loading
Opinion

Hur Kinas officiella medier bevakar oroligheterna i Egypten

Sun Yanjun

Medan resten av världen fått detaljerade mediarapporter om de massiva protesterna mot regimen i Egypten som började den 25 januari har de kinesiska mediarapporterna varit minimala eller missledande och man har stängt diskussionen på nätet. 

När media i andra länder rapporterat om hur Kinas media hanterat händelserna i Egypten har man ibland missförstått situationen. Till exempel skrev den biträdande chefredaktören på en rysk tidskrift nyligen att Kinas låga profil när det gäller upproret i Egypten har att göra med Kinas intressen i nordafrika och mellanöstern. 

I själva verket är Kinas rapportering om Egypten bara det senaste exemplet på hur det kinesiska kommunistpartiets officiella medier hanterar känsliga nyheter. Vanliga kinesiska medborgare förstår precis hur det fungerar. 

Alla nyheter som skulle kunna få den kinesiska allmänheten att motsätta sig kommunistpartiets totalitära styre stämplas som ”känsliga” av partiet och hanterar det enligt en trestegsprocess som följer en grundläggande princip.

Först gör man allt för att censurera nyheten. Alla officiella mediekanaler håller tyst om den känsliga nyheten och rapporterar som om allt var frid och fröjd. 

I och med de moderna kommunikationskanalerna kan man inte förhindra att nyheten till slut läcker ut om man försöker upprätthålla censuren för länge. När det händer går kommunistpartiets medier till steg två och rapporterar om det, men håller en väldigt låg profil och i någon undanskymd del av tidningen.

Allt eftersom händelsen växer måste officiell media till sist göra sitt drag. Då går partiets mediaspråkrör in för att samstämmigt förvanska fakta och publicera snedvridna artiklar. Det här är en vanlig taktik som kommunistpartiet har, något man kallar ”gripa rätten att tala”. 

Rapportering kring sådant som Sovjets fall, Saddam Husseins regims kollaps i Irak , storskaliga protester i Kina, korruption bland partitjänstemän och annat känsligt har i princip följt den här trestegsmodellen. 

Oroligheterna i Egypten har uppenbarligen skrämt kommunistpartiets ledare i Kina. Om det kinesiska folket gick ut på gatorna och protesterade som Egyptierna gör, skulle det bli mycket svårt för kommunistpartiet att hantera. 

Därför har man tagit till sina gamla trick. Först censurerades allting om händelserna i all media och alla poster som innehöll ordet ”Egypten” censurerades eller togs bort från mikrobloggar på Sina.

Därefter publicerade nyhetsbyrån Xinhua försiktiga rapporter som en del av ett nyhetssvep. Man fokuserade främst på hur kinesiska medborgare flytt från Egypten och gav mycket lite information om massdemonstrationerna på Egyptens gator. 

Allteftersom situationen i Egypten fortsätter att utvecklas tillät kommunistpartiets censorer reportrar att nämna demonstrationer i Egypten, men de var tvungna att undvika att nämna de verkliga skälen till demonstrationerna. Att de handlade om att man krävde reformer, demokrati och att president Mubarak skulle avgå nämndes inte. 

Därefter går partiets medier gradvis in i det tredje steget. Man började förvanska fakta och rapportera felaktiga historier. När internationell media rapporterade att egyptisk militär lovade att förbli neutral rapporterade Xinhua den 2 februari att den egyptiska militären uppmanade demonstranterna att sluta protestera. 

Xinhua betonade behovet av stabilitet. En artikel den 4 februari berättade hur egyptisk militär inte skickat trupper för att slå ner oroligheterna och att det resulterat i totalt kaos. 

Xinhua ignorerade den egyptiska allmänhetens syn på saken. I en artikel den 31 januari på Sina gavs stöd till Mubarak. Xinhua upprepade stödet i en artikel den 6 februari och konstaterade att Mubarak inte avgått. 

Många experter som studerar kinesiska angelägenheter blir ofta frustrerade över sin oförmåga att förutsäga den politiska och ekonomiska situationen i Kina. 

I själva verket behöver man inte låta sig frustreras. Om man bara baserar sina förutsägelser på motsatsen till vad partiets medier rapporterar kommer man ha över 90 procent rätt.

Det här är den ”grundläggande princip” som kommunistpartiets mediarapportering bygger på, och den har formulerats genom långvariga observationer av den kinesiska allmänheten. 

