Hur regimen orsakade krisen för livsmedelssäkerhet i Kina [del 1]
Kinesiska produkter innehåller ofta farliga mängder av bekämpningsmedel, konstgödsel eller andra kemikalier som äventyrar människors hälsa. (Foto: Mark Ralston/AFP/Getty Images)


I över ett decennium av skakande livsmedelsskandaler, har det kinesiska folket varit utsatta för nästan alla former av giftiga eller falska produkter, från ris förorenat med kadmium och restaurangrätter dränkta i kloakolja, till salmonellasmittad fisk.

En årlig undersökning som gjordes senast i mars 2015 av tidningen China Youth Daily visade att bland frågor som rör ”livskvalitet”, var livsmedelssäkerheten det som allmänheten mest oroade sig över. Från en lista med problem, såsom bostäder eller miljön, sade 77,3 procent av de tillfrågade att livsmedelssäkerhet var det som bekymrade dem mest.

Så vem ska man ge skulden för denna florerande åkomma som plågar det kinesiska samhället?

Det självklara svaret skulle vara de oetiska jordbrukarna, tillverkarna och matberedarna som bara är ute efter snabba vinster. Men orsaken till problemet går mycket djupare.

Under de senaste sextio åren har det Kinesiska kommunistpartiet (KKP) tyranniserat sitt folk och förvrängt traditionella värderingar, och ersatt etik med korruption, svek och egennyttig materialism. Med sin katastrofala politik har Kommunistpartiet skapat en grogrund för omoraliska affärsmetoder och slappa standarder för livsmedelssäkerhet.

1. Kommunistpartiet eliminerade moraliskt ansvar



Denna affisch, som fanns uppsatt i Peking i slutet av 1966, visar hur man skulle handskas med en så kallad ”folkets fiende” under kulturrevolutionen. (Foto: Jean Vincent/AFP/Getty Images)

Kommunisterna, med sin ideologi om klasskamp och våldsam revolution, tog över Kina för att upprätta en ”proletariatets diktatur”. Traditionella konfucianska tankar främjade moralvärderingar såsom välvilja, rättfärdighet, anständighet, trofasthet, och harmoni, men KKP utplånade dessa idéer med brinnande, revolutionär retorik.

Efter att kineserna blivit terroriserade till underkastelse efter årtionden av kamp mot markägare, kapitalister, högeranhängare, intellektuella och andra ”svarta element” förlorade människor känslan av gemenskap och tog till en del oetiska metoder för att garantera sin egen överlevnad.

Somliga förrådde till och med sina egna familjer och vänner, och stämplade dem som ”klassfiender” som skulle bekämpas. Ingen vågade tala sanning av rädsla för att bli offentligt förnedrad, torterad eller dödad.

Effekterna av den kinesiska regimens utrotning av traditionella moralvärderingar sipprade ner till våra dagar, vilket gör att producenter och tillverkare av livsmedel enbart fokuserar på materiella vinster och det egna välståndet, inte på de slutliga konsekvenserna för samhället. Många kineser har en egennyttig mentalitet, enligt den darwinistiska kampen för framgång.

2. Kommunistpartiet främjade snabb industrialisering med ringa hänsyn till en hållbar miljö


Ett värmekraftverk släpper ut tung smog i Changchun i Jilin-provinsen, nordöstra Kina. (Foto: STR/AFP/Getty Images)

Ett värmekraftverk släpper ut tung smog i Changchun i Jilin-provinsen, nordöstra Kina. (Foto: STR/AFP/Getty Images)

Med sin massiva propagandaapparat förespråkade Mao Zedong, Kinas diktator 1949-1976, ateism och materialism. Han sade en gång: ”att slåss mot himlen är oändlig glädje, att slåss mot jorden är oändlig glädje, och att kämpa mot mänskligheten är oändlig glädje.” Detta och den kinesiska regimens förhoppningar om att snabbt omvandla Kina till en industriell supermakt, har rättfärdigat en slösaktig och oreglerad industrialisering som har förstört Kinas miljö, och gjort det nästan omöjligt att producera icke förorenade jordbruksprodukter. Nu är luften, vattnet och marken i Kina förgiftad med industrirök och farliga kemikalier.

