Skattetrycket på Kinas medelklass är för högt och trots de höga skatterna är den sociala välfärden otillräcklig, enligt rapporter och studier som genomförts nyligen.
I en rapport som Pekings China Central University of Finance and Economics publicerade den 8 maj utvecklades bland annat dessa teser, och de har fått stort genomslag i media.
Kolumnisten Ma Guangyuan skrev i affärstidskriften Caijing att det finns tre metoder för att beräkna kinas skattetryck: minimalt, medel eller inkluderande. Den minimala beräkningen inkluderar bara statens skatteinkomster; medelberäkningen utgår från statsbudgeten, och den inkluderande sammanfattar alla statliga intäkter, inklusive de som ligger utanför budgeten.
Ma menar att den inkluderande metoden ger den sanna bilden av statens intäkter. Den officiella siffran är bara 6,3 biljoner yuan i skatteinkomster för 2009, men Ma visar hur de sammanlagda intäkterna i själva verket översteg 10 biljoner yuan.
Peking utgår vanligtvis från den minimala beräkningsmetoden. I en rapport som publicerades på finansministeriets hemsida i augusti 2010 påstods det att Kinas skattetryck 2007-2009 låg mellan 24 och 25,4 procent, vilket är lägre än genomsnittet för utvecklingsländer. Detta ger dock inte en rättvisande bild.
Om man använder ”China Fiscal Policy Report 2009/2010” som Kinas samhällsvetenskapsakademis institut för finans och handelsekonomi publicerade, är den inkluderande skattebördan mellan 31,5 procent, 30,9 procent och 32,2 procent under åren 2007-2009 när man räknar andelen av de totala offentliga skatteintäkterna i BNP.
Kina kan endast rankas som ett låginkomstland enligt dess nuvarande inkomst per capita. Den rimliga skattebördan som världsbanken anger för låginkomstländer är omkring 23 procent.
I rapporten från Central University of Finance and Economics dras slutsatsen att ”Kinas inkomst per capita är bara 3700 dollar. Vårt närvarande skattetryck, om man beräknar enligt den inkluderande metoden, är helt uppenbart för högt”.
I rapporten uttrycks även uppfattningen att de sociala förmåner som utdelas av staten motsvarar inte de skatter man tar ut. Även fast många utvecklade länder tar ut högre marginalskatter än Kina, spenderar man också en stor del av dessa pengar på utbildning, sociala skyddsnät och hälsovård. Eftersom högre skatter i teorin ska leda till bättre förmåner har dessa länders invånare mindre anledning att motsätta sig skattepolitiken.
Enligt Beijing News är kostnaderna för Kinas byråkrati mycket högre än i utvecklade länder. Som ett exempel åt byråkrater upp 18,73 procent av Kinas statliga utgifter under 2006, medan motsvarande siffra i Japan var 2,38 procent, Storbritannien 4,19 procent, Frankrike 6,5 procent, 7,1 procent i Kanada och 9,9 procent i USA.
Kina lägger dock mycket mindre än andra länder på socialförsäkringar, vård och utbildning. 2009 lade man 7,63 procent på socialförsäkringar, 2,7 procent på vård och 4,52 procent på utbildning.
De höga skatterna leder också till allvarliga problem med skattefusk i Kina.
Zeng, som äger en skoaffär i Guangdongprovinsen, sade till Epoch Times att affärsmän är mycket bekymrade över de höga skatterna. De måste ägna sig åt dubbel bokföring för att få det att gå ihop.
Xie, som tidigare ägde ett företag i Guangzhou, sade till Epoch Times att det är väldigt vanligt med dubbel bokföring i Kina. På grund av den stenhårda konkurrensen är vinstmarginalerna redan mycket låga. Om företagen betalade skatt på vad de faktiskt drog in skulle de inte klara sig alls, sade han.
Ingenting tyder heller på att situationen kommer förändras. Ett antal nya skatter kommer införas nästa år, bland annat socialförsäkringsskatt, fastighetsskatt, arvsskatt och miljöskatt.
Fastighetsskatten testas nu i Shanghai och Chongqing, och experterna menar att den troligen kommer införas i resten av landet snart.
Översatt från engelska
