"Hu Jintao och Wen Jiabao: Vänligen svara på följande frågor..."
Gao Shizheng. (Foto: Epoch Times)


Ursprungligen publicerad 24 november 2005

[Redaktionens kommentar: Innan Epoch Times Sverige (ETS) startade den 1 mars 2006 publicerades på de olika internationella versionerna av Epoch Times många intressanta artiklar om förhållandena för människorna i Kina, som lider under det kinesiska kommunistpartiets förtryck. För att hålla våra läsare uppdaterade inte bara med det senaste utan även med fördjupande material publicerar ETS vissa av dessa artiklar i efterhand.]

I förrgår när jag återvände till Peking, anlände även två vänner till mig – Kong Shan och Newark från FN:s högsta kommission för mänskliga rättigheter. Jag gick för att besöka dem. På vägen till hotellet, när jag körde på den Andra Ringvägen, blev min bil skrapad av en tjänsteman i 80 km/h. När Newarks ombud såg detta hända, blev hon så rädd att hon höll för ögonen. När vi tog en gruppbild vid middagen, klagade en tjänsteman över att ha kommit med på bilden och sade att vi inkräktade på hans mänskliga rättigheter.

Till Kinas två ledare, Hu Jintao och Wen Jiabao:

Ända sedan morgonen den 20 oktober har cirka 20 civilklädda tjänstemän från Pekings allmänna säkerhetsbyrå och Pekings polisdepartement intensivt övervakat mig och min familj. Åtminstone nio fordon står runt ingången till mitt hus varje dag. Den 18, 19 och 20 steg antalet fordon som stod parkerade utanför mitt hem till över 20 stycken. Som Kinas nationella ledare, jag ber vänligast om svar på följande frågor:

Först och främst, talade ni sanning när ni berättade för de där trötta, unga ansiktena som övervakar mig natt och dag, vad jag, Gao Zhisheng, verkligen har gjort? Eller har ni lurat dem också?

För det andra, har de där unga polismännen blivit informerade om att taktiken som ni tillämpar strider mot den kinesiska konstitutionen samt Kinas grundlagar? Vet de att det är olagligt?

För det tredje, har ni någonsin talat om för den här gruppen unga människor att metoderna som ni använder mot oskyldiga medborgare är smutsiga och omoraliska?

För det fjärde, har ni berättat för de oskyldiga människor som skakar av nattkylan hur låga era metoder är? Vet de att hot och inskränkande av hela min familjs personliga frihet är bland de mest skamliga och ociviliserade handlingarna i världen idag?

För det femte, har ni någonsin förklarat för dessa människor syftet eller meningen med att övervaka min familj 24 timmar om dygnet?

För det sjätte, har ni talat om för dessa unga polismän att i ögonen på det kinesiska folket är ert intrigerande ett smutsigt och förnedrande sätt att bete sig på?

Jag har inte varit ute och joggat på två dagar i rad eftersom jag inte stått ut med att se de 20 unga tjänstemännen övervaka min port! För att säga sanningen, jag känner mig extremt illa till mods när jag ligger i sängen på kvällen och tänker på de där polismännen. De har också familjer – föräldrar, hustrur och barn – och borde ha rätt och möjlighet att spendera de där kalla nätterna hemma hos dem. Min fru och jag känner oss förskräckligt beklämda när vi ser dem hoppa upp och ner för att hålla sig varma. Idag har vi till och med pratat om att ge dem något varmt att dricka. Dessa människor är mina kära medborgare, inte mina fiender. Jag kan känna deras vänlighet liksom deras rädsla. Jag måste klargöra att för dem känner jag endast medkänsla, men inte uppskattning.

Mina herrar, när en medborgares lagliga rättigheter och intressen har kränkts i ett civiliserat land, om denna person skriver ett brev till
landets ledare för att klaga, så anses det som löjligt. Emellertid är detta den enda utväg som vårt lands medborgare har under den typen av omständigheter. Ingen av er skulle ens kunna föreställa er den smärta som plågar mig!

Den 18 oktober uttryckte jag min sorg till er båda genom ett öppet brev. Jag exponerade vad som händer våra landsmän som insisterar på sin trosfrihet. Lokala myndigheter trampar på vår nations lagar och förföljer dem på ett grymt sätt. Min avsikt var att delge denna
information, så att dessa för Kinas utveckling skadliga störningar snarast skulle kunna elimineras. På det sättet skulle harmoni kunna råda i Kina. Detta kräver en ansträngning från både er och Kinas folk. Jag blev emellertid extremt upprörd och besviken när responsen jag mottog var den rakt motsatta.

Den 19 oktober mottog jag ett telefonsamtal i vilket jag och min familj hotades. Den 20 oktober blev min hustru chockad av att upptäcka att två oidentifierade män följt efter vår 12-åriga dotter till och från skolan varje dag. Därefter, med början den 15 november, började de följa efter mig i stället. Sedan den 20 november har minst tre tjänstemän turats om att övervaka entrén till mitt hus och min advokatfirma. På den andra dagen efter deras ankomst försvann cykeln som min hustru vanligtvis använder för att transportera vår dotter till och från skolan. Igår kväll, under uppmärksam blick från över 20 tjänstemän, blev två ventiler på våra nya cyklar borttagna och min bil blev repad.

