Indiern som utvecklade atomteorin för 2 600 år sedan
Foto av en text på sanskrit (Maxim Krasnov/Hemera/Thinkstock, effekter tillagda av Epoch Times); Ris (Shutterstock); Konceptuell bild av ”livets blomma” (Tschitscherin/iStock/Thinkstock)


John Dalton (1766-1844),engelsk kemist och fysiker, är den person som idag tillskrivs utvecklingen av atomteorin. En teori om atomer formulerades emellertid redan 2 500 år före Dalton av en indisk vis man och filosof, känd som Acharya Kanad.

Acharya Kanad föddes 600 f.Kr. i Prabhas Kshetra (nära Dwaraka) i Gujarat, Indien. Hans riktiga namn var Kashyap.

Kashyap var på en pilgrimsfärd till Prayag när han såg tusentals pilgrimer strö blommor och risgryn på gatorna som de offrade till templet. Kashyap, som fascinerades av små partiklar, började samla risgrynen. En grupp människor samlades runt omkring för att se hur den underlige mannen samlade ris på gatan. Kashyap tillfrågades om varför han samlade grynen som inte ens en tiggare skulle röra. Han sade till dem att ett enda risgryn i sig självt kunde verka värdelöst, men att en samling av några hundra gryn är en måltid för en person, att en samling av måltiden skulle föda en hel familj.

Hela mänskligheten bestod av många familjer och således var ett enda risgryn lika betydelsefullt som alla rikedomar i världen. Efter det började människor kalla honom ’Kanad’, då ’Kan’ i sanskrit betyder ’den minsta partikeln’.

Kanad fortsatte vara fascinerad av den osynliga världen och lade fram konceptet om en minsta partikel. Han började skriva ned sina idéer och lära ut dem till andra. Således började människor kalla honom ’Acharya’ (’läraren’), därav namnet Archarya Kanad (’läraren av små partiklar’).

Kanads koncept för Anu (atomen)

Kanad gick med mat i handen, bröt sönder den i små delar när han insåg att han inte kunde dela den i ytterligare mindre bitar, då den var alltför liten. Från den här stunden började Kanad föreställa sig en partikel som inte kunde delas ytterligare. Han kallade denna odelbara materia för Parmanu, eller anu (atom).

Acharya Kanad antog att denna odelbara materia inte kunde förnimmas av något av de mänskliga organen eller ses med blotta ögat, och att en inneboende strävan gjorde så att en Parmanu förenade sig med en annan. När två Parmanu som tillhör en klass av ämnen kombinerades så blev resultatet en dwinuka (binär molekyl). Denna dwinuka hade liknande egenskaper som de två Parmanu den bestod av.

Kanad menade att det var de olika kombinationerna av Parmanu som bildade olika typer av substanser. Han lade också fram idén om att atomer kunde kombineras på olika sätt och skapa kemiska förändringar i närvaron av andra faktorer såsom hetta. Som exempel på fenomenet gav han det som händer när lerkrukor svartnar och när frukter mognar.

Acharya Kanad grundade filosofiskolan Vaisheshika där han lärde ut sina tankar om atomen och universums natur. Han skrev en bok om sin forskning ”Vaisheshik Darshan” och blev känd som ”Atomteorins fader”.

I väst startade atomismen på 500-talet f.Kr. med de forntida grekerna Leukippos och Demokritos. Huruvida den indiska kulturen påverkade den grekiska eller vice versa, eller om de båda utvecklades oberoende av varandra är omtvistat.

Kanad sägs ha sagt: ”Varje föremål i skapelsen består av atomer som i sin tur är förbundna med varandra och bildar molekyler”. Hans teori om atomen var abstrakt och blev en del av filosofin eftersom det baserades på logik och inte på personlig erfarenhet eller på experiment. Men med A.L. Bashams ord, indolog från Australien, ”var de briljanta fantasifulla förklaringar av den fysiska strukturen i världen, och i stora drag överensstämmande med upptäckterna inom den moderna fysiken.”

Publicerad med tillstånd. Läs originalet på Ancient Origins.