Den 8 september 2014 firar det kinesiska folket Zhongqui-festivalen (中秋節 Zhōngqiū jié), känd som höstfestivalen eller månfestivalen.
Den klara höstmånen har sedan urminnes tider varit ett ständigt återkommande tema för de kinesiska poeterna. Höstmånen användes i poesin för att uttrycka glädje och sorg, upp- och nedgångar, hemlängtan och poeternas önskningar i livet.
Dikter av Bai Juyi
Bai Juyi (772 – 846) var en ryktbar poet som levde under den period som följde på Tangdynastins höjdpunkt.
Bai Juyis föräldrar var fattiga men utbildade. På grund av kriget flyttade familjen runt till olika platser. Bai tog en akademisk examen när han var 28 år gammal. Han arbetade som lärd man på Hanlin akademien och som ämbetsman på ett mindre palats under åren 807 – 815.
Senare försatte Bai sig själv i svårigheter. Han gjorde sig ovän med hovet och med vissa individer i andra ställningar. Hans skriftliga arbeten gjorde en del människor olyckliga. Han skrev två långa promemorior om att stoppa krigen och en serie dikter som kritiserade ämbetsmännens agerande och visade fram det lidande som kriget orsakade folket. Han förlorade då sitt arbete i palatset.
Även att han återkallades till palatset av den nya regeringen år 819, ändrade han inte sin raka rättframma stil, utan skrev en serie promemorior i protest mot korruptionen.
Bai sändes återigen bort från huvudstaden, år 822. Trots detta tilldelades han en viktig ställning som guvernör över Hangzhou, Suzhou och Henan för de nästkommande tio åren.
Många berömda dikter skrevs efter att han dragit sig tillbaka. Under sina sista år trodde Bai Juyi på Buddha.
Vid 72 års ålder dog Bai år 746 i Luoyang. Han lämnade instruktioner efter sig om att bli begravd i en enkel grav vid klostret. Själva begravningen skulle också vara enkel. Han ville inte heller ha en postum titel.
Bai Juyi blev känd för sin enkla, direkta och lättförståeliga versstil och dikter. Det var lätt för människorna att förstå språket i hans dikter. Dikterna flöt lätt och hans poetiska stil blev en ny litterär form i den kinesiska litteraturhistorien, en form som i grunden är enkel.
”Ingen bryr sig om vinden som blåste igår; det behagliga klara månljuset är fortfarande det samma vartefter åren går”, diktrader skrivna av Bai Juyi en ryktbar poet under Tang Dynastin. (Illustratör: Blue Hsiao/Epoch Times)
Tittar på månen vid Penpupaviljongen på Höstfestivalens dag
Förra året på den 15:e dagen i den åttonde månaden,
var jag i aprikosträdgården vid Qujians strandkant.
Det här året på den 15:e dagen i den åttonde månaden,
är jag framför Penfupaviljongen.
Vänd mot nordväst letar jag efter mitt hem;
några gånger har jag sett fullmånen i sydost.
Ingen bryr sig om vinden som blåste igår;
Det klara månljusets nåd är fortfarande det samma alltefter åren går.
Känslor av att titta på månen
Tiderna är hårda: ett år av svält har tömt fälten,
mina bröder bor utomlands – spridda i väst och öst.
Fält och trädgårdar ses knappast nu efter striderna,
familjemedlemmar vandrar, utspridda på vägen.
Fästa vid skuggorna, liksom gässen tiotusen li isär,
eller rötter uppdragna i septembers höstluft.
Vi ser tillsammans på den klara månen, och då må tårar falla,
i natt kan vår önskan efter hemmet få fem ställen att bli ett.
Dikter av Su Shi
Su Shi (1037 – 1101) även känd som Su Dongpo, en viktig person i kinesisk litteraturhistoria. Han var en stor författare, poet, konstnär, kalligraf och ämbetsman vid Songdynastings hov.