Den 4 november drog Pekings rättsbyrå in min advokatfirmas lisens för ett år. När jag åkte till Xinjiangprovinsen den 15 november för att
närvara vid en rättegång, följdes jag av samma polisman som följt efter min dotter, ända tills jag klev på flygplanet. Efter att jag kommit fram fortsatte lokala tjänstemän att övervaka mig. Vad jag finner mest ofattbart är att tjänstemän på justitiedepartementet kontaktade avdelningar i Xinjiang för att undersöka min familjebakgrund, politiska ståndpunkter, beteendehistoria och juridiska studier. De hoppades kunna samla material så att de skulle kunna stämpla mig som en dålig person. Jag finner det ytterst ironiskt att de tillämpar taktiker som är identiska med de föraktliga tillvägagångssätt som användes under kulturrevolutionen.

I förrgår när jag återvände till Beijing anlände samtidigt två vänner till mig – Kong Shan och Newark från FN:s högsta kommission för
mänskliga rättigheter. Jag gick för att besöka dem. På väg till mitt hotell, när vi körde på Andra Ringvägen, skrapade en tjänsteman min bil
i 80 km/h. När Newarks ombud såg detta hända, blev hon så rädd att hon höll för ögonen. När vi tog ett gruppfoto vid middagen, klagade en tjänsteman över att ha hamnat på bilden och sade att vi inkräktade på hans mänskliga rättigheter.

Deras otrevliga beteende chockerade de FN-anställda. Alla gästerna såg deras uppträdande som en ap-show. De var utan kontroll och blev alldeles uppspelta, så Kong Shan var tvungen att radera fotografiet. Människorätts-tjänstemännen skakade bara på sina huvuden. Vi blev snabbt klara med middagen och lämnade platsen med några poliser tätt bakom oss.

Under dessa två dagar har mitt kvarter varit överbelamrat med minst 20 fordon med olika registreringsskyltar runt min bostad. Sedan jag kom hem den 20 november har mitt hem varit ett ställe där tjänstemän uppehåller sig. De har även kopplat bort min hemtelefon. Vi har fortfarande inte kunnat använda den.

De beordrade personalen vid områdesservicen att ta in på hotell så att de kan övernatta. De dussintals tjänstemännen som övervakar mig dag och natt är inte rädda för att bli sedda eller störa vårt lugna område. Folk i mitt område som känner mig väl, förstår sig inte på regeringens vansinniga beteende. Igår kväll efter att jag parkerat min bil, tittade min hustru ut genom fönstret och såg att sju eller åtta tjänstemän sökte och letade runt min bil i över en timme. Ingen kunde förstå vad de höll på med. Vid midnatt fortsatte de att smyga omkring ingången till vår lägenhet. Jag kan inte sova på grund av ljudet från fötter som går fram och tillbaka. Tror de att min familj konspirerar för att störta vårt land över en natt? Till och med några tjänstemän erkände att några av dem gått till överdrift och gjort några verkligt dåliga saker.

Nu när jag skriver till er båda, skulle jag vilja ställa en fråga för min dotters räkning: Varför tillåter ni detta politiska spel att fortsätta? Jag tror inte att varje ung tjänsteman har ett mörkt hjärta, men jag tror att den ansvarige tjänsteman som satt igång detta måste ha
en fullständigt förorenad själ.

Vårt barn, min hustru och jag har rätt att fråga er båda: Vem är det egentligen som ger order om att göra sådana onda saker? Vårt land är inte rikt. Niohundra miljoner bönder lever fortfarande i mycket fattiga förhållanden. På grund av deras fattigdom har oräkneliga barn inte haft råd att fortsätta sin utbildning. Istället har skattebetalarnas hårt intjänade pengar slösats på att förfölja de egna medborgarna under order från en strikt disciplinerad och hänsynslös politisk organisation. Hur kan ni möta ert eget samvete, era landsmän och den civiliserade världen?

Under tiden jag skrivit detta brev har jag mottagit ett telefonsamtal från en professor i nordöstra Kina. Han tror inte att det är ni som
beordrat denna dåliga sak, och jag håller med. Kruxet är emellertid att en sådan smutsig verksamhet skulle kunna hända var som helst, vid vilken tidpunkt som helst under ert styre. Vänligen underskatta inte den analytiska förmågan hos det kinesiska folket. Var snälla och fundera rationellt över verkligheten i dagens Kina. Dessa utdragna händelser kan inte fortsätta att pågå. Förtrycket mot mig har kanske inte varit tillräckligt betydelsefullt, men att envist agera mot Himlens vilja kommer endast att mötas av Himlens destruktiva kraft.

Medan denna illegala och smutsiga förföljelse av mig och min familj fortgår, kommer jag att fortsätta göra två saker. Först och främst ska jag uppmana både er och er regering varje dag, i form av ett öppet brev till alla civiliserade samhällen, att upprätthålla Kinas lagar. För det andra planerar jag att stämma de två enheter som satte igång denna förföljelse av mig och min familj.

Återigen, med bästa hälsningar,

Gao Zhisheng

22 november 2005