Statliga data från 2011 visade att mer än hälften av Kinas stora sjöar och reservoarer var alltför förorenade för att användas av människor. Nästan en femtedel av Kinas jordbruksmark är förorenad med jordbrukskemikalier och tungmetaller som kadmium och arsenik, enligt Ministeriet för miljöskydd och Ministeriet för markresurser i Kina.


Arbetare leder bort förorenat vatten nära koppargruvan i Zijin i Shanghang, 2010. (Foto: STR/AFP/Getty Images)

Arbetare leder bort förorenat vatten nära koppargruvan i Zijin i Shanghang, 2010. (Foto: STR/AFP/Getty Images)

En del jämför Kinas industriella tillväxt med den i USA i slutet av artonhundratalet. Men inga enkla metoder kan mirakulöst lyfta Kina från dess nuvarande nedåtgående spiral. Kinas problem går långt djupare, med ett tätt nät av korrupta och materialistiska affärsmän och kommunistiska myndigheter som bara bryr sig om omedelbara vinster, inte de långsiktiga konsekvenserna.

Man slösar miljarder dollar på storskaliga projekt, som Syd-till-nord vattenledningsprojekt, eller dammen De tre ravinerna, vilka ofta orsakar skador på miljön men inte ger några betydande fördelar för det kinesiska folket.

3. Kommunistpartiet lägger en tung ekonomisk börda på folket

Genom att basunera ut om mark till bönderna och utopisk jämlikhet för alla, förförde kommunisterna sinnena på miljoner människor när de tog makten. Efter att ha mördat hundratusentals, eller kanske miljontals, jordägare i ett landsomfattande jordreformsprogram, omfördelade de marken och skapade kooperativ och folkkommuner.

Kommunistpartiet uppmanade bönderna att snabbt öka produktionen, och beslagtog sedan det mesta av deras produkter, och lät dem bara behålla en mager inkomst. Ett system för bostadsregistrering hindrade dem sedan från att flytta till städerna eller ge sina barn en ordentlig utbildning, vilket degraderade bönder till andra klassens medborgare.

Även om de ekonomiska reformerna år 1978 öppnade ekonomin för handel och privat ägande, medförde förändringarna ingen jämnt fördelad förbättring av levnadsstandarden för hela det kinesiska folket; de med kopplingar till makten fick ett långt större välstånd, medan vanligt folk endast fick smärre förbättringar.


Amerikanska dollarsedlar räknas bredvid högar av kinesiska sedlar på en bank i Huaibei, Anhuiprovinsen i Kina. (Foto: STR/AFP/Getty Images)

Amerikanska dollarsedlar räknas bredvid högar av kinesiska sedlar på en bank i Huaibei, Anhuiprovinsen i Kina. (Foto: STR/AFP/Getty Images)

Genom att målmedvetet sänka värdet på renminbin, Kinas valuta, gjorde den kinesiska regimen exporten mer konkurrenskraftig på utländska marknader, eftersom efterfrågan på kinesiska produkter ökade med billigare priser. Från ett förhållande med 1,8 yuan på 1 dollar år 1978, skrev den kinesiska regimen ner värdet till ett förhållande med 8,7 yuan på 1 dollar år 1997, enligt Brookings, en amerikansk tankesmedja med säte i Washington DC.

Ökad handel tillät Kinas ekonomi att växa snabbt, men metoden tärde på lönerna för industriarbetarna och bönderna i Kina genom att sänka deras köpkraft.

Som ett resultat ökade måttet på inkomstojämlikhet, den så kallade Gini-koefficienten, för inkomst före skatt, från att 1980 ha legat på 0,28 till 0,52 år 2013 (ju högre siffra desto större är ojämlikheten). På grund av större inkomsttillväxt för de rika och stagnerande levnadsstandard för de fattiga, är Kina nu ”en av de mest ojämlika länderna i världen”, enligt ett arbetsdokument från Internationella valutafonden.

Med Kinas allvarliga ekonomiska skillnader, tog en del människor till oetiska metoder i livsmedelsproduktionen för att göra en större vinst.

Hur regimen orsakade krisen för livsmedelssäkerhet i Kina [del 2]

Uppdaterad: 3-8-2015