Miljöminister Andreas Carlgren fick en rapport från Kärnavfallsrådet på alla hjärtans dag. I den efterfrågar rådet bland annat att Svensk kärnbränslehantering (SKB) ska redogöra för alternativa metoder för slutförvaringen av kärnavfall. I minst 100 000 år måste slutförvaret för använt kärnbränsle vara säkert.
Kopparkapslar och bentonitlera på 450 meters djup är den metod som SKB planerar för. I mars kommer de att lämna in en ansökan om tillstånd för att bygga ett slutförvar och en inkapslingsanläggning till Miljödomstolen och Strålsäkerhetsmyndigheten.
– I ansökningarna ska vi kunna visa att systemet är säkert både vad gäller kärnsäkerhet och strålskydd, att det är genomförbart och att det i övrigt har liten påverkan på miljön, säger Kerstin Blix, som leder SKB:s arbete med ansökningarna, på SKB:s hemsida.
Kärnavfallsrådet vill bland annat att SKB redovisar för vilka alternativ som finns till metoden, som kallas KBS-3, och vilka geologiska faktorer som gjorde att man valde Forsmark som plats för slutförvaringen.
Rapporten gör även en uppföljning på den pågående diskussionen om korrosion av kopparkapslarna och krav på bentonitleran.
I dagsläget mellanlagras allt använt kärnbränsle i vattenbassänger i Oskarshamn. Bränslet kommer sedan att placeras i kopparkapslar i en inkapslingsanläggning. Kapslarna förs därefter vidare till det tilltänkta slutförvaret i Forsmark, Östhammars kommun, där ett system av 250 meter långa tunnlar på 450 meters djup kommer att sprängas upp i urberget. Då allt kärnbränsle är på plats ska tunnlar och schakt fyllas med svällande lera, skriver SKB på sin hemsida.
I och med SKB:s ansökan i mars går kärnavfallsfrågan in i ett nytt skede, menar Kärnavfallsrådet. Rådet kommer då att lägga fokus på samhällsvetenskapliga frågor, säkerhetskultur och etik och alternativ till KBS-3, står det i Miljödepartementets pressmeddelande.