Indien förbjuder "människosafari" till isolerad stam
Fordon på väg till Jarawa-reservatet radar upp sig längs Andamanvägen, vilken kopplar samman de avlägsna indiska Andaman-öarna. (Foto: G. Chamberlain/Survival)


En turistanläggning på en av de indiska Andamanöarna anklagas för att erbjuda kontroversiell ”människosafari” och kan komma att stängas efter att Indiens regering förbjudit turistindustrin från att verka runt stamreservatet Jarawa. Anläggningens ägare Barefoot India säger att man blivit orättvist utpekad av myndigheterna och förnekar att man arrangerar illegala resor för att folk ska kunna se den isolerade stammen.

Barefoot säger att icke-statliga organisationer och andra aktörer som vill skydda Jarawa, ett stamfolk som levt isolerade i regionen i tusentals år, övervakar sättet på vilket företaget skyddar Jarawafolkets traditionella livsstil.

En omfattande undersökning av Jarawa från Unesco säger att situationen är mycket komplex och saknar enkla lösningar.

Organisationen Survival International är en av de främsta grupperna som motsätter sig att turister inkräktar på Jarawastammens reservat, ett 765 kvadratkilometer stort område som givits åt Jarawastammen av den indiska regeringen för att skydda de 350 stammedlemmarna.

Survival stödjer den indiska regeringens beslut att sätta upp en buffertzon runt Jarawa.

Ämnet blev hett tidigare i år efter att rapporter framkommit om att reseföretag exploaterade den isolerade gruppen genom att låta busslaster med turister åka för att titta på stamfolket.

En i hemlighet filmad video som laddades upp på internet i januari visar hur stammedlemmar dansar för turisterna i utbyte mot mat medan en polis bakom kameran driver på.

Barefoot förnekar anklagelserna och säger att man inte interagerar med Jarawafolket.

”Platsen för den här Barefootanläggningen är … rätt långt bort från reservatet, och turismen och platsen är på inget sätt kopplade till Jarawa eller Jarawarelaterad fönstertittning”, säger ett uttalande från 2009 som svar på liknande anklagelser.

Videon har emellertid fått Indiens inrikesminister P Chidambaram att starta en utredning kring frågan och turistnäringen på öarna. Det finns fortfarande två stammar som ännu inte kontaktats och som lever på Andamanöaarna i Indiska oceanen söder om Burma.

I mars avslöjades dock att en högt uppsatt polistjänsteman på Andamanöarna organiserat en ”vip-safari” samtidigt som han fått uppgiften att skydda Jarawastammen från exploatering.

Barefoot säger att man främjar socialt ansvarig turism och att anläggningen fungerar som en positiv buffert för Jarawa eftersom man trängt undan indiska bosättare som tidigare tillhandahållit cigaretter och alkohol till stammen.

Vidare hävdar företaget att Andamanregeringen uppmuntrar turism i området för att låta folk uppleva den fantastiska solnedgången, något som förvisso skulle kunna fortsätta även om anläggningen stängdes.

”Vi kan inte se vilken skillnad vår anläggning gör mitt i allt detta”, sade Barefoot i ett uttalande.

Organisationen Survival motsätter sig dock att Barefoots närvaro skulle hjälpa Jarawa.

”Det är rätt häpnadsväckande att ett företag som spenderat år med att utmana idén med en buffertzon i domstolarna, nu hävdar att dess turistanläggning själv är en buffert!”, säger Sophie Grig från Survival via email.

Kanske ännu mer anmärkningsvärd än närvaron av turismaktörer i området, är Andamanvägen som korsar flera av öarna i kedjan. Unescos omfattande utredning om Jarawasituationen berättar om dödsfall i samband med byggandet av vägen.

De 343 km långa vägen har ”marginaliserat Jarawa såsom ingenting annat” noterar rapporten som citerade en nyckelperson inom den indiska administrationen.

”Jarawastammen traumatiserades av den storskaliga skogsskövlingen och användandet av bullriga, stora maskiner i byggandet av vägen, vilka förmodligen också körde iväg deras bytesdjur. Vägen har också kraftigt skurit av deras fria tillgång till den östra kusten vilket resulterat i ytterligare förlust av mark och minskning av det område där de kan samla mat och resurser.”

Rapporten skriver att Jarawakrigare plundrat arbetsläger med män som kommit för att bygga vägen och då mötts av beväpnad polis.

”Många liv på båda sidor förlorades i sammandrabbningen”, noterar rapporten.

År 2002 beslutade den indiska högsta domstolen att vägen skulle stängas men den förblir öppen och används flitigt av turister, vilka för in omkring 250 fordon dagligen i Jarawaskogen, enligt Survival.

Ett foto som organisationen publicerat visar hur tiotals bilar, de flesta stadsjeepar, står tätt packade på den lilla asfaltsvägen.

”Så även om beslutet om buffetzonen är bra, är det fortfarande vägen som är det stora problemet”, säger Grig.


Jarawaflickor klädda i kläder som de fått från utomstående. Ingreppen på deras mark utsätter Jarawafolket för en rad olika risker och påverkar de avlägsna stammarna på Indiens Andamanöar. (Foto: Survival)

Jarawaflickor klädda i kläder som de fått från utomstående. Ingreppen på deras mark utsätter Jarawafolket för en rad olika risker och påverkar de avlägsna stammarna på Indiens Andamanöar. (Foto: Survival)

”Lyckligtvis, sedan framgången i januari om människosafari, är det nu mycket svårare för turister att stanna sina fordon för att kontakta Jarawafolket, men varje dag reser fortfarande hundratals turister längs vägen för att framförallt försöka ‘få syn på‘ Jarawas”, säger Grig.

Under åren som gått sedan öarna började befolkades av människor utifrån, har Jarawastammen sett en betydande förändring, skriver Unesco. Medan stammen tidigare var våldsam och ogästvänlig mot utomstående, började stamfolket under 1998 och 1999 att hålla nära kontakt med den utomstående världen.

”Sedan dess har Jarawasamhället snabbt förändrats. Det har blivit vanligt att Jarawas tigger mat längs Andamavägen. De har också börjat med moderna redskap, till exempel är det nu många som använder tändstickor för att göra upp eld och de säger att de inte minns hur man använder andra metoder.”

I rapportens inledning står det hur svårt det är att lösa problemet.

”Frågan som alla ställer sig är ganska enkel och uppenbar: Vad behöver göras? Svaret eller svaren är givetvis varken uppenbara eller enkla, om de överhuvudtaget existerar”.

Översatt från engelska.