Inte mycket att fira


Den 1 juli firade det kinesiska kommunistpartiet 90 år. Samtidigt som partiet celebrerar är det kinesiska samhället krisdrabbat på alla områden. Korruptionen är utbredd, inkomstklyftorna enorma, miljöförstöringen okontrollerad, moralen fördärvad och förfalskade varor allmänt förekommande. Missnöjet är utbrett och håller på att explodera. Forskare hävdar att partiets styrande står inför en allvarlig och akut kris.

Den 29 juli samlades 108 körer med 40 000 medlemmar från hela Kina i Chongqing för en ”röd” konsert. De sjöng kommunistiska propagandasånger som lovprisade kommunistpartiet och det nya Kina.

Bo Xilai, Chongqings partisekreterare, närvarade vid högtidligheterna. Enligt Bo, som under flera månader har kampanjat för röda sånger i Chongqing och tvingat massor av invånare att delta, är syftet med kampanjen ”att återuppliva stadens marxistiska ideal som härrör från hans faders vapenbroder Mao Zedong”. Liknande konserter hölls på andra ställen.

Kang Zhengguo, författare och föreläsare på Yale Univerity och bosatt i USA, uttryckte sig nyligen kraftfullt:

– Denna tendens kan liknas vid kollektiv besatthet.

Han tillade att trenden avslöjar regimens förvridna natur och signalerar slutet på kommunistpartiets ”röda dynasti”.

Den 26 juni föreslog Wang Yang, partisekreterare i Guandongprovinsen, att man borde lära av tidigare misstag:

– Det är viktigare att ta itu med Kinas elände än att bara lovprisa kommunistpartiet.

Hans kommentar kan indikera – eller vara ett resultat av – interna maktkamper inom partiet.

Jiang Weiping, före detta journalist vid Wen Wei Po, en kinesisk dagstidning i Hongkong, säger:

– Wang Yang tycker att man borde ta itu med Kinas bekymmer, medan Bo Xilai förespråkar massor av kommunistiska sånger. Dessa två synsätt visar hur två olika partifalanger försöker lösa samma problem.

Nyligen sände den partistyrda statstelevisionen en dokumentär i tio avsnitt som förhärligar kommunistpartiet och dess insatser. Dokumentären är uppdelad i tre delar.

Gao Wenqian, före detta medlem i partiets litteraturforskningsinstitut, är cynisk:

– Kommunistpartiet har delat upp sin historia i tre delar. Först lade partiet, under revolutionens täckmantel, beslag på privat egendom, förvandlade den till allmän egendom och fråntog ägarna deras tillhörigheter och rättigheter. Därefter privatiserade man denna allmänna egendom till förmån för sina egna ämbetsmän. Till sist lade partiet munkavle på folk för att ”bibehålla stabilitet och harmoni”.


Det kinesiska kommunistpartiet har sjösatt en mängd blodiga politiska kampanjer som resulterat i över 80 miljoner döda, en dödssiffra högre än den för de båda världskrigen.

Hittills har drygt cirka 97 miljoner människor officiellt lämnat kommunistpartiet och dess underorganisationer, enligt Epoch Times hemsida. Denna stora flykt från partiet startade med ”Nio kommentarer om kommunistpartiet” – en serie om nio artiklar, skrivna på kinesiska och översatta många språk, som avslöjar kommunistpartiets sanna historia, i skarp kontrast till dess egen litteratur och propaganda.

Yi Rong, ordförande i det globala centret för utträde ur kommunistpartiet, säger:

Även kommunistpartiet har sett sin egen undergång. Man fruktar den stora vågen av avhoppare så mycket att man beslutat att förstatliga armén. Men många soldater har redan lämnat partiet. Kineser från alla samhällsskikt har lämnat kommunistpartiet.

Wang Juntao vid Columbia University säger:

– Omkring 370 000 människor har deltagit i massprotester, av vilka de flesta involverat våld. Detta visar att Deng Xiaopings metod att ”bibehålla stabiliteten genom att använda våld” är problematisk.

Under tiden har kostnaden för kommunistpartiets strategi att ”bibehålla stabiliteten genom att använda våld” överskridit Kinas försvarsbudget. Ändå ökar antalet gruppdemonstrationer och bombattentat. Yu Jianrong, kinesiska akademin för samhällsvetenskap, menar att folk på gräsrotsnivå upplever en känsla av hopplöshet på grund av de många sociala orättvisorna och myndighetskorruptionen.

Xia Ming, City University of New York, säger:

– Bo Xilai uppgav nyss att något stort skulle hända. Inför 90-årsdagen måste kommunistpartiet tänka: ”Hur länge kan partiet existera?”. Enligt min åsikt, borde det vara uppfyllt av rädsla. Hongkongs Kinaanalytiker Li Chongguang skriver: ”Kommunistpartiets främsta ledare behöver besluta sig för om de ska reformera partiet, som de europeiska socialistpartierna gjorde efter Andra världskriget, eller stå inför total ödeläggelse, som Sovjetunionen gjorde.”


Redigerad av Gabriel Freeman

Översatt från engelska.