Den 8 september 2014 kommer det kinesiska folket att fira Zhongqui-festivalen (中秋節 Zhōngqiū jié), känd som höstfestivalen eller månfestivalen. Den infaller alltid på den 15:e dagen i den kinesiska månkalenderns 8:e månad. Det här är ett viktigt tillfälle för familjens alla medlemmar att komma samman för att beundra den klara månen och njuta av månkakorna.

Sedan urminnes tider har den klara höstmånen varit ett ständigt återkommande tema för de kinesiska poeterna. De använde den i poesin för att uttrycka glädje och sorg, upp- och nedgångar, hemlängtan och deras livs önskan. Li Bai, Du Fu, Bai Juyi och Su Shi är bland de mest framträdande poeterna inom den kinesiska litteraturen.

Poesi av Li Bai

Li Bai (701 – 762) var poet under Tangdynastin. Han har betraktats i den kinesiska litteraturhistorien som den odödlige poeten.

Som ung var han intresserad av att läsa och när han var tio år kunde han redan många av Konfucius klassiker.

När han var omkring 25 år lämnade han hemmet och började vandra omkring.  År 742 arbetade han med att förse Tangdynastins kejsare Xuanzong*, med vetenskaplig expertis och poesi.

En dag var kejsaren på gott humor där han gick omkring bland blommorna i palatsets trädgård tillsammans med sin favorithustru Guifei Yang**. Han skickade någon att hämta Li Bai till palatset för att skriva poem åt dem.

Li Bai kom men han var så berusad att han hade svårt att stå still framför kejsaren. Budbärarna som hämtat Li Bai baddade hans ansikte med vatten. Poeten återhämtade sig lite och grep tag i penselborsten, och utan någon ansträngning alls skrev han fulländad elegant poesi.

Kejsaren blev mycket nöjd och var imponerad av Li Bais begåvning. Efter det hade kejsaren med sig Li Bai som sällskap när han festade eller drack.

En gång blev Li Bais skor smutsiga när han var full. Kejsaren beordrade eunucken Gao att putsa skorna. Gao var palatsets mest inflytelserika eunuck och han tjänade bara kejsaren. Han kände sig därför mycket kränkt över att behöva putsa skor, en sådan låg syssla.

Eunucken hämnades genom att provocera relationen mellan Li Bai och Guifei Yang. Han visade en av Li Bais dikter för Yang och sade att poemet var ett förtäckt angrepp på henne.  Guifei Yang litade på honom och blev mycket arg på poeten. De båda började övertala kejsaren om det olämpliga att ha Li Bai i palatset. Till slut skickades Li Bai ut från det kungliga hovet år 743.

Efter att ha lämnat palatset började Li Bai att återigen vandra omkring och ständigt skriva dikter. Det sades att han blev daoist. En höstdag året därpå stötte han samman med en annan av den tidens poeter, Du Fu. Eftersom de båda beundrade den andres poesibegåvning blev de genast goda vänner.

I dikterna syns Li Bais passion för naturen, kärlek till hemlandet och sorgen i hans sinne. De flesta av hans dikter skildrar att mänskligheten har förlorat sig i illusionen, och om ensamhet och längtan efter en kontakt med himlen. Nedan följer två av hans mest berömda dikter om månen.

Dricka ensam med månen

Från en kruka vin bland blommorna

drack jag ensam utan sällskap.

Höjde bägaren, frågade jag den klara månen,

ge mig min skugga så blir vi tre.

Månen kan inte förstå mitt drickande,

min skugga följer mig tyst där jag går.

Månen följer tillfälligt skuggan,

passar på att ha en glad stund.

Månljuset vandrar runt när jag sjunger,

skuggan flyter med när jag dansar.

Njuter att vara vänner när jag är vaken,

kamratskapet slutar när jag är full.

Låt oss behålla vänskapen för alltid,

vi kommer att mötas igen i den stora himlen.

Stillhetens nattliga tankar

Månen skiner klar framför min säng,

jag misstog den för markfrost.

