Hur är det med de mänskliga rättigheterna i Kina?
David Kilgour, tidigare statsråd för Asien-Stilla Havsområdet, presenterade den 31 januari en uppdaterad rapport om pågående mord på Falun Gong-utövare i Kina för sina organs skull. Medförfattaren advokat David Matas lyssnar i bakgrunden. (Matthew Hildebrand/The Epoch Times)


Precis som alla i det här forumet är det ingen tvekan om att också jag har den högsta beundran för Kinas folk och deras årtusenden av hårt arbete, samlade visdom, framgång inom agrikultur, mängder av uppfinningar, internationella upptäckter, konst, litteratur, filosofier och konfucianismens harmoni.

Trots dess rika historia pågår det i dagens Kina grova och systematiska kränkningar av mänskliga rättigheter. Några har förvisso belysts i Kanadas media men samtidigt har deras fokus på Kina under senare år handlat om affärer och ekonomi. Min egen undersökning och diskussioner med många personer som kommer från Kina, varav de flesta lever utanför landet, målar upp en skrämmande bild i form av våld mot olika grupper och individer. Vi som är kanadensare som engagerar oss i Kina borde vara intresserade i och veta hela historien. I dag skulle jag mest vilja prata om handel med mänskliga kroppsdelar i Kina och fokusera lite på hur vi alla kan försöka utöva påtryckningar mot dess regering för att få slut på dessa och andra brott mot dess egen befolkning.

Kina är dess folk, inte dess regering. De som är de verkliga vännerna av Kina skiljer på dess befolkning, som har genomlidit mycket förtryck, och deras nuvarande icke folkvalda regering som stått vid makten i över ett halvt århundrade. Paradoxalt nog kan en Kinavän i dag vara någon som försvarar regimen i Peking.

För att i korthet utveckla det hela är det till nytta för kanadensiska vänner av Kina att studera Mao – den sanna historien av Jung Chang (författare till den prisbelönta boken Vilda svanar) och Jon Halliday. Boken dokumenterar att Maos hemliga mål var att dominera världen. Hans ”ej fredliga uppkomst” orsakade 38 miljoner kinesers död i den värsta svältkatastrofen i historien.

Över 70 miljoner kineser fick sätta livet till under hans styre i fredstid. Regeringen som nu har makten sedan hans död, noterar författarna: ”deklarerar sig självt som Maos arvtagare och bevarar kraftigt myten om Mao.” Han porträtt dominerar fortfarande Himmelska fridens torg.

Vårt fokus i detta forum handlar om vad regeringen i Peking har gjort både mot dess egen befolkning och internationellt. En slutsats som vi kan dra utifrån vad vi hört i dag, är att när enskilda i något land lider så gör slutligen hela dess befolkning det. Vi måste var och en göra vad vi kan för att uppmuntra den ekonomiska och politiska pluralismen i Kina – framför allt för dess befolknings skull, men också för att bygga en bättre värld med fred och respekt för alla människor och den naturliga miljön.

Styre

I dagens Kina saknas en representativ regering, ett rättssäkerhetssystem som administreras av oberoende domare, grundläggande mänskliga rättigheter, mediafrihet, oberoende universitet och forskning och arbetstagarnas rättighet att röra sig fritt, att bilda fackföreningar och förhandla kollektivt. Konstitutionen klargör tydligt att KKP styr landet som den önskar utan några konstitutionella begränsningar eller ansvarskyldighet inför det kinesiska folket.

Partiet har förbättrat dess ekonomiska politik sedan Deng kom till makten 1978, men ett växande problem är hur man kan utveckla en vidare pluralistisk marknadsekonomi inom en väsentligen totalitär stat. Framgångsrik marknadsekonomi, tillsammans med de drag som tidigare nämndes, har en meningsfull privat äganderätt, enbart kommersiella kriterier för banklån, oberoende revisorer som utgår från gängse principer för bokföring, en levande skeptisk media, transparent företagsstyre och ett effektiv socialt skyddsnät. Inget av detta existerar emellertid i dagens Kina. 

