Gudinnan Chang’e är månens väktare i den kinesiska mytologin och enligt legenden kom hon ned till jorden för att följa sin man Hou Yi, som var en gudomlig krigare. Nedan följer en berättelsen om hur det gick till.

Chang’es skönhet är oöverträffad

som hjälpte människorna genom att skjuta ned nio av tio solar som brände jorden.

Innan de begav sig från himlen, fick Hou Yi en pilbåge och några pilar av den Himmelske kejsaren. Den Himmelska kejsarinnan gav Chang’e en väska med magiskt pulver, som de skulle ta för att kunna återvända till himlen när deras arbete på jorden var avslutat.

När de kommit ned till jordens mitt byggde Hou Yi och Chang’e sig ett hem bland människorna. När hemmet var klart gav sig Hou Yi ut på sin resa österut för att skjuta ned de extra solarna, och Chang’e blev ensam kvar. Där hon gick i sin ensamhet, begränsad till den mänskliga formen, började Chang’e lida av ensamheten.

En kväll överväldigades hon av en känsla av förlust. Chang’e kunde inte uthärda det, så hon tog fram det magiska pulvret och svalde det. Omedelbart blev hennes kropp lätt och hon svävade uppåt mot himlen. Men när hon återvänt till himlen insåg Chang’e hur självisk hon varit. Hon beslutade då, att hon skulle rätta till sitt misstag genom att gå i självpåtagen exil och bli månens väktare.

På månen fanns bara en vit kanin som tillverkade medicin, och ett lagerträd. Senare fick de sällskap av arbetaren Wu Gang, som skickats i exil till månen av den Himmelske kejsaren för att han gjort dåliga gärningar. Hans straff blev att hugga ner lagerträdet. Varje gång trädet höggs ner växte det omedelbart upp igen av sig själv och Wu Gang högg ner det …

Än idag tittar många kineser på månen för att söka efter gudinnan Chang’e, den vita kaninen och lagerträdet, och lyssnar efter ljudet från Wu Gangs ändlösa timmerslag.

Källa: Bearbetad berättelse efter en traditionell kinesisk legend.