Hur såg medeltidsmänniskorna på livet efter döden? Georg Stenborg forskar inom instutitionen för lingvistik och filologi vid Uppsala universitet och han har studerat latinska handskrifter från 800-talet och framåt för att ta reda på vad folk trodde om himlen och helvetet på medeltiden.

Skrivkunnighet på den tiden var väldigt begränsad och därför är det svårt att forska i de vanliga människornas tankar. Det som dock finns att tillgå är kyrkliga texter såsom predikningar och teologiska verk.

Det var kyrkan som långsamt formade folks föreställningar om livet och ju mer folk trodde på kyrkan desto starkare blev föreställningarna.

”Om det himmelska hemlandets beskaffenhet” är en latinsk skrift som skrevs runt år 800 av Emmo, en okänd person. De qualitate caelestis patriae heter den på latin. Emmo hade en klar moralisk agenda för att inspirera läsaren till att leva ett upprätt liv genom att leva efter dygderna, så att livet inte fick ett sorgligt slut.

I skriften, som består av tre böcker, står det att den som kommer till himlen kan skatta sig lycklig. Följs bara dygderna ödmjukhet, givmildhet och tålmodighet kommer personen dit, men man måste ångra sina svåra synder och medverka i botgöring. Gör människan inte det hamnar denne i underjorden efter döden och där finns skärselden.

Emmo skriver att skärselden kunde en person bli räddad ifrån och sedan tillslut ändå hamna i himlen. Men gick det så långt att man kom till helvetet, då var det kört. Där fick människan utstå outsägliga plågor för evigt, utan hopp.

För att få fram materialet har Georg Stenborg samlat alla handskrifter som finns av texten. Han har läst och jämfört dem. Boktryckarkonsten fanns inte på den tiden och felskrivningar gjordes vid kopieringen, och genom dessa kan man få en bild av hur texten ursprungligen såg ut.