Det finns andra utmaningar. Ett exempel är att yuanen som för närvarande upprätthålls av regeringen i Kina vid en nivå omkring 40 % lägre än det borde vara på normala utländska valutamarknader. Detta ger exportörer en orättvis konkurrensfördel och hjälper till att varje år skapa stora handelsöverskott. 

Något måste göras för att yuanens värdering och andra drag inom dess ekonomi, såsom skadan som det innebär för hundratals miljoner familjer, som måste leva i luft- och vattenförstörda samhällen och arbeta tio till elva timmar eller ändå längre, utan arbetsskydd eller sociala program – och hålls därmed i förtryck och fattigdom. 

Nyligen deltog jag i ett chattsamtal på Skype med ett antal kineser inne i landet. Genom en tolk hörde jag en deltagare som attackerade befolkningen på landsbygden, vilket jag gick till försvar mot genom att påpeka den långa skriande favoriseringen som KKP har visat mot städer som Shanghai och Peking. Representativ demokrati i praktiskt taget alla former skulle av uppenbara orsaker snart upphöra med diskriminering av 700-900 miljoner personer som lever på Kinas landsbygd. Arbetslösheten på Kinas landsbygd är också mycket hög.

Endast 15% av hälsobudgeten har anslagits till Kinas landsbygd, där 70 % av befolkningen lever. Andra har noterat att mindre än en femtedel av arbetstagarna överlag i Kina har pensioner, enbart 14% täcks av arbetslöshetsförsäkringar. Familjer har under sådana omständigheter inget annat val än att spara så mycket som de kan för deras pension, hälsa och andra sociala behov.

Ett annat stort problem är Folkets befrielsearmé (People’s Liberation Army, PLA), som med hjälp av Dengs uppmuntran i själva verket blev ett konglomerat under 80-talet. Korruption blev allmänt förekommande bland militära företagsledare och förblir en del av PLA, inklusive dess aktiva involvering med handel av mänskliga organ vilket jag snart återkommer till. I domstolarna, noterar Hutton, att en majoritet av domarna är pensionerade militärer, som är mer än villiga att upprätthålla partiets hegemoni. Rättsväsendet styrs på alla nivåer av partiet. 

Partiet förblir i verkligheten polis, åklagare, domare och jury för alla det såg som viktiga. Ett av de många exempel var blodbanksskandalen i Henanprovinsen under 90-talet, där donatorer som inbjöds att ”sälj ert blod och bli rika,” fick tillbaka blod minus dess plasma från en allmän blodbank infekterad med hiv-positivt blod. Så många som 100 000 barn blev föräldralösa, men ingen korrupt partitjänsteman verkar ha ställts till svars eller fått något straff. Vad som är lika skandalöst vad gäller ansvarsskyldighet är att dokument senare kom fram som visade att förgreningar inom Henans myndigheter visste att hiv spreds genom blodprojektet långt innan handeln slutligen stoppades. 

Matas-Kilgour-rapporten: Blodig skörd

Kinas totalitära styre, kombinerat med ”allting går-kapitalism”, har dessvärre visat att partiets våld och brott mot mänskligheten fortsätter att vara obegränsat. En förklarad ”fiende” till partiet i mitten av -99, efter att regeringen i flera år dessförinnan aktivt främjat dess hälsosamma livsstil och meditation – är Falun Gong, vars utövare fortsätter att mördas av anställda läkare över hela Kina för sina inre organ. Den oberoende rapporten om detta nya brott mot mänskligheten av David Matas och jag själv, finns tillgänglig på cirka 15 språk på organharvestinvestigation.net.

