Inflationens politiska betydelse är alarmerande för kommunistpartiet. En liknande inflationsbubbla 1988 bidrog till demokratirörelsen bland studenterna som slutade i massakern på Himmelska fridens torg 1989.

Regimen har vidtagit en rad åtgärder för att hejda inflationen. I oktober höjde Kinas centralbank räntan för första gången sedan 2007. I november meddelade Peking för femte gången i år krav på större bankreserver. Dessutom har det kinesiska statsrådet skickat ett cirkulär till lokalregeringarna för att säkerställa tillgången på jordbruks- och energiprodukter samt stabilisera varupriserna, uppger kinesiska statsmedier.

Vissa kinaobservatörer anser att åtgärderna är för små och kommer för sent. ”Jämfört med de snabbt stigande priserna är en räntehöjning på en halv procent bara en skarpning på ytan”, säger finansanalytikern Lew Mon Hung från Hongkong. Dessutom fruktar han att den höjda räntan ska dra till sig mer ”heta pengar”, vilket kommer att orsaka ännu mer inflation. ”De kinesiska myndigheterna har kört fast”, anser han.

Det finns experter som menar att inflationen är en följd av regimens felaktiga valutapolitik. Den kinesiska demokratiaktivisten Wei Jingsheng sade nyligen i en tv-intervju att en överutgivning av valuta och en låg växelkurs är grundorsakerna till inflationen. Jingsheng påstod att regimen fört ut för mycket yuan på marknaden de senaste två decennierna, i syfte att stimulera tillväxten, vilket lett till en konstant och långvarig inflation.

Enligt officiell statistik var Kinas penga- och värdetillförsel (broad money M2) under 2009 1,8 gånger så hög som BNP, och gapet fortsätter att öka. I september var M2-värdet för 2010 2,6 gånger så högt som BNP. Den kinesiske ämbetsmannen Wu Xiaoling medgav nyligen för China Economics Weekly att regimen har släppt ut för mycket pengar för att upprätthålla den höga ekonomiska tillväxten.

Inflationen har tidigare hållit sig inom acceptabla nivåer tack vare Kinas höga sparräntor och regimen försiktiga manipulation, uppgav Wei.

– Den inflationsexplosion vi nyligen upplevde skapades av att stora valutamängder släpptes ut förra året för att bekämpa den globala ekonomiska krisen. Regimen försökte balansera den globala stagnationen genom att öka investeringarna, men sådana åtgärder vidgade bara gapet mellan valutamängden och marknadens produktion vilket är en direkt orsak till inflationen, fortsatte Wei.

Regimens försök att kontrollera bostadspriserna har förvärrat situationen, enligt Wei Jingsheng. Mycket kapital har tvingats över från fastighetsmarknaden till detaljhandeln, och drivit upp priserna ännu högre.

Ekonomen Jian Tianlun sade till Epoch Times att de fyra biljoner yuan som pumpades in på marknaden i slutet av 2008 och de över tio biljoner yuan i lån som garanterades under 2009 tvingat Kina ännu längre in i inflationsspiralen.

Den USA-baserade kinesiska ekonomen Cao An sade i en intervju med Epoch Times att inflationen har ökat inkomstskillnaderna. Å ena sidan har de statsägda företagen och lokalregeringarna tjänat mycket på ökade boendekostnader och varupriser. Å andra sidan, har löneökningen för den vanlige kinesen blivit mycket mindre än kostnadsökningen.

– Nyckelfrågan är: folk har blivit exploaterade. Detta är en superekonomisk exploatering, en administrativ exploatering. Om regimen fortsätter att fokusera på profit på bekostnad av folks välfärd, är det mycket troligt att folket komma att göra uppror, sade Wei Jingsheng.

Redan 1994 sade marknadsförings- och ledarskapsgurun Peter Drucker till den japanske investeraren Isao Nakauchi i boken ”Drucker on Asia”, att den kinesiska marknaden, trots att den kan verka lockande, är farligare än andra. Han förutspådde att Kina så småningom kommer att drabbas av allvarlig inflation, och att ”bubblan är mycket större och mera utdragen än den bubbla som brast i Japan för några år sedan”, vilket kan orsaka allvarlig social oro.