Informerade om kommunismen på bokmässan
Anders Hjemdahl, en av de drivande krafterna bakom föreningen UOK, fanns på plats på bokmässan i Göteborg. (Foton: Pirjo Svensson/Epoch Times)


”Med järnhand skall vi jaga mänskligheten mot lyckan”, var budskapet som mötte straffångarna i lägret Sovloki i Sibirien. På Bok- och biblioteksmässan i Göteborg hade man chansen att lära sig om kommunismen via föreningen UOK (Upplysning om kommunismen).

Vad vet vi egentligen om vad som hände i våra grannländer på andra sidan Östersjön under det kalla kriget? Hur var det att leva under kommunismens förtyck? Dessa och andra frågor kan man få svar på hos föreningen UOK, som arbetar med att informera om kommunismen och dess verkningar.

– Kommunismen är utan tvekan världshistoriens sämsta idé någonsin, och  den största katastrof som har drabbat mänskligheten, säger Anders  Hjemdahl som var på Bokmässan i Göteborg. 

Anders Hjemdahl är 42 år och utbildad kommunikationstrateg. Han en av eldsjälarna i föreningen UOK, men har själv tidigare varit aktiv inom vänsterrörelsen. 

Redan som barn såg Anders Hjemdahl hur kommunismen drabbade folket i Vietnam.

– Min familj har bott i Vietnam i många år, så jag har ju sett det med  egna ögon, även om jag själv var privilegierad och inte drabbades av  förtrycket själv, men jag såg hur det var ställt. Jag såg massvälten  och förtrycket, säger Anders.

Han minns också tillbaka
till skoltiden i Sverige, då han var nyfiken på andra länder och tittade på världskartor; vad som fanns på andra sidan havet.

– Men på andra sidan Östersjön fanns ingenting i våra skolböcker. Det var blankt. På en liten udde stod det endast SSR, och kartan var avklippt på mitten.

Ju mindre information Anders fick desto mer nyfiken blev han. Så när muren föll tog han sin mountainbike och cyklade till Estland och utmed hela kusten. Han pratade med många människor, gamla kvinnor och män. Han hamnade på sovjetiska robotbaser. Röda armén var ju fortfarande kvar.

– Då såg jag samma slags förtryck som jag hade sett i Vietnam, till och med identiskt lika med vita tegelstenar som ryssarna hade haft med sig.

Samma vakttorn, samma regler och stämplar, samma system, röda stjärnor och samma slagord. Även sådana som jag har använt, berättar Anders. Han träffade många estlandssvenskar som hade hamnat under sovjetiskt förtyck.

– Det kunde ju ha varit min mormor. Helt svenskspråkiga människor i svenska byar, med svenska namn, och med natur som såg exakt ut som i Sverige. Men med ett kommunistiskt vakttorn bakom syrenhäcken. Där fick man med egna ögon se vad som skulle ha hänt oss om vänstern här hade fått som de hade velat och om ryssarna hade fått som de hade velat, berättar Anders vidare.

Resan till Estland var ett slags uppvaknande.

– Jag kände mig fruktansvärt lurad och då hade jag ändå sett Vietnam. Jag kände att det inte fanns något annat att göra än fullständigt ta avstånd från kommunismen. Det går ju inte om man skall ha någon heder i behåll som människa. För mig var det var moraliskt omöjligt att fortsätta vara vänster.

De flesta som arbetar i föreningen har också varit vänster tidigare, berättar Anders, och att deras upplevelser är liknande.  

– De har också  känt sig lurade, att inte ha vetat. När vi kom hem från Estland och berättade för våra vänner, reagerade de alla likadant. Varför visste vi inte om det här? Estland ligger ju bara 15 mil från Gotland. Det var också därifrån, ur en frustration över bristen på utbildning, om kommunismen som intresset att starta föreningen UOK uppstod.

Anders använder starka ord när han beskriver vilket elände han anser kommunismen har åstadkommit i världen. 

– Den har skapat mest lidande och är direkt ansvarig för mest antal döda människor. Man får väl jämföra med pesten, kolera eller digerdöden för att ens komma i närheten av de siffrorna.

Sverige har också sin egen historia. Estländare, lettländare, och litauer som kom till Sverige på 40-taler fick inte berätta vad som hade hänt i deras hemländer.

– De blev förbjudna att säga något om kommunismen, när de kom till Sverige. Det här var på 40-talet, men det gällde fortfarande in på 60-talet. De fick skriva på ett papper där det stod att de inte fick bedriva politisk agitation, för då kunde de bli återsända till sitt moderland, Sovjetunionen, säger Anders. 

Inom föreningen UOK har man samlat på alla dessa berättelser.


Anne Appelbaums bok om Gulag var bara en av de böcker om kommunismens verkningar som man kunde införskaffa på bokmässan i Göteborg.

Anne Appelbaums bok om Gulag var bara en av de böcker om kommunismens verkningar som man kunde införskaffa på bokmässan i Göteborg.

– Vi lägger berättelserna ut på nätet och jag håller också på att skriva en bok om kommunismens offer, och en bok som handlar specifikt om estlandssvenskar, de människor som kallades för pest och råttor av svenska tidningar, säger Anders.

Föreningen UOK har många kända stödmedlemmar idag och arbetar för att sprida rörelsen internationellt.

– Vi har historieprofessorer, de bästa som finns, och bland  hedersmedlemmarna finns Estlands före detta premiärminister Mart Laar,  Lettlands EU-kommissionär Sandra Kalniete, Sveriges utrikesminister och  före detta statsminister Carl Bildt, proffessorn i historia Kristian Gerner och  många andra. 

Det går väldigt bra för föreningen UOK, som bara på bokmässan samarbetade med 30 olika organisationer från EG-länder.  De försöker lyfta frågan i samhällsdebatten, framförallt människornas egna berättelser och ögonvittnesskildringar, och det har fångat ungdomarnas intresse.

– De är väldigt intresserade, och alla reagerar likadant, med en slags upprördhet, varför visste jag inte det här? Så vi har nästan enbart positiva reaktioner, avslutar Anders.