Vår uppdaterade rapport i januari med dess bilagor är på 178 sidor, så jag kommer här att endast kortfattat sammanfatta dess viktigaste delar: Sedan vi i maj 2006 gick ut med vår oberoende undersökning som en begäran från Coalition to Investigate the Persecution of Falun Gong in China, drog Matas och jag till vår fasa slutsatsen att regeringen i Kina och dess verksamheter i åtskilliga delar av landet har ”dödat ett stort men okänt antal Falun Gong-samvetsfångar. Deras inre organ, såsom njurar, levrar, hornhinnor och hjärtan, togs utan medgivande för försäljning till höga priser, ibland till utlänningar som normalt möter lång väntan på frivilliga donationer av denna typ av organ i sina hemländer.” 

Falun Gong-utövare kombinerar fem fysiska övningar och andliga principer baserade på “sanning, godhet och tålamod”, vilket innefattar liknande principer som inom buddhism, taoism och konfucianism, vilka är betydande faktorer i den kinesiska historien. Det [Falun Gong] växte i antal från praktiskt taget ingenting -92 till fler än 70 miljoner utövare över hela Kina vid slutet av 90-talet, visar en undersökning som gjordes av regeringen. 

Genom vad som verkade vara totalitär paranoia, gick partiet under sommaren -99 ut med en förtalande kampanj i media och en förföljelse som fortsätter än i dag. Den uppdiktade logiken var att Falun Gong var en ”fiende till staten” och en ”ond sekt”, trots att utövare i själva verket tills de attackerade var icke-politiska, och det finns inga av de drag som karaktäriserar en sekt. 

Sedan dess har ett stort antal Falun Gong-utövare arresterats, de spärras in i ”omskolningsläger” – nästan alltid utan åtal eller rättegång, och många har torterats och tvingats att arbeta långa timmar i fabriksanläggningar för export tills de avsäger sin övertygelse. Tusentals namngivna utövare har torterats till döds. FN:s rapportör om tortyr Manfred Novak, fann att förra året var två tredjedelar av de torterade i fängelser i Kina Falun Gong-utövare. Endast Falun Gong-utövare bland de fängelseintagna blodtestas regelbundet och undersöks fysiskt – för en förfärlig anledning, vilket nu är bevisat.

I praktiken kommer alla transplanterade organ i Kina från dödsdömda fångar, men denna grupp innefattar både dömda individer och Falun Gong-utövare. De senare döms sällan för någonting. Till skillnad mot dömda personer, mördas de i verkligheten av läkare och sjuksköterskor med giftinjicering och skalpell för att bistå med organ för att till en passande mottagare, vilken betalar stora summor pengar för dessa organ (alltifrån 30 000 till 180 000 USA-dollar för en njur- och leverkombination).

Ingen tagen på bar gärning

När man tar organ  i Kina från Falun Gong-utövare sker det i operationssalar. Offren dödas i processen och deras kroppar kremeras. De medicinska förövarna till dessa handlingar är skyldiga till brott mot mänskligheten och kommer säkerligen inte att erkänna. När personer med ett öppet och rättrådigt sinne betraktar vår bevisning i sin helhet, kan man som vi fick, få en ”visshet inom sig”, som en professor i juridik som hänvisade till att genom bevisning från övertygande och omfattande vittnesmål och indicier har dessa brott ägt rum och fortsätter. Att någon tas på bar gärning är något som mestadels sker i teve.

Vår hemska slutsats kommer inte från någon enskild del av de 33 bevispunkter som vi betraktat, utan från en kombination av alla tillsammans. Alla 33 är emellertid verifierbara och är i de flesta fall oemotsägliga. Fem representativa exempel är de här:

1. Falun Gong-utövare utgör av en stor del av de intagna i fängelser, en grupp som regeringen smädar, avhumaniserar, förråar och marginaliserar, till och med mer än fångar som dömts till döden för (man räknar med att det finns fler än 60 brottsrubriceringar som kan medföra dödsstraff, såsom skattebedrägeri).

