Idag är såväl vuxna som barn publicister och ansvariga utgivare utan att reflektera över det. Vad betyder det för yttrandefriheten? På torsdagen diskuterades ämnet på Bokmässan i Göteborg.
I Sverige har vi en tryckfrihetslagstiftning som hållit sig relativt intakt ända sedan 1700-talet. Kerstin Brunnberg, styrelseordförande i Statens Kulturråd och tidigare vd för Sveriges Radio, tror att många svenskar tar grundläggande rättigheter som tryck- och yttrandefrihet för självklara.
– Man ser inte ens att det skulle finnas en risk att man blir av med det. Det verkar också väldigt svårt att föreställa sig hur det skulle vara att inte ha det här, sade hon på seminariet ”Vem garanterar yttrandefriheten idag?”.
Fria och oberoende medier är en förutsättning för att upprätthålla ett demokratiskt samhälle. De granskar makthavare och sprider information. Men idag ser mediebilden i Sverige helt annorlunda ut jämfört med för 15-20 år sedan. Människor har andra medievanor. Många i den yngre generationen växer upp i ett hus utan dagstidning och skolas inte in i tidningsläsningen så som svenskar traditionellt har gjort. Man exponeras för helt andra typer av medier.
Jonas Ohlsson som forskar om dagspressens historia vid Göteborgs universitet säger att det är svårt att få unga människor att ta del av den traditionella journalistiken. Det i sin tur påverkar hur man ser på journalistiken och vilket förtroende man har för den, eftersom förtroendet i regel är högst hos dem som tar del av journalistiken.
Samtidigt så är var och varannan svensk själva publicister idag. Även sjuåringar publicerar sig på internet, öppet och för alla, utan att egentligen veta vilka konsekvenser det kan få att vara ansvarig utgivare.
Privata publicister skiljer sig ofta från journalister när det gäller etiskt ansvarstagande. En journalist är noga med att följa de pressetiska reglerna. De är källkritiska och gör en grundlig research innan de låter publicera någonting.
Journalisten och föreläsaren Sofia Mirjamsdotter, som har sociala medier som specialitet, tycker det är problematiskt att många föräldrar inte har kunskaper om publiceringsfrågor och därmed är oförmögna att lära sina barn om ämnet.
– De som gör de största övertrampen i sociala medier är ju inte barn utan vuxna människor, som inte heller kan se sambandet att vi har yttrandefrihet och att vi kanske måste vara lite rädda om den, sade hon på seminariet.
Mirjamsdotter befarar att regleringar kommer att införas om utvecklingen fortsätter i samma riktning.
– Man tar det för självklart att man ska kunna få säga precis vad som helst på nätet, och ser inte att om vi fortsätter så här så kommer det att bli regleringar i lagen och det är ju det värsta som kan hända.
En möjlighet vore att redan på ett tidigt stadium, redan i första klass, undervisa barnen i skolan om vad det innebär att vara publicist och ta det ansvaret. Dels för att man är utgivare i samma ögonblick som man publicerar på nätet och dels för att man helst ska undvika att missbruka yttrandefriheten, i vilket sociala medier spelar en stor roll, enligt Kerstin Brunnberg. Hon anser att det är en ovan situation som på sikt bara kan leda till försämringar i yttrandefriheten.
Det finns en omedvetenhet kring de här frågorna i skolan, tycker hon.
– Om jag är ansvarig utgivare för Sveriges Radio så går jag omkring med programreglerna i min handväska, jämt! För jag är skyldig att i varje ögonblick ta ställning till en publicering, sade Kerstin Brunnberg.
Övriga medverkande på seminariet var Erja Yläjärvi och Henrik Huldén.
"Grundregeln för svensk yttrandefrihet är att allt får sägas och allt får skrivas. De undantag som finns gäller till exempel upplysningar eller påståenden som kan äventyra landets säkerhet eller utsätta enskilda människor för andras missaktning."
