Vad händer med en kunskap, som har sin grund i människors vardag och som av tradition inte är knuten till forskningen, när förhållandena förändras?
Annelie Holmberg har tittat bakåt på åren 1955 till 2001 för att se hur utbildning av textillärare har förändrats och hur ämnena behandlats.
– Lärandet av de textila ämnena startar i en sluten miljö, där hushållning anses vara nationalekonomiskt viktig och självklar, och i en tid då de textila kunskaperna var viktiga för skötseln av ett hem, säger Annelie Holmberg i ett pressmeddelande.
Undersökningen startade från den tid då ämnena broderi, garnteknik, sömnad och vävning ingick i den privata Fackskolan för huslig ekonomi. När undersökningen avslutades låg undervisningen på universitetsnivå.
– När universitetet tog över textillärarutbildningen 1977 kom den till en kultur där de tidigare stolta traditionerna inte har ett självklart värde, eftersom de varken är forskningsanknutna eller bygger på vetenskaplig grund, säger Annelie Holmberg som skrivit en avhandling i textilvetenskap vid Uppsala universitet.
Undersökningen visar att i både undervisningen och lärandet har en kultur av hantverksskicklighet dominerat. När undervisningen når universitetet och därmed forskningen så sker den på hantverkets premisser.
Ett exempel är kreativiteten. Efter 1988 kom den att bli en viktig strategi eller metod i undervisningen för att den skulle bli vetenskapligt grundad och forskningsanknuten.
Via avhandlingen har textillärarutbildningen hamnat i fokus och därför säger Annelie Holmberg:
– Genom att berätta om utbildningens grundlighet och djupa traditioner hoppas jag att textillärarens yrkesstolthet stärks, och jag hoppas också att man inser vikten av att anställa behöriga slöjdlärare.
Disputation äger rum vid Uppsala universitet fredagen den 20 februari, avhandlingen heter Hantverksskicklighet och kreativitet.
