Gränslös hållning på Kinautställning i Göteborg


På Stadsmuseet i Göteborg invigdes utställningen ”No Limit ­ Göteborg i Kina” den 6/8 med det uttalade syftet att Göteborgs vänskapsband med Kina, och framför allt vänorten Shanghai, ska stärkas genom en noggrant planerad timing med invigningen av de Olympiska spelen i Kina.

Nu ska orderböckerna hos det dussintal svenska göteborgsföretag som har bildat ett syndikat för handel med Kina fyllas på. Göteborgs stad ställer upp som pålitlig dörröppnare för att förgylla och uppmuntra verksamheterna. Om det hycklar heller inte staden som i pressmeddelandet om utställningen skriver:

”Varje år lämnar över hundratusen containrar Göteborgs hamn med destination Kina.”

– Alla relationer som kan omvandlas i siffror, oavsett om vi talar om handel, turism, kultur eller vetenskap, pekar rätt upp, säger Ingrid Lomfors, museichef och initiativtagare till utställningen. Finns det någon gräns?

Ingrid Lomfors, som är historiker med förintelsen som specialitet, har skrivit en bok om det och recenserar litteratur om förintelsen i Göteborgsposten, känner sig som nytillträdd chef för Stadsmuseet i Göteborg förhindrad att åtminstone göra en avgränsning för utställningen Göteborg-Kina som hon tog initiativet till i våras.

Bilden av vänskap med den kinesiska diktaturen (vars förintelsemaskin mot oliktänkande är mer än väl dokumenterad) ska inte smolkas av ovidkommande synpunkter om förtryck av mänskliga rättigheter, menade Ingrid Lomfors i Västnytt (5/8) då hon till många tevetittares häpnad sade att hon inte kan anlägga några ”moraliska omdömen” på förhållanden i Kina i samband med utställningen ”No Limit” i Göteborg. I vart fall inte just nu, i samband med kommunens festyra inför OS.­ ”Omvandlingen” av siffror (till ekonomiskt reda tal) är det som för tillfället gäller.

Så talar en historiker med förintelsen som specialitet och som bara efter några månaders tjänstgöring som kulturchef i Kommunen redan har lärt sig att tillfredsställa de ekonomiska makthavarna i kommunen och den politiska göteborgsandans arkitekt! Därför relativiseras också hållningen till de mänskliga rättigheter på samma sätt som Göran Johansson i kommunstyrelsen alltid har gjort: Mänskliga rättigheter är någonting som Utrikesdepartementet ska hantera. ­Göteborgare hanterar enbart vänskapen mellan städerna och utvecklingen av affärsverksamheten mellan företag.

”No limit”?

Jan Åberg, Trollhättan
Aktiv i Charta 2008, som arbetar för mänskliga rättigheter