Hjälper akupunktur mot depression?
Holistiskt tänkesätt: traditionell kinesisk medicin använder sig av olika tekniker med hänsyn till personens mentala och fysiska tillstånd. (Foto: China Photos/Getty Images)


Att med västerländska forskningsmetoder försöka avgöra akupunkturens effektivitet gällande behandling av fysiska krämpor, är som att försöka få in en fyrkantig pinne i ett runt hål. När det gäller utvärderingen av akupunktur som behandling mot mentala hälsoproblem, kan det vara än svårare. Traditionell kinesisk medicin delar inte den västerländska medicinens syn på olika mentala tillstånd.

Akupunktur är i väst den mest kända aspekten av traditionell kinesisk medicin (TCM). Termen akupunktur kan emellertid vara missledande, då många förstår innebörden av akupunktur som en sammanhängande och enhetlig praktisk modell. Faktum är att det inom begreppet för akupunktur finns en mängd olika behandlingstekniker och metoder för diagnostisering, baserat både på en traditionell och på en modern struktur.

I grunden innefattar behandlingen med akupunktur tunna nålar, som införs på speciella punkter längs med energikanaler som kallas för meridianer. Detta görs för att stimulera blockerad och sjukdomsalstrande energi. Behandlingen baseras på kinesiska koncept som qi (energi) och balans mellan yin och yang (feminint och maskulint) – begrepp som är främmande inom den västerländska medicinen.

Ser patienten som en helhet

Utifrån TCM:s perspektiv ses depression och ångest både som emotionellt/psykologiskt och fysiologiskt till sin natur – ett resultat av en obalans i energi vilket har inverkan på den fysiska och mentala hälsan. Akupunktur hävdas vara effektivt för att förebygga och lindra diverse hälsoproblem, då obalanserad energi rättas till. Den gör anspråk på att vara ett holistiskt tillvägagångssätt, som ger patienterna en mer optimistisk bedömning av problemen och som har färre bieffekter.

Att föra fram forskning om akupunktur bär med sig en mängd konceptuella problem. Staebler med sitt forskarteam (1994) beskriver hur konventionell medicinsk forskning letar efter en ”konstellation av symptom”, och försöker att hitta en diagnostisk beteckning och sätta in en standardbehandling. Akupunktur ser däremot på patienten som en helhet. Den tar hänsyn till personens hela konstitution såväl som dess nuvarande tillstånd genom att uppmärksamma den pågående och föränderliga balansen av livsenergin utifrån yttre och inre faktorer, såsom trauma, diet, klimat och sociala förhållanden.

I sin dagliga praxis skulle en akupunktör bestämma en behandling med hänsyn till de speciella behoven för den enskilda patienten. Man försöker hitta de bakomliggande orsakerna.  Varje fall av depression och ångest har skillnader, och behöver olika styrka och placering av nålarna. Detta innebär en ytterligare utmaning i den experimentella forskningen. Pålitligheten av upprepade tester kan vara problematisk, eftersom olika terapeuter använder sig av något skiljda tekniker, som varierar beroende på de karaktäristiska dragen i individens tillstånd.

Svårt att forska kring

Det finns ytterligare problem för forskarna. Att ställa en diagnosbeteckning, och att utföra en standardbehandling, kan vara otillbörligt i de flesta fall av depression och ångest. Ibland råder det tvivel om huruvida ett tillstånd har fastställts med västerländsk diagnos eller med en diagnos enligt traditionell kinesisk medicin, och vilken modell som har använts för att mäta resultatet. Forskaren kan använda sig av konventionella undersökningsmetoder från västerländsk medicin eller specifika undersökningar inom traditionell kinesisk medicin, som puls- och tungdiagnostisering.

Ytterligare begränsningar när det gäller tillgång till forskning om akupunktur har att göra med yrkets natur. De flesta akupunktörer har egna kliniker. Det finns för närvarande inga krav på akupunkturhögskolor, professionella förbund eller enskilda akupunktörer att utföra forskning.

Det är lätt att förstå varför akupunktörer med ont om tid, utan specifika kunskaper om forskning, utan tillgång till etablerade forskarenheter, utan karriärmöjligheter inom forskning, utan erfarenhet av penninginsamling, utan att se forskningen som viktig i sig och utan krav på att utföra den, har dröjt med att anta utmaningen.

Trots dessa svårigheter har olika typer av forskning utförts för att försöka fastställa akupunkturens effektivitet vid depression och ångest, och de flesta visar på att det finns en terapeutisk verkan.

Brist på oberoende källor

Qun (1993) utförde kliniska fallstudier av två unga personer som uppvisade en rad psykologiska symptom. Båda upplevde depression, ångest, skuldkänslor, sömnlöshet och aptitlöshet. Båda hade tidigare behandlats med klorpromazin utan att uppnå önskad effekt. I slutet av akupunkturbehandlingen, visar Quns fallstudier, var båda försökspersonerna fullständigt botade och fick inte några återfall under de uppföljande åtta åren.

Men problemet med vissa kliniska fallstudier är att de tenderar att vara en persons åsikter, terapeutens, och att de inte är bekräftade av någon oberoende källa. Det kan finnas risk även för partiskhet då terapeuten själv väljer ut de fall som haft mest lyckade resultat.