2. Vi anlitade telefonuppringare som ringde sjukhus och andra institutioner runt om i Kina och som låtsades vara personer som behövde organtransplantationer. På en rad olika ställen gavs svaren att Falun Gong-utövare var källan till organen.

3. Den tidigare hustrun till en kirurg berättade för oss att han [kirurgen] personligen avlägsnat hornhinnor från uppskattningsvis två tusen Falun Gong-utövare i staden Shenyang i nordöstra Kina under en tvåårsperiod innan oktober 2003, och vi fann hennes uttalande trovärdigt.

4. Väntetiden for organtransplantationer i Kina är förvånansvärt kort – de handlar om dagar eller veckor, vilket verkligen säger oss att en bank av levande ”donatorer” finns tillgänglig för organturister. Överallt i världen är väntetiden flera månader och år. Sjukhusens webbsidor i Kina riktar anklagelser mot sig själva genom att skryta med korta väntetider för alla organ, efter att man betalat stora summor pengar.

5. Organmottagare berättade för oss att militärpersonal utför operationer i både militära och civila sjukhus. Organ Transplant Centre of the Armed Police General Hospital Centre in Beijings webbplats säger skrytsamt: ”Vårt organtransplantationscenter är vår huvudsakliga inkomstkälla…” En organmottagare i Asien berättade för oss att en militärläkare föreslog sju njurar innan den åttonde befanns vara kompatibel med hans kroppsvävnad och anti-kroppar. Åtta människor dog innan han fick sin användbara njure.

Sammanfattningsvis är bevisen för  att dessa brott pågått runt om i Kina helt enkelt överväldigande. Kinas regering har än i dag inte gett någon verklig respons på vår rapport.

Slutsatserna bekräftas

Genom att den 6 april detta år tillerkänna att från och med den 1 maj kommer det inte bli någon mer handel med mänskliga organ, har Kinas regering oavsiktligt bekräftat den ohyggliga sanningen av slutsatsen som många dragit, inklusive den i vår rapport. Matas och jag hoppas självklart att detta senaste påbud kommer att stoppa dödandet av Falun Gong-samvetsfångar både innan och efter de olympiska spelen i Peking. De stora summor pengar som är här är inblandat, att militären opererar utanför hälsosystemet och den uppenbara länken till detta tillkännagivande ger en fortsatt oro till det myntade termen ”Folkmordsolympiaden”, Vi är fortsatt tveksamma om hur mycket som kommer att ändras vad gäller brott mot mänskligheten som nu har pågått i hela Kina i omkring sex år. 

Kinas regering har en historia inom detta område att annonsera ut policys och lagar, vilket utåt sett låter bra i det internationella samfundet, men som därefter inte tillämpas. Detta tillkännagivande innebär ingenting om agerandet med organskörd för stora summor pengar från icke-villiga ”donatorer” fortsätter.

Kinas ställföreträdande hälsominister Huang Jiefu, som i mitten av november 2006 höll tal i Guangzhou, fördömde organförsäljning från avrättade fångar genom att säga:

”Under-bordet-affärer måste förbjudas.” Men hanteringen hade redan förbjudits i lag den 1 juli 2006 och genom policy långt innan dess, så hans tal var ett officiellt erkännande av att tidigare förbud var ineffektiva. Vi oroar oss för att detta tillkännagivande om lagförändring inte är någonting annat är politisk kosmetika, en portion propaganda som siktar in sig på kommande utländska besökare för att putsa upp partiets hemska anseende gällande mänskliga rättigheter, innan OS i Peking 2008. 

”Tag lärdom från fakta”

Detta påminner om The China Fantasy av amerikanen James Mann, som kritiserar den vanliga uppfattningen att KKP kommer att röra sig mot demokrati, politisk liberalisering och respekt för mänskliga rättigheter. Mann tror att eliten i städer som Shanghai och Peking kan tänkas vilja fortsätta med ett auktoritärt styre i Kina, i motsatts till de tre årtiondens föreställningar hos amerikanska politiker i båda partier, företagschefer, sinologer och diplomater. I sin bok argumenterar han att det är dags att sluta bortse från partiets kränkningar av mänskliga rättigheter, krossandet av politiska dissidenter hemma och stöd för pariaregimer utomlands.

