Iditarod, som kallas för en av de stora sista tävlingarna i världen, startade för den 35:e gången i söndags i Anchorage, Alaska. Det är en historisk tävling som utmanar fantasin; en drygt 1850 km lång sträcka med hundsläde genom extrem och vacker natur, ödslig tundra, tät skog och snöbeklädda fjäll. Lägg till det kyla, långa timmar i mörker och den kalla Alaskakusten med hårda vindar som kan orsaka total siktförlust, så får du en bild av tävlingen Iditarod.
I år deltar 83 team med hundförare även från Europa. En skandinavisk nykomling finns med, den 26 åriga Sigrid Ekran från Norge och Robert Sorlie, 49 år, en norsk veteranförare, som vunnit tävlingen två gånger (2003 och 2005). Robert Sorlie har tävlat med hundsläde sedan 1970 och började delta på Iditarod år 2002, då han kom på nionde plats och belönades med titeln årets nykomling.
Iditarod är tillsammans med Yukon Quest, den mest kända långdistanstävlingen i världen. Båda tävlingarna är på gränsen till vad en människa orkar. Iditarods startpunkt är i Anchorage och tävlingen avslutas i Nome, på den västra kusten av Berings hav. Tävlingen börjar varje år under den första helgen i mars. Varje team har 12 till 16 hundar och genomför distansen på ungefär 9 till 17 dagar.
Från början var Iditarod ett spår som användes för att köra post och förnödenheter till olika orter i Alaska. Men år 1925 blev sträckan berömd när hunden Balto ledde ett slädhundteam 96 mil genom is, snö och snöstorm med viktig medicin i bagaget för att hjälpa barnen i staden Nome att undkomma en difteriepidemi.
Tävlingen Iditarod startades 1973 till åminnelse av denna historiska räddning. 35 tävlande startade i den första Iditarod-tävlingen, varav endast 22 kom i mål. Det tog 20 dagar för den första vinnaren att genomföra tävlingen. Genom åren har förarna och hundarna fått erfarenhet och ökat farten. Förra året genomförde vinnaren tävlingen på endast 9 dagar, 11 timmar, 11 minuter och 36 sekunder.
Det ställs hårda krav på slädhundar och oftast används speciella raser som är uthålliga och uthärdar kyla. Att hundarna är friska, välskötta och inte dopade kontrolleras noga. Hälsoundersökningar med blodprover och kontroll av hjärta (EKG) görs innan tävlingen och även under tävlingen med över 10 000 rutinundersökningar.
Hundslädesförarna kommer från alla yrken; fiskare, advokater, läkare, konstnärer, lokalbefolkning, amerikaner, europeer och andra. Iditarod skulle aldrig fungera utan de tusentals volontärer; män och kvinnor, studenter och bybor, som hjälper till på olika sätt.
Tävlingens arrangörer räknar med att i år kan vinnaren klara av tävlingen på 9 eller även 8 dagar.
På tävlingens andra dag, efter första etappen, låg norrmannen Robert Sorlie som tvåa efter Aaron Burmeister och Sigrid Ekran låg på 37:e plats.
Fakta om slädhundar
Alaskan Husky som är en av hundraserna i tävlingen är inte en hundras i egentlig mening. Namnet Husky har den fått från sitt arv från Siberian Husky men den kan ha allt från Greyhound till någon annan snabb hund som förfader. Är den en bra och snabb draghund med påbrå från en Siberian Husky så är det en Alaskan Husky.
Ett slädhundteam består vanligtvis av 12 till 18 hundar. Bland hundarna är de olika positionerna lead (ledhunden), point (går bakom ledarhunden/hundarna), wheel (direkt framför släden) och swing (resterande hundar mellan wheel och point). En typisk slädhund är cirka 70 centimeter lång och med en vikt på 45 kilo.
Slädhundar som har de optimala förutsättningarna kan dra en släde över 200 kilometer under ett dygn. Trots att hundarna står under stress måste de förstå slädförarens kommando och hitta den rätta vägen. Samtidigt behövs ett utpräglat socialt beteende, smärtuthållighet och ett starkt cirkulationssystem för att klara de stora ansträngningarna trots mindre tillgång till föda.
Källor:
Iditarod: http://www.iditarod.com
AFP och Vikipedia