Höjer mitt huvud, jag ser den klara månen

Böjer mitt huvud, jag har hemlängtan.

”Daggen blir till frost från och med i natt.” är en rad från en dikt av Du Fu, en framstående kinesisk poet från Tangdynastin. (Illustratör: SM Yang /Epoch Times)

Dikter av Du FU

Li Bai var tillsammans med Du Fu (712 – 770) också en framstående poet under Tangdynastin.  Av många litterära kritiker anses han vara den störste kinesiske poeten genom tiderna.

Du Fu kom från en akademisk familj och visade redan som liten att han hade en poetisk ådra. Förutom att recitera många av den tidens dikter, kunde han själv skriva dikter vid sju års ålder. Han fick en traditionell konfuciansk utbildning.

När han inte klarade den kejserliga examinationen år 735 började han att vandra omkring. Han blev en välkänd poet.  Under sina färder mötte han andra poeter, inklusive Li Bai år 744.

Efter att Du Fu hade färdats tillsammans med Li Bai hade han en kort flirt med daoismen, men Du Fu återvände till huvudstaden och till sin ungdoms konventionella konfucianism.

Under 740-talet betraktades Du Fu som en ansedd medlem av en grupp höga ämbetsmän trots att han var utan pengar och officiell ställning och hade misslyckats en andra gång i den kejserliga examinationen.

Du Fu gifte sig runt 752 och fick fem barn, tre söner och två döttrar. Han började få problem med lungorna år 754 och en rad andra sjukdomar fick honom att lida återstående delen av livet.

Du Fu och hans familj levde i fattigdom men några vänner stödde honom finansiellt. Under 765 – 766 reste familjen så sakteliga på grund av hans dåliga hälsa. De stannade till vid ingången till de Tre ravinerna. Det var under den här tidsperioden som Du Fus sista stora poetiska flöde blommade upp och han skrev 400 dikter.

Du Fu var anställd som inofficiell sekreterare hos sin vän Bo Maolin som blev regionguvenör år 766. Två år senare dog emellertid Bo och Du Fu och hans familj började resandet igen.

Du Fu dog 58 år gammal i Tanzhou, en plats i sydöstra delen av Kina. I hans eftermäle skrevs att han var en god son, tillgiven fader, trogen make, lojal vän och en patriot.

De mesta som man vet om Du Fus liv kommer från hans poesier. Från de följande två dikterna kan vi se hans starka önskan efter fred och om hans kärlek till familjen.

Månbelyst natt

Månen över Fuchou ikväll,

min fru måste ensam titta på den i vårt rum.

Sorgset tänker jag på mina barn i fjärran,

de är för unga att förstå min frånvaro och att komma ihåg tiden i ChangAn.

Hennes böljande hår är fuktigt av doftande dimma,

och hennes jadevita armar blir nedkylda i det klara månljuset.

När kommer vi att tillsammans luta oss mot fönsterkarmen,

medan månskenet torkar våra tårar?

Tänker på bröderna en månljus natt

Armétrummorna hindrar folk från att resa.

En gås kan höras i höstens gränsland.

Daggen blir till frost från och med i natt.

Månskenet tycks klarare i mitt hemland.

Alla mina bröder har skiljts från varandra.

Det finns ingen att fråga om de är levande eller döda.

Breven vi skickade har inte mottagits.

Striderna pågår fortfarande.

* Kejsaren Xuanzong,  även kallad kejsar Minghuang av Tang, var Tandynastins sjunde kejsare. Hans namn var Li Longji  och levde mellan åren 685 – 762. Han regerade i 43 år (712 – 756], den längsta regeringstiden under Tangdynastin. Under den första halvan av hans styre var han en flitig och skarpsinnig regent som förde Kinas kultur och makt till en höjdpunkt.

** Guifei Yangs riktiga namn var Yuhuan Yang (719 – 756). Guifei är den högsta rankningen för kejserliga gemåler efter kejsarinnan. Yang blev en älskad gemål åt kejsar Xuanzong av Tang under hans senare år. Hon var känd som en av de fyra skönheterna i det gamla Kina.