Det ”lugnande scenariot” lanserat av många ”Kina-experter” i väst har ständigt argumenterat under fyra årtionden att demokrati är bara över horisonten vad som än händer. Både exempelvis Deng Xiaoping och Hu Jintao föreslog att den kommande makten att de favoriserade politisk pluralism, för att sedan ändra sig när de befäst sina positioner.

Deng tillätt den ”demokratiska muren” i Peking 1978 för att senare underkänna den och fängsla oliktänkande. Hu tillät en öppen diskussion om SARS-epidemin 2003 genom att behandla den pensionerade läkaren (Jiang Yanyong) som avslöjade det som en nationell hjälte, men satte honom senare under husarrest för att ha kritiserat massakern på Himmelska fridens torg.

Dunn hävdar att om Kina blir en demokrati kommer risken för någon form av militär konfrontation att omedelbart försvinna. Likväl förtjänar de 1,3 miljarder kineser rätten att välja sin egen regering snarare än att fortsätta med ett inte parti som inte valts och ”med en lång, motbjudande, våldsbenägen historia, en förkärlek för egna privilegier och böjelse för korruption.”

Politik utomlands

Vi har också KKP:s roll utomlands, vilket Dunn noterar, oavbrutet underminerar demokratiska värderingar. Det gav Robert Mugabe en hederstitel i Kina och ekonomisk hjälp till sin regering, fast hans regim är en av de mest brutala och korrupta som någonsin funnits på jorden. Det är den huvudsakliga anhängaren av militärjuntan i Burma, där Aung San Suu Kyi fortfarande är under husarrest 16 år efter att hon och hennes supportrar vann det öppna valet. När Uzbekistans president Islam Karimov beordrade ett dödligt nedslag mot demonstranter 2005 stöttade Kinas regering honom. Angående Sudan, där resonabla människor för länge sedan dragit slutsatsen att Bashir-regimen har lett ett folkmord i Darfur i åratal – är KKP en av hans [Bashirs] främste uppbackare, framförallt inom FN:s säkerhetsråd. 

Nyligen skickade Kina flera hundra ”ingenjörer” till Sudan, men ingen har något som helst tvivel om att detta plötsliga intresse i att stoppa det pågående dödandet och våldtäkterna enbart är relaterat till ”Folkmordsolympiaden”, något som Darfur-stödjare som Mia Farrow fortsätter att höja den allmänna medvetenheten om. 

Precis som Dunn påminner oss, en permanent auktoritär som Kina kommer också att underminera Rysslands för närvarande sjunkande förpliktelse till demokrati. Ett exempel på detta är under -91 års kuppförsök av sovjetisk militär och underrättelsetjänstemän mot Mikhail Gorbatjov, gav Kinas regering positivt och utökad publicitet för konspiratörerna, genom att knappt nämna Boris Yeltsin eller hans demokratiska allierade, och lämnades i sin besvikelse när kuppförsöket misslyckades.

I korthet borde ledare i demokratier arbeta smartare och hårdare för att uppmuntra till upprättandet av ett Kina som är pluralistiskt och demokratiskt. Dunn noterar att alla amerikanska presidenter sedan Nixon antingen har gett upp på eller ignorerat frågan om demokrati i Kina.

Detsamma är självklart sant för ledare i de flesta andra demokratiska länder, inklusive vårt eget, fastän premiärminister Harper nyligen sade att vår relation med Kina kommer från och med nu att bestämmas av både mänskliga värderingar och kommersiella intressen. Vi kommer alla att med stort intresse titta närmare på  hur utvecklingen blir mellan de två regeringarna. Jag skulle här vilja nämna en artikel: ”China and Canada: A Relationship Reconsidered” (http://hrichina.org/public/PDFs/CRF.1.2007/CRF-2007-1_Canada.pdf) av Cheuk Kwan och som publicerats i China Rights forum.

