Ingefära: en värmande ört
Sedan biblisk tid har ingefära varit en viktig ört inom handeln av kryddor. De gamla romarna använde den för att göra kryddade viner för att kurera magåkommor. (Foto: Christof Koepsel/Getty Images)


Ingefära är en asiatisk ört och välkänd för oss i väst. Med tiden har den med sina stimulerande egenskaper och pikanta smak, sakta men säkert fått en plats inom både örtmedicinen och i matlagningen.

Bryggt som ett örtte är ingefära särskilt bra för dem som har problem med matsmältningen och svårigheter med att producera tillräckliga mängder saltsyra, som behövs för att smälta maten.

Detta kan ofta vara fallet för personer som inte tar sig tid att sitta ner och slappna av tillräckligt för att kunna smälta maten. Det kan leda till matsmältningsbesvär och problem med gaser i timmar efteråt, särskilt om maten varit rik på kolhydrater.

Om du alltid kastar i dig maten eller om du har ett barn som inte tar sig tid att tugga maten ordentligt, så kan ingefära vara till stor nytta genom att hjälpa matsmältningen och motverka gasbildning.

För att brygga en kopp ingefärste tillsätt bara en halv tesked malen ingefärsrot eller två teskedar av den färska roten till en kopp kokande vatten. Detta kan intas upp till fyra gånger dagligen.

Ingefära växer i tropiska regioner i östra Asien. Dess egenskaper är naturligtvis välkända i asiatiska kulturer, både i köket och inom den traditionella medicinen i Orienten. I det traditionella kinesiska medicinska systemet klassificeras ingefära som en ”värmande” ört. Detta är en term som även finns i både klassiska västerländska och ayurvediska medicinska system och innebär i allmänhet att örten används för att behandla de slags sjukdomar som ger symptom på ”kyla”, så som kalla och bleka händer och/eller fötter, motvilja till att vistas i kall omgivning,  motvilja mot kalla drycker och behovet av extra täcke i sängen.

Det är värt att notera att de doser av ingefära som krävs för en effektiv behandling av västerlänningar är mycket mindre än de som anges inom traditionell kinesisk medicin.

Ingefära har också använts sedan urminnes tider som en säker och effektiv behandling av graviditetsillamående. Att smutta på en kopp te bryggt från den färska roten är allt som behövs för att på ett säkert sätt dämpa illamåendet. Referenskällor inom traditionell kinesisk örtmedicin varnar för att använda för höga doser av den torkade roten för detta ändamål. Så den färska roten är bäst och anses vara mindre värmande än den torkade.

Sedan biblisk tid har ingefära varit en viktig ört inom kryddhandeln. De gamla romarna använde den för att göra kryddade viner för att kurera magåkommor. De importerade stora mängder från ursprungsländerna i Ostindien. De beskattade örten kraftigt på grund av den stora efterfrågan och drev handel med den i hela sydöstra Europa.

När Romarriket föll försvann ingefäran i stort sett från Europa. Det var inte förrän Marco Polo upptäckte en billig källa i Kina som gav ingefäran förnyad popularitet i Europa, om än bland de välbärgade.

Medeltida européer tillverkade även kryddat vin och cider med ingefära och olika sorters paprika för att lindra besvär som härstammade från ”kyla”. Ingefäran förblev populär i många europeiska länder, däribland England, som hade en leverantör i Indien. Engelska kolonisatörer förde senare ingefäran med sig till Amerika där den fortfarande är en favorit för smaksättning av en rad livsmedel och drycker.

Luke Hughes är klassisk västerländsk herbalist och trädgårdsodlare i Sydney, Australien