Su föddes i en litterär familj. Båda hans föräldrar var högt utbildade. När Su var 19 år tog han och hans bror Su Zhe, båda en akademisk examen, ett krav för att få en hög regeringspost. Han hade många officiella tjänster, bland annat som ordförande i styrelsen för riter (för kejserliga ceremonier och tillbedjan).
Sus dikter och konst inspirerades av taoismen och buddhismen. Han anses allmänt vara den största poeten. Hans Fu, ett slags satirisk poem på fri vers, anammades av senare generationer.
Hans satiriska verser och motstånd mot den officiella politiken gjorde att hans karriär ofta blev tumultartad. Han skrev en satirisk dikt om den nya politiken, som premiärminister Wang Anshi främjade omkring år 1079. Det resulterade i att han fängslades och fick gå i exil tolv gånger.
Su brukade ha en fri och livlig personlighet och hans tidiga dikter var fulla av insikter och energi. Efter att med nöd och näppe ha klarat livhanken och blivit förvisad till den karga regionen i söder, började han reflektera över naturens skönhet och meningen med livet.
Under exilen njöt han av lantbrukets enkla nöjen och av skrivandet. Han fann glädje i det livet hade att erbjuda. Den erfarenheten upplyste honom bara ännu mer. Faktum är att många av hans mest populära verk skrevs vid den tiden.
År 1101 benådades Su och kallades tillbaka till palatset ännu en gång, men han avled på vägen tillbaka till huvudstaden.
Su och hans yngre bror stod mycket nära varandra. Eftersom han var regeringsämbetsman och kom från en ämbetsmannafamilj, levde Su ofta skild från sina nära och kära. År 1078 kom hans yngre bror för att förenas med honom under höstfestivalen. Inspirerad av broderns besök skrev han följande dikt för att reflektera över den värdefulla tid vi har med familjen.
”Må människor bli välsignade med lång livstid! Fast åtskiljda av tusentals mil, kan vi alla dela månens skönhet tillsammans”, av Su Shi en poet från Songdynastin. De här raderna har använts flitigt under Höstfestivalen. (Illustratör: Jane Ku/Epoch Times)
Midhöstens måne
När kvällsmolnen drar sig tillbaka, strömmar klar kall luft in.
Jadehjulet passerar tyst över Silverfloden.
Detta liv denna natt har sällan varit god.
Var kommer vi se månen nästa år?
Vattenmelodi
När visade sig den klara månen först? Jag höjer vinbägaren och frågar den mörka himlen.
Jag undrar, i himlens palats, vilket år är det i kväll.
Jag önskar få rida på vinden och återvända dit, men är rädd för kristalltornen och jadepalatset. Vill man ligga på topp, måste man tåla kylan.
Står upp för att dansa med den klara skuggan; den verkar inte vara som i de dödligas värld.
Kretsar kring den röda paviljongen, når ut till en sidenbroderad dörr, skiner på de sömnlösa.
Ingen bitterhet, men hur kommer det sig att månen alltid är full när det är dags ta avsked?
Människor har sorger, glädje, tar avsked och återses; månen kan även vara svag, klar, halv eller full. Den har aldrig varit perfekt sedan urminnes tider.
Må människor bli välsignade med ett långt liv! Fastän tusentals mil ifrån varandra kan alla dela månens skönhet tillsammans.
En poets måne
Genom att läsa dessa dikter kan vi läsa deras tankar och känna deras känslor. Höstfestivalens dag har alltid varit en tid då kinesiska poeter uttryckte sina djupaste känslor och tankar, eftersom månen, tillsammans med vinden, blommorna och snön är favoritämnen att skriva om.
Poeterna levde som vandringsmän, långt bort från hemmet. De längtade hem och saknade sina nära och kära speciellt vid Höstfestivalen, när de tittade på den klara månen eller drack i månskenet. De kunde glömma vandringens problem och svårigheter, men de kunde inte glömma minnet av hemmet och de kära i den klara månens sken.