De olympiska spelen

Dunn tror att mediakampanjen kring de olympiska spelen 2008 kommer ställa alla de tidigare OS i skuggan. Kinas regering har redan anammat en ”söt och kram-image” med ”fem vänskaperna” – dockliknande karaktärer, såsom en panda, skapad för att vädja till barn, marknadsförare och turister. Han frågar sig spetsfundigt om ”världens biltillverkare och öltillverkare kommer att vilja sponsra televisionens bevakning av olympiaden som tar upp om den obehagliga sidan av Kina – arbetslägersystemet [blod-svett-tårar-produkter], fattigdomen, de politiska fångarna, korruptionen och miljökatastroferna? Knappast troligt.” Han ställer frågan om olympiaden i Peking kommer att följa den fruktansvärda olympiaden i Berlin 1936.

Kinesisk media kommer att betona patriotism hemma genom hela 2008 och troligen innan. Deras publicitet i oktober -99 av femtioårsdagen av grundandet av Folkrepubliken Kina, vilket innefattade en parad som visade militärisk makt och vad KKP åstadkommit, är en sannolik schablon. Washington Posts John Pomfret skrev kyligt om den dagen i Peking: ”Inga slumpmässigt valda åskådare tilläts att titta på höjdpunkten av de glatt färgglada korteger som pågick i två timmar ner mot boulevarden Eternal Peace (Evig frid).
 
Inga överviktiga barn fanns bland de gåsmarscherade unga studenterna, kvinnliga deltagare handplockades för sin skönhet, soldater handplockades särskilt för sin längd, sitt yttre och skicklighet att marschera. Alla valdes även utifrån sin ”kärlek till moderlandet”, sade kinesiska tjänstemän. Närvaron av de stora internationella mediaföretag i Peking kan hjälpa till att sporra politiska demonstrationer genom demokratiaktivister, religiösa grupper, såsom Falun Gong, tibetaner, uigurer, kränkta arbetare och bönder, men endast om de kan komme förbi säkerhetsarrangemangen som skapats för att hålla dem borta från teve-kamerorna. 

Dunn: ”Möjliga protesterare kommer att hållas utanför Peking (eller om de bor i staden kommer de kanske att köras ut från Peking). Folksamlingar kommer inte att kunna samlas, om de gör det, kommer de att skingras innan de kan komma fram i det offentliga ljuset. Polisen kommer framförallt att vara tuff mot grupper som söker sig mot Himmelska fridens torg, vilket har avsnärjts sedan protesterna 1989.” Det verkliga testet kommer efter att utlänningarna har lämnat Peking, säger Dunn.

Hur många av de förändringar i Kinas politiska system som antytts inför de olympiska spelen kommer att genomföras? Kommer den demokratiska världen – alla länder utom 45 diktaturer i världen – att kunna integrera Kina till våra normer? Eller kommer företag i Kanada och på andra ställen att behöva fortsätta förklara varför de bugar inför en regim som ganska nyligen valde att beordra stridsvagnar att skjuta på en obeväpnad folksamling och vilken sedan 2000 dödat Falun Gong-samvetsfångar utan rättegång och försäljning av deras organ för pengar till organturister? Är denna gemenskap socialt ansvarig för några vd:ar? 

Dunn betonar att det verkliga problemet med företagsgemenskapen är ”Vem integrerar vem”? Hur många kanadensare har förlorat sitt uppehälle som resultat av denna integration, däribland till exempel 800 Goodyear-anställda nära Montreal som för några månader sedan fick se sin däckfabrik stänga för att någon tror att de kan tillverka mycket billigare däck i Kina? 
 
