Hårt tonläge orsakar ointresse för valrörelsen
Sveriges nuvarande statsministern Fredrik Reinfeldt deltar i en presskonferens på utrikesministeriet i Stockholm den 7 september 2010. Reinfeldt, som leder den borgerliga koalitionen för omval den 19 september har samlat 63 procents stöd i en undersökning av 1000 personer som tillfrågades om vilken statsministerkandidat de hade mest förtroende för.(Foto: AFP/Jonathan Nackstrand)


Riksdagsvalet visar två regeringsalternativ som är ganska lika och väljarna har tappat intresset när de inte längre kan upptäcka skillnader utan istället hör företrädarnas hårda ton mot varandra, menar en statsvetare.

Om det finns några ideologiska skillnader mellan blocken eller partierna så kommer de i alla fall inte fram i valrörelsen. Statsvetare Tommy Möller sade till SVT på onsdagen att dagens samhälle vill ha snabba inslag i radio och tv och då hinner partierna inte utveckla sin ideologi.

En annan anledning är att de båda blocken faktiskt konkurrerar med varandra när det gäller mittenväljarna, som är en viktig grupp. Av den anledningen kan de båda blocken inte distansera sig för mycket från varandra, vilket fått till följd att valrörelsen upplevs som ointressant.

Valfrågorna har i stället inriktat sig på vad partierna erbjuder i pengar till olika grupper i samhället om de vinner valet. Dessa plånboksfrågor dominerar och ändå visar tidigare forskning att väljarna inte tycker att de är särskilt viktiga, berättar Tommy Möller med kommentaren:

Det litar uppenbarligen inte partiernas valstrateger på.

Onsdagens utspel levererade Socialdemokraternas ledare Mona Sahlin som tillsammans med sina rödgröna kollegor lovade att de skulle sänka maxtaxan på dagis. Samma fråga hjälpte Socialdemokraterna till regeringsställning 1998. Något behöver de rödgröna göra, för deras valrörelse, och särskilt Mona Sahlins, har hittills inte gått så bra. Det tog till en plånboksfråga.

Eftersom väljarna upplever partierna som så lika och när de sedan hör den hårda ton de använder mot varandra, blir väljarna ointresserade av att följa debatten.

De tycker att politikerna är överdrivet inriktade på konflikter och missförstår varandra medvetet, säger statsvetaren Tommy Möller.