Om partiets medier exempelvis säger att varupriserna inte kommer stiga betyder det att inflationen har nått orimliga nivåer. Om man rapporterar att de kinesiska spannmålsreserverna är tillräckliga betyder det garanterat att det finns en brist. 

När man rapporterat att SARS inte bröt ut och att samhällssituationen är stabil har det betytt att SARS spridit sig över hela Kina och att det är stora oroligheter i samhället. 

Säger man att aktiemarknaden kommer förbättras betyder det att den är på väg att göra en djupdykning. 

Det här gäller även internationell rapportering. Under gulfkriget rapporterade kommunistpartiets medier exempelvis att det definitivt skulle bli brutala gatustrider i Bagdad och att USA stod inför ett nytt Verdun. I verkligheten ockuperades Bagdad enkelt och den amerikanska militären välkomnades av irakierna. 

När man ser på hur kommunistpartiet hanterar känsliga nyheter ser man tydligt hur partitrogen media används som ett verktyg för att vilseleda allmänheten. Den ”grundläggande principen” visar hur klumpiga kommunistpartiets lögner är.  

I den rådande informationsåldern har koncept som demokrati och frihet slagit rot djupt i människors hjärtan. Kommunistpartiets dåraktiga lögner försöker dölja sanningen, men i praktiken ger man bara människorna något att skratta åt.

Sun Yanjun skriver om kinesisk politik och samhällsfrågor. Han var tidigare biträdande professor i psykologi på Capital Normal University i Peking. 2009 tog han officiellt avstånd från det kinesiska kommunistpartiet och han bor numera i USA.

Översatt från engelska: http://www.theepochtimes.com/n2/content/view/50778/

Mest lästa

Rekommenderat

loading
Opinion

Hur Kinas officiella medier bevakar oroligheterna i Egypten

Sun Yanjun

Medan resten av världen fått detaljerade mediarapporter om de massiva protesterna mot regimen i Egypten som började den 25 januari har de kinesiska mediarapporterna varit minimala eller missledande och man har stängt diskussionen på nätet. 

När media i andra länder rapporterat om hur Kinas media hanterat händelserna i Egypten har man ibland missförstått situationen. Till exempel skrev den biträdande chefredaktören på en rysk tidskrift nyligen att Kinas låga profil när det gäller upproret i Egypten har att göra med Kinas intressen i nordafrika och mellanöstern. 

I själva verket är Kinas rapportering om Egypten bara det senaste exemplet på hur det kinesiska kommunistpartiets officiella medier hanterar känsliga nyheter. Vanliga kinesiska medborgare förstår precis hur det fungerar. 

Alla nyheter som skulle kunna få den kinesiska allmänheten att motsätta sig kommunistpartiets totalitära styre stämplas som ”känsliga” av partiet och hanterar det enligt en trestegsprocess som följer en grundläggande princip.

Först gör man allt för att censurera nyheten. Alla officiella mediekanaler håller tyst om den känsliga nyheten och rapporterar som om allt var frid och fröjd. 

I och med de moderna kommunikationskanalerna kan man inte förhindra att nyheten till slut läcker ut om man försöker upprätthålla censuren för länge. När det händer går kommunistpartiets medier till steg två och rapporterar om det, men håller en väldigt låg profil och i någon undanskymd del av tidningen.

Allt eftersom händelsen växer måste officiell media till sist göra sitt drag. Då går partiets mediaspråkrör in för att samstämmigt förvanska fakta och publicera snedvridna artiklar. Det här är en vanlig taktik som kommunistpartiet har, något man kallar ”gripa rätten att tala”. 

Rapportering kring sådant som Sovjets fall, Saddam Husseins regims kollaps i Irak , storskaliga protester i Kina, korruption bland partitjänstemän och annat känsligt har i princip följt den här trestegsmodellen. 

Oroligheterna i Egypten har uppenbarligen skrämt kommunistpartiets ledare i Kina. Om det kinesiska folket gick ut på gatorna och protesterade som Egyptierna gör, skulle det bli mycket svårt för kommunistpartiet att hantera. 

Därför har man tagit till sina gamla trick. Först censurerades allting om händelserna i all media och alla poster som innehöll ordet ”Egypten” censurerades eller togs bort från mikrobloggar på Sina.

Därefter publicerade nyhetsbyrån Xinhua försiktiga rapporter som en del av ett nyhetssvep. Man fokuserade främst på hur kinesiska medborgare flytt från Egypten och gav mycket lite information om massdemonstrationerna på Egyptens gator. 