Mia Farrows ”Folkmordsolympiad”

Några ord om Mia Farrow, som kolumnisten Rick Reilly i tidskriften Sports Illustrated redan nominerat till Peking-olympiadens första hjälte. Reilly påminner vältaligt sina läsare att UNICEF:s goodwillambassadör Farrow har utövat påtryckningar mot Kinas regering för att bemöta dess roll i det pågående folkmordet i Darfur-regionen i Sudan. ”Detta är Folkmordsolympiad. Kina bistår med pengar till det första folkmordet i det tredje årtusendet,” säger Farrow.

Att döma av den fart Kinas president Hu Jintao senare skickade en tjänsteman till Khartoum, som sökte övertala den sudanesiska regeringen att acceptera en fredsbevarande FN-styrka på 20 000 personer som står redo att bege sig Darfur, är inflytandet från personer med stjärnstatus på människor i olika länder inför de olympiska spelen i Kina enormt. Frågan som gäller för oss som är oroade över morden på tusentals Falun Gong-utövare för deras organ, är hur vi tar till oss ”Fantastiska Mia” och andra kändisars innerliga engagemang  för olika människorättsfrågor, vilket idag fört oss till detta forum.

Rekommenderade initiativ

Bland de initiativ som var och en av oss kan göra för att utöva påtryckningar mot Kinas regering som värd för frågor som berör mänskliga rättigheter under de kommande åren är dessa fem:

1. Om du vet någon känd person via media än de andra som redan är involverade i frågor som berör mänskliga rättigheter i Kina eller någon annanstans, försök att påtala om deras ”offentliga åtaganden” gällande en eller flera av de frågor om mänskliga rättigheter som idag fört oss alla hit.

2. Använd strategiskt internet och e-post för att höja allmänhetens medvetenhet om dina egna särskilda frågor som berör mänsklig värdighet i Kina. Nobels fredspristagare -97 Jody Williams (Internationell kampanj för att förbjuda landminor) noterade att e-post som skickades runt om i världen var det hemliga vapnet för att kunna införa lagen om landminkonventionen i Ottawa i slutet av nittiotalet. 

3. Låt oss alla i framtiden arbeta tillsammans gällande mänskliga rättigheter i Kina, genom att använda oss av de snart stundande olympiska spelen som en bra hävstång. Om, låt oss säga, ett grupp demonstrerar mot en ministers besök från Kina (som till exempel den kinesiska handelsministern Bo denna vecka i Ottawa), då kan också andra grupper komma ut för att visa sin solidaritet.

4. Lämna ingen sten ovänd vad gäller dessa vitala vägar. Var outtröttlig. Tala, skriv, lyssna och ha en strategi.

5. Om det blir nödvändigt att gemensamt eller enskilt uppmana till en bojkott av de olympiska spelen 2008, låt oss alla fullt ut tänka på och förstå all den träning och ihärdiga ansträngningar från olympiska idrottsmännens sida. Den internationella olympiska kommittén [IOC] borde, med tanke på att mänskliga rättigheter försämrats i Kina sedan de fick de olympiska spelen, aldrig har ha gett Peking OS. Om IOC inte kommer att sätta hårdare press på värdregeringen för att förbättra mänskliga rättigheter i Kina än den har fram tills i dag, kommer IOC att vara delvis ansvarig för uppmaningarna om bojkott. Vi kände inte till om ”förintelsen” innan olympiaden i Berlin -36, men det internationella samfundet vet vad Kinas regering gör nu både i Kina och internationellt. Mänsklig värdighet är till sist något ”odelbart” i dag, precis som det var på 30-talet.

Tack så mycket.

Texten är en transkribering av David Kilgours tal vid China Rights Network: Rights Now Forum den 2 juni vid Ontario Institute for Studies on Education vid University of Toronto. Kilgour är tidigare parlamentsledamot och kanadensiskt statsråd för Asien-Stillahavsområdet. Tillsammans med människorättsadvokaten David Matas har de skrivit