelens fönster öppnade sig, och ett regn kom över jorden i fyrtio dagar och fyrtio nätter.” Första Mosebok 7:11-12

För mellan 9000 och 5000 år sedan i provinsen Sinop i norra Turkiet ägde en spektakulär historisk händelse rum. Den var så speciell att somliga menar att den är ett bevis på att ”syndafloden” som det berättas om i bibeln faktiskt kan ha varit en riktig (om än något överdriven) beskrivning av verkliga händelser.

I september 2004 kom en expedition i Svarta havet bestående av forskare från olika institutioner (inklusive National Geographic Society) fram till att havet i fråga inte alltid varit som vi känner det idag.

De drog slutsatsen att det hade sitt ursprung i en enorm sjö av svart vatten som vid en tidpunkt i historien började expandera på ett onormalt snabbt sätt. Förändringen var så stor att invånarna i områdena omkring omedelbart tvingades söka efter säkrare mark och lämnade i all hast bakom sig bostäder, verktyg och andra spår av sina tidigare liv.

Detta fick undervattensexpeditionen, som leddes av oceanografen Robert Ballad, att deklarera att det en gång existerade mänskliga boplatser som nu ligger mer än 90 meter under vattnet. Denna häpnadsväckande upptäckt i Svarta havet bidrog inte bara till att öka den historiska förståelsen av de stora variationerna i vattennivå som förekom i Mellanöstern i forntiden, utan skapade också frågor kring vad som inledningsvis orsakade variationen.

Sedan dess har forskare och reportrar fortsatt utforska denna olösta fråga. Den är en nyckel till att förstå den historiska utvecklingen av människans civilisationer och de olika klimatperioder som jorden har upplevt. Vidare är det ett betydelsefullt tema sammankopplat inte bara med den judisk-kristna traditionen, utan också med många legender från olika kulturer runt om i världen – syndafloden.

Svarta havet: bevis för syndafloden?

Moderna hypoteser, som antyder att den snabba tillväxten av Svarta havet var en konsekvens av ett enormt regn av planetariska proportioner, har aldrig fått särskilt mycket stöd. Baserat på ett stort system av vetenskapliga lagar, huvudsakligen geologiska, som har etablerats på grundval av empiriska observationer under årens lopp verkar detta scenario ganska osannolikt.

Till att börja med menar skeptiska geologer att om en sådan översvämning har inträffat borde vi finna ett liknande lager, täckt med småsten, dy, stenblock och andra föremål, över hela världen. Det skulle vara märkligt om detta lager inte kan hittas, inte minst då översvämningen som beskrivs i bibeln hade ägt rum så sent som år 3000 f.kr.

Inte heller har man hittat lager av fossil, med olika djur och växtarter i skilda jordlager. Enligt översvämningsteorin borde man finna kvarlevorna av alla djurarter före syndafloden (inklusive de utdöda dinosaurierna) i endast ett lager, utan någon skillnad. Men paleontologin motsäger helt dessa antaganden.

Men dessa exempel tycks bara vara toppen på isberget av alla argument som motsäger en global översvämning. Trots det motsägs mycket av sådana resonemang i lika hög grad av forskare som stödjer teorin om översvämningen. Faktum är att beskrivningar som ” bröto alla det stora djupets källor fram” eller ”himmelens fönster öppnade sig”, som det berättas om i Mosebok, stöds av hypoteser som, även om de är ofattbara, är omöjliga att avfärda som oförenliga med verkligheten.

Enligt en av de mer dramatiska hypoteserna kan planeten ha täckts med vatten upp till sina högsta punkter, men beräkningar visar att allt vatten i atmosfären bara skulle räcka till en nivå på ca 3 cm över hela jordklotet.

Anhängarna av översvämningsteorin menar i sina beräkningar att om ytan på jorden jämnades ut – att bergen sänktes och havsbotten höjdes – så skulle hela jorden vara täckt av tusentals meter vatten.

Enligt denna teori innehöll på Noahs tid de övre lagren i atmosfären en ansenlig mängd vatten som idag utgör hav. Det var detta atmosfäriska vatten som täckte hela planeten och som senare återgick till havsdjupen genom våldsamma vertikala tektoniska rörelser. Forskare som stödjer den här tanken menar att detta utgör en passande referens till ”himmelens fönster öppnade sig”, där vattnet kondenserades tack vare det stoft som genererades av flera samtidiga vulkanutbrott.

Icke-bibliska myter om en syndaflod kan hittas i kulturer i Indien, Sumer, Grekland, Acadia, Kina, Mapuche, i maya- och aztekriket, på Påskön, bland andra. Många av de här berättelserna är överraskande likartade. De vanligaste berättelserna handlar om himmelska budskap som ignoreras av människorna, om själva syndafloden, byggandet av en ark för att rädda varelser från översvämningen, och den efterföljande återhämtningen på planeten.

Ett tydligt exempel på denna likhet är historien om översvämningen i Mesopotamien, före bibeln, där guden ”Ea” varnade Uta-na-pistim, kung över Shuruppak, om det straff som väntar mänskligheten på grund av dess moraliska degenerering. Uta-na-pistim fick instruktioner från guden att konstruera en farkost i form av en kub med åtta golv, och sade att den skulle inrymma ett par av varje djurart, växtfrön, samt hans egen familj. Uta-na-pistim överlevde därför den flera dagar långa översvämningen, frisläppte en fågel för att bekräfta närheten till land, och offrade djur till gudarna.

Sökandet efter den försvunna arken

En annan sak som styrker det bibliska argumentet är det fotografiska och fysiska beviset för ett stort föremål som är övertäckt på berget Ararat, där Noahs ark till slut hamnade enligt den kristna historiebeskrivningen.

I början av 2006 deklarerade professor Porcher Taylor på University of Richmond att det enligt en omfattande studie med många års satellitfotografering finns ett främmande föremål övertäckt i området nordöst om berget. Längden på föremålet överensstämmer perfekt med den ark som beskrivs i bibeln.

Sådana satellitbilder av Ararat har gjort ett stort antal forskare nyfikna sedan nyheten offentliggjordes 1974. Flera expeditioner har också lyckats rädda rester av förstenat trä, liksom 13 stora ankare av sten i området omkring den förmodade platsen för den arkeologiska skatten. Ultraljudsundersökningar har också gjorts och har avslöjat en väldigt underlig struktur inbäddad i klipporna.

Trots de många texterna från olika kulturer som berättar historien om en stor översvämning i forntiden är storleken och varaktigheten för en sådan händelse omdebatterad, även bland dem som tror att det faktiskt inträffat. Ett litet antal forskare hävdar att denna översvämning täckte hela jorden med enorma mängder vatten, men de flesta geologer är överens om att ett sådant scenario är en omöjlighet.

Även om de flesta människor inte tror på forntida berättelser om att mänskligheten omskapats efter att en handfull människor räddats verkar det som om en klimatkatastrof faktiskt ägde rum över hela planeten för ett antal årtusenden sedan. Vi kan också med fog anta att ett obestämt antal människor på högt belägna platser hade möjlighet att fortsätta med sin civilisation och vidarebefordra berättelsen till senare generationer.

Fram till dess att bevis avslöjas som definitivt avgör vilken av teorierna som är korrekt kommer berättelsen om att en syndaflod renade människan från synd tas som en myt av vissa och en redogörelse av historiska fakta av andra. I vilket fall som helst kommer denna stora forntida översvämning för alltid att vara del av mänsklighetens historia.

Översatt från: http://www.theepochtimes.com/n2/content/view/20470/