Den osjälviske jägaren Hailibu
(Foto: AFP/arkiv)


På den mongoliska stäppen fanns en gång en godhjärtad jägare som hette Hailibu. Varje gång han varit på jakt gav han köttet till byborna och behöll bara en liten bit åt sig själv. Hans osjälviska omsorg om andra gav honom stor respekt i byn.

En dag när Hailibu jagade i skogen hörde han någon som skrek av rädsla ovanför honom. När han tittade upp såg han en liten drake fångad i klorna på en stor gam. Snabbt sköt han en pil mot gamen som träffades och släppte sitt byte.

– Stackars dig, nu måste du skynda dig hem, sade Hailibu till den omtumlade lilla draken.

– Vördade jägare, du har räddat mitt liv och jag är dig oerhört tacksam. Jag är drakkungens dotter, och jag vet att min far skulle vilja tacka dig med en gåva. Han har många stora skatter i sitt palats och om du inte vill ha någon av dem, kan du be honom ge dig en magisk sten som han har i munnen. Den som har den stenen i sin mun kan förstå alla djurs språk, svarade den lilla draken.

Hailibu brydde sig inte om någon skatt, men förstå djurens språk ville han gärna.

– Finns det verkligen en sådan magisk sten? frågade Hailibu drakdottern.

– Ja, svarade hon, men vad du än hör djuren säga, så måste du behålla det för dig själv. Om du berättar det för andra blir du förvandlad till en sten.

Den lilla draken tog med sig Hailibu till den stora oceanen. När de kom fram till vattenbrynet delade sig vattnet och bildade en bred väg där Hailibu kunde gå. Strax kom de fram till drakkungens blänkande palats.

Drakkungen blev glad när han hörde att Hailibu räddat hans dotter, och erbjöd honom att ta vilken skatt han ville från palatset.

Efter en stunds tystnad svarade Hailibu:

– Om du vill ge mig en gåva, så önskar jag den magiska stenen du har i din mun.

Drakkungen sänkte sitt huvud och funderade, sedan tog han fram stenen och gav den till Hailibu.

Innan de skildes, upprepade drakens dotter till Hailibu:

– Vördade jägare, var snäll och kom ihåg att inte berätta vad djuren säger för någon. Då blir du genast förvandlad till sten.

Med den värdefulla stenen i sin mun, kunde Hailibu njuta ännu mer av jakten i skogen. Han förstod vad alla djur och fåglar sade, och han visste vilka villebråd han kunde jaga och i vilken del av berget. Han kunde jaga mer och fick mer kött att ge till byborna.

Åren gick och en dag hörde han en grupp fåglar prata. Han lyssnade uppmärksamt till deras samtal där ledarfågeln sade:

– Vi måste flytta någon annanstans så fort som möjligt. I natt kommer berget att rämna och floden översvämma landet. Många människor kommer att dö.

Hailibu blev rädd när han hörde fåglarna, och sprang det fortaste han kunde hem till byn för att försöka övertala byborna att fly:

– Vi måste flytta någon annanstans meddetsamma, vi kan inte stanna här längre!

Alla byborna blev överraskade och förstod inte varför de skulle flytta när de levde på en så bra plats.

Hailibu fortsatte att upprepa sina ord, men ingen lyssnade. Med tårarna rinnande nerför kinderna bad han byborna:

– Snälla ni lyssna på mig, jag svär att det jag säger är sant. Tro mig vi måste flytta nu annars kommer det att vara för sent.

En av de äldste försökte lugna Hailibu.

– Du är en bra man och du har aldrig talat osanning. Vi har levt här i generationer och nu ber du oss att flytta. Att flytta är ingen lätt sak, så nu måste du berätta anledningen för oss.

Hailibu såg ingen annan utväg att rädda byborna och blev plötsligt mycket lugn. Med djupt allvar sade han till byborna:

– I natt kommer berget att rämna och en stor översvämning kommer att dränka landet. Fåglarna har redan flugit bort.

Sedan berättade han hur han fick den värdefulla stenen, och att han kunde förstå alla djur och fåglar, men att han måste behålla det han hört som en hemlighet, annars skulle han förvandlas till en klippa. Han avslutade med fåglarnas ord om att flyga bort från det här landet där en överhängande katastrof väntade.

Under tiden han berättade sin historia började hans kropp förvandlas till sten, med början vid fötterna. Och när berättelsen var klar, hade Hailibu förvandlats till sten helt och hållet.

Byborna stod förskräckta kvar. De grät och ropade ut sin sorg, önskade att de hade lyssnat på Hailibu tidigare. Sedan packade byborna det viktigaste och drev sina djur till ett land långt bort. Under nattens vandring kom plötsligt ett stort moln som skymde himlen och vinden piskade. Snart öste regnet ned som aldrig förr och från byn hörde de ett åskliknande muller från berget när det rämnade…

Nu har det gått många generationer och det sägs att ättlingar från byn fortfarande kommer ihåg den omtänksamme jägaren Hailibu, och talar om att leta reda på den förvandlade klippan.

Historien är baserad på en berättelse från Mongoliet.