Under Vår- och höstperioden (770-221 f Kr) fanns det en musikmästare som hette Boya Yu. Han hade god självkontroll och spelade mästerligt på olika instrument.
En sommarnatt kunde Boya inte sova så han begav sig ut i en båt för att ro. Månen sken klart och en sval bris blåste mjukt. Inspirerad av den härliga naturen slutade han ro och började istället spela vacker musik för att visa naturen sin uppskattning.
Plötsligt bröts tystnaden av att någon ropade högt:
– Bravo!
Boya slutade spela och tittade sig omkring. Vid strandkanten stod en skogshuggare. Han gladdes åt att mannen förstod hans musik, så han inviterade skogshuggaren till båten och spelade sedan för honom.
När Boya spelade ett musikstycke som prisade de höga bergen sade skogshuggaren:
– Underbart! Melodin är lika magnifik och värdig som berget Tai, som om den nådde ända upp till himlen!
När Boya spelade ett musikstycke som målade upp vågornas turbulens sade skogshuggaren:
– Otroligt! Melodin är lika väldig och mäktig som de stora floderna!
Musikern blev mycket upprymd.
– Du förstår musiken jag spelar och du förstår mig, sade han, och de båda blev goda vänner.
Innan de skiljdes åt beslutade de sig för att träffas nästa år igen, på samma dag och samma plats. Året därpå kom Boya till platsen som bestämt. Han väntade och väntade men skogshuggaren dök inte upp. Han beslöt sig för att gå och hälsa på hemma hos honom.
På vägen dit mötte han en gammal man. Det var skogshuggarens far. Den gamle berättade för Boya att sonen hade dött av en sjukdom förra månaden, men innan han dog hade han bett fadern att träffa Boya på den förutbestämda platsen och dagen.
Boya blev ledsen när han hörde om vännens död. Han följde med den gamle till graven och spelade ett musikstycke till sin döde väns minne.
Efter att ha spelat färdigt lär han ha beslutat sig för att aldrig spela musik igen och krossat instrumentet mot gravstenen.
Den här historien fanns med i boken ”Lie Zis verk” från Vår- och höstperioden. Senare har ”Höga berg och rinnande vatten” blivit ett begrepp för en förstående och uppskattande vänskap, eller sanna vänner som förstår varandra.
