Grynig dödsvideo sprids
VÄSTBANKEN, HEBRON: Palestinierna delar bilder från mobiltelefoner av avrättade Saddam Hussein på Västbanken i staden Hebron den 1 januari 2007. Flera bilder har spridits på Internet efter Saddam Husseins hängning. (Foto: AFP/Hazem Bader)


Sörjande samlas runt Saddam Husseins grav i födelsebyn Awja sedan den irakiske exdiktatorn förts till den sista vilan. Mindre än ett dygn efter avrättningen läckte en grynig video ut på internet.

Sörjande samlas runt Saddam Husseins grav i födelsebyn Awja sedan den irakiske exdiktatorn förts till den sista vilan. Mindre än ett dygn efter avrättningen läckte en grynig video ut på internet.

Inspelningen, uppenbarligen gjord med mobiltelefon, visar att Saddams bödlar högljutt hånar honom innan luckan öppnas och den störtade presidenten faller till en snabb död. På söndagen spreds videon över internet, och visades delvis av tv-kanaler över hela världen.

Den kaotiska, ovärdiga stämningen runt avrättningsögonblicket riskerar att ytterligare reta upp Saddamtrogna delar av Iraks befolkning, i den mån det sekteristiska våldet kan bli ännu värre.

– Perserna har dödat honom.
Det är otroligt – vid Gud, vi ska hämnas, sade en Mosulbo till nyhetsbyrån AFP vid Saddams grav på söndagen.

”Perserna” syftar på Iraks shiiter, som delar sin variant av den muslimska tron med iranierna.

Exdiktatorn begravdes tidigt på morgonen på moskéområdet i Awja, byn utanför Tikrit där han föddes våren 1937. Exakt var kroppen placerats är oklart, men det verkar som att den shiamuslimske premiärministern Nuri al-Malikis förhoppningar om en hemlig grav gått om intet – al-Maliki ville undvika risken att graven skulle bli en vallfartsort för rebeller.

Samtidigt väckte den drygt två och en halv minuter långa videon global debatt. Talrika blixtar under inspelningen visar att avrättningen fotograferades av många av vittnena. Få av dessa foton har dock hittills synts till, och den ”officiella” videoupptagning som gjordes har bara släppts snuttvis till arabiska medier.

På mobilfilmen framstår hela
tillställningen som förvånansvärt ovärdig och nästan improviserad. Det filmande vittnet verkar knuffas med andra om bästa platsen i en trappa som leder upp till galgen. Hela scenen framställs i ett vasst, källaraktigt ljus.

– Muqtada, Muqtada, Muqtada! ropar en av de maskerade männen som omringar Saddam, syftande på Muqtada al-Sadr, representant för de av expresidenten förtryckta shiiterna.

Enligt olika försök till översättningar av det bristfälliga ljudet svarar Saddam:

– Är det detta ni kallar manligt?

Någon av bödlarna eller vittnena reagerar på bråket, och vädjar:

– Nej, snälla sluta.

När i stället ropet ”dra åt helvete” hörs, blir inte Saddam svaret skyldig:

– Det helvete Irak nu har blivit?

Sedan lägger sig allvarets tystnad. Saddam börjar mumlande recitera: ”Det finns bara en Gud och Muhammed är hans profet”. Han hinner halvvägs genom en andra läsning innan falluckan öppnas med en skarp smäll. Hans sista ord blir Muhammed.