Men det har utförts ett antal andra kliniska tester som kanske bättre visar skillnader mellan akupuntur och behandling med konventionella läkemedel. Luo (1985) gjorde med sitt foskarteam en jämförelse mellan akupunktur och läkemedlet amitriptyline i behandling av depression. Patienter tilldelades slumpvis en av de två behandlingsmetoderna. Akupunkturgruppen bestod av 27 patienter, och gruppen som fick läkemedel bestod av 20 personer.

Direkt före och under behandlingen intervjuades varje patient av två psykiatriker. Efter fem veckor hade båda grupperna upplevt att depressionen lättat markant, och skillnaderna mellan de två grupperna var inte betydelsefull.

Två behandlingar i veckan ultimat

Läkemedelsgruppen drabbades av en rad bieffekter, som yrsel, trötthet, hjärtklappning, torr mun och diarré. Akupunkturgruppen hade inga av dessa biverkningar. Endast ett fåtal klagade över lätta smärtor på punkterna där nålarna hade satts in. I studien drogs slutsatsen att eftersom akupunkturbehandling uppnår ungefär samma antidepressiva effekt, med färre bieffekter, har den en högre terapeutisk verkan.

Dong (1993) utförde, på ett kinesiskt sjukhus, ett test i vilket 68 personer som led av kroniska psykiatriska problem behandlades med akupunktur. 11 av dem led av ångest, 8 hade depressioner och 49 hade både ångest och depressioner. De patienter som intog antidepressiva mediciner uteslöts från studien. Graden av ångest och depression noterades före och efter studien. En månad efter akupunktur kunde man uppmäta en betydligt lägre nivå av ångest och depression. Ångesten hade minskat till normal nivå hos 70 procent av fallen, och depression hade försvunnit hos 90 procent.

Frågor relaterade till antalet och frekvensen av akupunktursessioner och behandlingens allmänna varaktighet har undersökts av Yang och ett forskarlag (1994). De utförde kliniska tester med akupunktur på personer med varierande grad av ångest och depression. Yang fastställde att det optimala antalet behandlingar i de flesta fall är två gånger i veckan under en sexveckorsperiod. Detta ger behandlingen god tid att få effekt och stabilisera tillståndet.

Mental hälsa ett relativt begrepp

Andra metoder, såsom att patienten skriver dagbok, är också lämpade för forskning inom detta område. Det gör det möjligt för människor att beskriva sinnestämning och känslor på djupet, på sitt eget vis, utan att begränsas av standardiserade frågeformulär. Återkommande teman kan träda fram i dagböcker och hjälpa till med att identifiera andra faktorer, utöver behandlingen i sig själv. Detta kan gynna utgången, som till exempel vikten av en terapeutisk relation och tro på behandlingens effektivitet.

I varje forskning om mental hälsa behöver man noggrant ta hänsyn till frågor som hur och av vem ett lyckat resultat har fastställts, och om huruvida förbättringen av det psykiska tillståndet kan vidmakthållas efter behandlingen.

Det vore därför förnuftigt att åter göra en bedömning av patienten till exempel sex månader efter det att akupunkturbehandlingen avslutats. Det ligger många svårigheter i att utvärdera en behandling från en annan kultur, som har förts ut ur sitt eget kulturella sammanhang, baserat på koncept som generellt sett är okända i den västerländska medicinens tänkande.

När fokus sätts på mental hälsa ökar svårigheten, eftersom mental hälsa i sig själv är ett relativt begrepp som bedöms utifrån subjektiva värderingsgrunder och som är svårt att tillämpa över kulturella gränser.

Men trots svårigheter i forskningen antyder bevisen att akupunktur har en terapeutisk verkan, utan risk för oönskade bieffekter som annars ofta associeras till antidepressiv medicinering.

 

Referenser:

Dong, J.T. (1993) ”Research on the Reduction of Anxiety and Depression with Acupuncture.” American Journal of Acupuncture, Vol.21, No.4, pp.327-9

Luo, H.C., Jia, Y.K., and Zhan, L. (1985) ”Electroacupuncture vs. Amitriptyline in the Treatment of Depressive States,” Journal of Traditional Chinese Medicine, Vol. 5, pp3-8

Qun, Q. (1993) ”Two Cases of Mental Disease Treated by Acupuncture,” International Journal of Clinical Acupuncture, Vol. 4, No. 1, pp. 93-5

Staebler, F.E., Wheeler, J., Young, J., Diebschlag, F and Blackwell, R. (1994) ”Why Research into Traditional Chinese Acupuncture has Proved Difficult. Strategies of the Council for Acupuncture in the U.K., to Overcome the Problem,” Complementary Therapies in Medicine, Vol. 2, pp. 86-92

Yang, X., Liu, X., Luo, H. and Jia, Y. (1994) ”Clinical Observation on Needling Extrachannel Points in Treating Mental Depression,” Journal of Traditional Chinese Medicine, Vol. 14, No. 1, pp. 14-18

Översatt från originalartikel på engelska