Allteftersom situationen i Egypten fortsätter att utvecklas tillät kommunistpartiets censorer reportrar att nämna demonstrationer i Egypten, men de var tvungna att undvika att nämna de verkliga skälen till demonstrationerna. Att de handlade om att man krävde reformer, demokrati och att president Mubarak skulle avgå nämndes inte. 

Därefter går partiets medier gradvis in i det tredje steget. Man började förvanska fakta och rapportera felaktiga historier. När internationell media rapporterade att egyptisk militär lovade att förbli neutral rapporterade Xinhua den 2 februari att den egyptiska militären uppmanade demonstranterna att sluta protestera. 

Xinhua betonade behovet av stabilitet. En artikel den 4 februari berättade hur egyptisk militär inte skickat trupper för att slå ner oroligheterna och att det resulterat i totalt kaos. 

Xinhua ignorerade den egyptiska allmänhetens syn på saken. I en artikel den 31 januari på Sina gavs stöd till Mubarak. Xinhua upprepade stödet i en artikel den 6 februari och konstaterade att Mubarak inte avgått. 

Många experter som studerar kinesiska angelägenheter blir ofta frustrerade över sin oförmåga att förutsäga den politiska och ekonomiska situationen i Kina. 

I själva verket behöver man inte låta sig frustreras. Om man bara baserar sina förutsägelser på motsatsen till vad partiets medier rapporterar kommer man ha över 90 procent rätt.

Det här är den ”grundläggande princip” som kommunistpartiets mediarapportering bygger på, och den har formulerats genom långvariga observationer av den kinesiska allmänheten. 

Om partiets medier exempelvis säger att varupriserna inte kommer stiga betyder det att inflationen har nått orimliga nivåer. Om man rapporterar att de kinesiska spannmålsreserverna är tillräckliga betyder det garanterat att det finns en brist. 

När man rapporterat att SARS inte bröt ut och att samhällssituationen är stabil har det betytt att SARS spridit sig över hela Kina och att det är stora oroligheter i samhället. 

Säger man att aktiemarknaden kommer förbättras betyder det att den är på väg att göra en djupdykning. 

Det här gäller även internationell rapportering. Under gulfkriget rapporterade kommunistpartiets medier exempelvis att det definitivt skulle bli brutala gatustrider i Bagdad och att USA stod inför ett nytt Verdun. I verkligheten ockuperades Bagdad enkelt och den amerikanska militären välkomnades av irakierna. 

När man ser på hur kommunistpartiet hanterar känsliga nyheter ser man tydligt hur partitrogen media används som ett verktyg för att vilseleda allmänheten. Den ”grundläggande principen” visar hur klumpiga kommunistpartiets lögner är.  

I den rådande informationsåldern har koncept som demokrati och frihet slagit rot djupt i människors hjärtan. Kommunistpartiets dåraktiga lögner försöker dölja sanningen, men i praktiken ger man bara människorna något att skratta åt.

Sun Yanjun skriver om kinesisk politik och samhällsfrågor. Han var tidigare biträdande professor i psykologi på Capital Normal University i Peking. 2009 tog han officiellt avstånd från det kinesiska kommunistpartiet och han bor numera i USA.

Översatt från engelska: http://www.theepochtimes.com/n2/content/view/50778/

Rekommenderat

Svenska Epoch Times

Publisher
Vasilios Zoupounidis
Politisk chefredaktör
Daniel Sundqvist
Opinionschef
Lotta Gröning
Sportchef
Jonas Arnesen
Kulturchef
Einar Askestad

Svenska Epoch Times
DN-skrapan
Rålambsvägen 17
112 59 Stockholm

Epoch Times är en unik röst bland svenska medier. Vi är fristående och samtidigt en del av det stora globala medienätverket Epoch Media Group. Vi finns i 36 länder på 23 språk och är det snabbast växande nätverket av oberoende nyhetsmedier i världen. Svenska Epoch Times grundades år 2006 som webbtidning.

Epoch Times är en heltäckande nyhetstidning med främst riksnyheter och internationella nyheter.

Vi vill rapportera de viktiga händelserna i vår tid, inte för att de är sensationella utan för att de har betydelse i ett långsiktigt perspektiv.

Vi vill upprätthålla universella mänskliga värden, rättigheter och friheter i det vi publicerar. Svenska Epoch Times är medlem i Tidningsutgivarna (TU).

© Svenska Epoch Times 2024