Grupp menar att "stormedia" går emot yttrandefriheten
En "skämtannons" designad av Adbusters Media Foundation. Adbusters har startat en rättsprocess för att försöka få TV-nätverk att sända deras annonser. (Adbusters Media Foundation)


Gruppen som införde ”köpfri dag”, ”TV-fri vecka” och ”bekymmerslösa världsdagen” har gett sig på ”Stormedia.”

Adbusters Media Foundation har påbörjat en rättsprocess mot TV-stationer i Kanada och Kanadas regering, för rätten att få sända vad de kallar public service-annonser. De menar att kanadensarna har rätt till ”hyfsad möjlighet… att exponeras för uttryck av skiljda åsikter gällande saker som är i allmänhetens intresse”, såsom stipuleras i Kanadas utsändningsakt.

– Vi vill sända meddelanden om några av de största problemen i vår tid, saker som fetma, krig och mediakoncentration, och en del av våra annonser vill motsäga vissa stora företag som vi anser vanställer samhället, säger Adbusters grundare, Kalle Lasn från Kanada.

I över tio år har Adbusters försökt att betala stora kommersiella radio- och TV-bolag för att sända annonser, men de har rutinmässigt blockerats av nätverkens chefer, vanligtvis utan vidare förklaring.

– Det innebär censur och förtryck av yttrandefriheten, säger Lasn.

– Nittio procent av gångerna vägrar de. Anledningen är att de tror att det kommer att skada deras affärsverksamhet, för ganska ofta talar våra annonser mot snabbmat och annan överkonsumtion, eller bilindustrin.

En anledning till att mediabolagen är ovilliga att sälja sändningstid till Adbusters, enligt Lasn, är det som hände tobaksreklamen för ungefär tre decennier sedan.

Några hårt slående anti-rökningsannonser som visades i TV var början på tobaksreklamens slut och mediabolagen förlorade miljontals dollar i intäkter.

Så som Lasn ser det borde alla kanadensiska medborgare ha rättigheten att gå in på den lokala TV-stationen och betala för 30 sekunders sändningstid om det är i allmänhetens intresse.

Nick Ketchum, chef för en kanadensisk TV-station, menar att så nödvändigtvis inte är fallet; media har rätt att förvägra annonser eller textmaterial, ”och det är inte censur”.

– Jag känner inte till någon media, varken allmän eller privat, som tvingas att sända ut alla annonser någon är beredd att betala för. Media har alltid det ansvaret, att försäkra sig om att vad de sänder överensstämmer med de lagar, regler och värderingar som de representerar, säger Ketchum.

Ett annat problem är den höga mediakoncentrationen, menar Lasn. Ett fåtal mediebolag äger den stora delen av landets alla medier. Det här är ett fenomen som uppkommit i hela världen, men i Kanada har det gått långt.

– Människor förstår vad den fria pressen gör mot demokratin, säger Lisa Lareau som är ordförande för Canadian Media Guild, en sammanslutning som representerar de som arbetar inom media. Det finns en allians med intressanta personer som föröker bekämpa de här problemen.

Stephen Anderson, koordinator för Campaign for Democratic Media, menar att den här mediakoncentrationen innebär att kanadensarna inte har informerats om Adbusters rättsprocess, eftersom medianätverken som skulle ha rapporterat om det här är de som anges i processen.

– Det är generellt sett samma problem när man utmanar mediers policys i Kanada, eftersom de inte täcker sig själva. Kampanjen som Adbuster bedriver är det perfekta exemplet – de kan inte få det uppmärksammat eftersom medierna är så koncentrerade, fortsätter han. Det är verkligen ett bra exempel på varför vi inte bör ha så koncentrerad media, säger Anderson.

Anderson säger att medan mediaaktivism fortfarande är i sin barndom har man på senare år sett ett antal nya grupper ta form – både i Kanada och utomlands – som kämpar för ”mediademokrati”.

Mediaaktivister tror att mediademokrati med tiden kommer att bli en rörelse lika stor som feminismen, medborgerliga rättigheter och miljörörelsen.

De anser att ”snedvridna nyheter” och manipulativa reklamkampanjer står för en hejdlös konsumtion varken är bra för människan eller planeten, och att det orsakar stress och mentala hälsoproblem.

Lasn säger att det är ett ”väl dokumenterat faktum” att, inräknat annonser på TV, internet, affischtavlor och T-shirtlogos, registrerar hjärnan varje dag runt 3 000 marknadsföringsmeddelanden.

Han säger att annonsering väcker motreaktioner i hela världen. Till exempel i Sao Paolo i Brasilien.

I början av året genomfördes en omfattande annonsering ute på Sao Paolos gator; på affischtavlor, neonskyltar och elektroniska paneler. Lokala tjänstemän hävdade att stadens invånare på elva miljoner översköljdes av ”visuell förgiftning”.

Lasn säger att en yngre generation nu gör revolt mot vad de ser som medias propaganda och jobbar för en förändring.

– Det är ett tryck från gräsrotsnivå, från botten och upp, av en hyperaktiv, kommersiellt laddad mental miljö som vi tvingas leva i, men även politiker och stadsfullmäktige vill förändra saker.

– Så jag tror att saker rullar på, vi rider på en våg av mediaaktivism som under de nästkommande tio åren kommer att få till stånd en förändring, och den här lagliga vägen som vi går är en viktig del i det hela.

Översatt från version