Hur en sydkoreansk affärsman förlorade miljoner på att investera i Kina
Kim Kwang-nam förlorade motsvarande 46,5 miljoner kronor när han försökte bygga upp företag i Kina. (Foto: Epoch Times)


Efter att i åratal ha försökt bygga upp lönsamma affärsprojekt i Kina och därigenom förlorat över 7 miljarder won (46,5 miljoner kronor), tröttnade den koreanske entreprenören och uppfinnaren av dammsugaren WELVA, Kim Kwang-Nam. Han har meddelat att han tills vidare drar sig tillbaka från den kinesiska marknaden.

– Den kinesiska marknadens potential må vara enorm, men  samhällsinstitutionerna och människornas moral där stoppade mig, berättade Kim för Epoch Times.

Den förre ordföranden för Bucheon City Manufacturers’ Association i Korea sade att hans erfarenheter i Kina nu har gjort honom bekant med de svåra förhållanden som de flesta små och medelstora sydkoreanska företag nu står inför i Kina.

Kim tillbringade flera år i Kina, där han satsade tid och pengar på att uppfinna nya produkter. Men när han var redo att introducera sina produkter på marknaden blev han alltid förvånad över de byråkratiska hinder han mötte.

– Till exempel tar det normalt ca 40 dagar för en produkt att få ett patent godkänt och tillstånd att tillverka en ny produkt, men i Kina tar samma process minst åtta månader, sade han.

Förutom sådana kostsamma förseningar talade Kim också om sitt bristande förtroende för många kinesiska affärsmän.

– Nyligen ville några kunder i staden Zhengzhou göra affärer med mig och bad mig resa till Zhengzhou för att träffa dem. När jag kom dit bad de mig att bjuda dem på mat. När vi kom till restaurangen såg jag ungefär 30 personer som redan väntade på mig. Sedan, efter att vi börjat äta började de be mig bjuda dem på vin och drinkar. Vid det laget utbrast jag ilsket att de var bedragare och bokade omedelbart ett flyg tillbaka till Korea. Hur kan jag lita på dessa människor och göra affärer med dem? sade han.

Hans första misslyckade
investering var när han försökte sälja en bahandlingsmaskin i städerna Shanghai, Qingdao, Daqing, Harbin och Qiqihar. Maskinen, som han själv uppfunnit, använder elektricitet för att avlägsna plack från blodkärl.

– Jag erbjöd gratis läkarundersökningar och behandlingar, där varje behandling med maskinen varade en timme. Några av de äldre kunderna som knappt kunde gå i början av behandlingen, kunde gå normalt igen på bara två veckor, berättade Kim.

– Jag gav alla mina kunder omkring tre månaders gratis behandlingar var, och många av dem blev friska genom behandlingarna. I Korea skulle de flesta ha köpt maskinen efter att själva ha upplevt dess fördelar. Men i Kina, till och med efter att ha hållit på ett år med gratis behandlingar, var det ingen som köpte ens en enda maskin, sade Kim.

– Mitt andra misslyckande var för fem år sedan. Jag uppfann en smart dammsugare och anförtrodde tillverkningen av den till en fabrik i Yongkang, Zhejiangprovinsen. Produkten var mycket populär och varje dag såldes cirka 1 400 stycken i Sydkorea, och många också i Kina. Men den kinesiska fabriken började då skapa problem för mig, i ett försök att få bort mig och sälja produkten själva. När jag till exempel beställde 1 000 stycken från dem så gav de mig bara 900, och sade till mig att produktionskostnaderna hade gått upp. Deras mål var att få mig att sluta.

– En gång beställde en biltillverkare i Changchun en sändning varor från mig och betalade även deposition för det. Men så snart de hade räknat ut vem som tillverkade produkten kontaktade de fabriken direkt och lade sin beställning hos dem. Därpå begärde de att jag skulle betala tillbaka deras deposition.

– När jag såg att dessa människor saknade trovärdighet beslutade jag till sist att lämna den kinesiska marknaden, sade Kim. Men vid den tiden hade han ingen möjlighet att ta tillbaka allt kapital och all teknologi som han redan hade investerat i Kina.

– Vid den tiden var jag just på väg att sluta avtal om att tillverka 20 000 dammsugare för Daewoo Shipbuilding & Marine Engineering Co, Ltd (DSME) i Sydkorea, men av samma skäl gick avtalet om intet.

– Kinas teknologi för tillverkning av tunga kranar ligger efter Sydkoreas. För några år sedan försökte en sydkoreansk krantillverkare komma in Kina och anförtrodde sin kranteknik till flera fabriker i Yantai i Shandongprovinsen. Dessa fabriker tvingade senare det koreanska bolaget i konkurs. Efter att de kinesiska fabrikerna hade fått det koreanska företagets teknik kopierade de företagets design och tog över den kinesiska marknaden. Dessutom, trots att koreanska företag redan sålde sina kranar väldigt billigt i Kina kunde de inte konkurrera med sina kinesiska motparter, eftersom dessa hade hjälp av lokala myndigheter som i hemlighet kontrollerar marknaden.

– Faktum är att många kineser gillar koreanska produkter och försöker undvika kinesiska förfalskade versioner av samma produkter, vilket är anledningen till att många kineser köper produkter i Korea och tar med sig tillbaka till Kina. Men trots den situationen är de risker som ett sydkoreanskt företag ställs inför om det investerar i en fabrik i Kina helt enkelt för stora.

– Efter att ha förlorat alla sina besparingar i Kina finns det många sydkoreanska investerare som skäms för mycket för att återvända till Korea, så de valde att stanna kvar i Kina olagligt. Det finns nu många koreanska investerare som uppehåller sig olagligt i Qingdao och Shenzhen. Om jag hade valt att bli kvar i Kina så skulle jag också till slut ha uttömt alla mina besparingar.

Översatt från engelska