Hu Jintao, som väntas avgå från posten som partiets och landets ledare vid den 18:e partikongressen i oktober, missade chansen att avsluta sin tioåriga ledarperiod med att genomföra viktiga förändringar inom partiet. Misslyckandet kan innebära en tilltagande instabilitet.
När Wang Lijun i februari försökte hoppa av på USA:s konsulat i Chengdu skapade han samtidigt en öppning för Hu Jintao att marginalisera de politiska motståndare som gjort allt de kunnat för att begränsa hans makt.
Wang Lijun, som var högra handen åt Chongqings förre partisekreterare Bo Xilai, påstås ha avslöjat att han mörklade mordet på den brittiska affärsmannen Neil Heywood, som Bos hustru Gu Kailai nyligen dömdes för. Wang sägs också ha avslöjat ännu känsligare saker: att Bo Xilai och chefen för inrikes säkerhet, Zhou Yongkang, planerade en kupp efter partikongressen, och att Bo och hustrun Gu varit inblandade i organstöld och försäljning av döda kroppar.
Hus respons på avslöjandena var att isolera Bo, frånta honom makten och degraderad hans allierade. Rättegången mot hustrun Gu ses av kännare som en dimridå för de allvarligare brott hon begått.
Gu fick villkorligt dödsstraff, vilket i praktiken kan innebära livstids fängelse, vilket kan mildras ytterligare av gott uppförande. Bos namn nämndes inte i rättegången. Om rättegången mot Gu Kailai utsattes för en politisk rättegång så missade den antingen sitt mål eller så var syftet ett helt annat. Rättegången innebar att såväl Gus som Bos politiska livskraft bevarades, även om den hängde på en tunn tråd.
Ännu ett tecken på Bos mjuka landning är att han överlevde det enda mötet i Folkets nationalkongress inför den kommande partikongressen, utan att bli diskvalificerad som representant. Det innebär att han fortfarande är skyddad mot brottsanklagelser.
Hu Jintao kunde ha utnyttjat Wangs avslöjanden som ett vapen och ytterligare marginaliserat sina politiska motståndare. Jiang Zemins fraktion har dominerat partiet under hela Hu Jintaos ämbetsperiod. Fraktionens agerande har styrts av Jiangs beslut år 1999 att utplåna den andliga rörelsen Falun Gong, som bygger på principerna sanning, godhet, tålamod som då hade fler utövare än vad partiet hade medlemmar.
Jiang fruktade att kineserna skulle föredra Falun Gongs traditionella moral framför partiets ideologi.
Organskörden från levande människor är Jiangfraktionens värsta brott. Utöver denna masslakt har fraktionen låtit tortera och hjärntvätta miljontals kineser, och berövat tiotals miljoner deras rättigheter. Metodens utövare har rutinmässigt fängslats, rånats, bötfällts och berövats jobb och utbildningsplatser.
För att möjliggöra detta har Jiangfraktionen motsatt sig varje förändring och reform som skulle kunna innebära ett mera rättssäkert Kina, och låtit korruptionen explodera inom partiet.
Och Hu valde att behandla Bos kriminalitet – hur den än definieras – som ett isolerat fall.
Huruvida Bo deltog i planeringen av mordet på Heywood är okänt – han hade hur som helst lika starka skäl som sin hustru. Så småningom kommer sanningen fram om makarna Gus och Bos inblandning i organstölderna och försäljningen av Falun Gong-utövares döda kroppar till fabriker i Dalian som gör liken till utställningsföremål.
Hu kan ha fruktat att ett fullskaligt avslöjande av Bos brott skulle ha skadat partiet mer än vad det tål. Han kan ha fruktat att Bos politiskt allierade skulle kräva ut hämnd för hur han behandlat Bo, eller rent av ha hindrat honom från att agera.
Genom detta utdragna agerande har Hu gjort frågan om skuld hos Bo och Jiangs fraktion till en tidsinställd bomb som kommer att sprängas i en nära framtid, och ingen vet vilka följderna blir.
Om Hu hade samarbetat närmare med premiärminister Wen Jiabao – som beskriver sig själv som en ensam röst för reformer – hade Hu kunnat sätta stopp för den förföljelsepolitik som inte bara förstört livet i Kina utan också hindrat ett hälsosammare samhälle att växa fram och stoppat Kina från att bli en stark kraft i världen.
Istället har han gett Bo Xilai möjligheten till en fortsatt politisk karriär. Det kan bli en karriär som behöver livsuppehållande åtgärder, men det finns tidigare exempel på personer som nått stor makt efter att det varit nära eliminering. Den Xioaping till exempel, intog den högsta posten i Kina, trots att han dessförinnan petats tre gånger.
Del 2 publiceras på kvällen söndagen den 16 september.
Michael Young är kinesisk-amerikanske författare baserad i Washington DC. Han skriver om Kina och den kinesisk-amerikanska relationen.
Epoch Times publiceras i 35 länder ochpå 19 språk.
Översatt från engelska.
