Alla önskar vi förstås en härlig jul; att få umgås med våra närmaste, ge glädje och få uppfylla varandras önskningar. Så vill vi kanske ha julstämning med de gamla juldekorationerna, levande ljus och doften från glögg, pepparkakor, julskinka med mera med mera. Allt, med andra ord.
Jättemysigt.

Men för en del står detta dem upp i halsen. Många försöker smita undan och byta bort hela rasket mot en dyrbar och oekologisk semesterresa till varmare breddgrader.

Det som är tänkt att bli en rad goda dagar har en tendens att förbytas till en ångestfylld och stressig historia för dem som inte klarar av att balansera kraven. För mycket sprit och en hel del ångest brukar finnas med i slutsummeringen men om man nu inte har möjlighet att lämna landet för att tillbringa julen på en fjärran sandstrand, finns det något sätt att ändå få en fridfull jul hemmavid? Går det att fira jul utan att sätta sig i skuld?

Vi vill ju gärna tro det men det finns en del man måste hålla i minnet när julbilagorna dimper ner med lockelser och krav. Det kan hjälpa att sätta sig ner en stund, tänka efter vad som egentligen är viktigt och göra sin egen lista. Vad tror man innerst inne kan bidra till att skapa en verkligt bra jul?

Barndomsminnen kan vara till hjälp. En promenad med mormor och kusiner en mörk julkväll kan ligga vilande i minnet. Eller den stillhet och frid man upplevde när någon läste julberättelser? Någon kommer ihåg julsångerna från förr. Vi kanske fortfarande uppskattar den spänning och gemenskap som ett sällskapsspel bjöd på, eller att se ett pussel växa fram?

Livets allvar kan göra sig påmint i juletider. Om det tillåts stillna omkring en inser man att allt är förgängligt. Att mötas, se varandra, glädjas över att barn växer och utvecklas, glädjas över att ha släktingar, känna tacksamhet över att ha tak över huvudet och mat att äta; inget av detta är självklart.

Det handlar inte om att försöka återskapa en känsla, utan om att inse att det yttre inte är viktigast. Det går bra att helt stilla ta tillvara en stund som sedan stannar länge i minnet. Det är sällan de jular som innehållt flest julklappar, den rikligaste julmaten och överdådigaste julpyntet som blivit mest minnesvärda. De jular vi minns med bestående glädje är oftast de när vi upplevt det magiska i en ljus stämning, en äkta omsorg, en paus. Vi fick vara med och vi fick ge och vi fick tacka för allt.

Några tips:

Rent praktiskt kan man försöka se över vad som kan förenklas. Minska kraven på pynt och liknande.

Man måste förstås hjälpas åt, om inte annat i ren självbevarelsedrift. Undvik parasiter och parasiterande.
Hembakt eller hemlagat är faktiskt inte absolut nödvändigt.

Se över julklappsköpandet. Vuxna kan skippa dem helt, eller byta tusenlappar i snygga förpackningar. Eller så tager man enligt Kajsa Vargs recept vad man haver. Kanske plocka ihop en korg med bra älsklingsböcker som man lånar ut. Eller man har några bra skott från fönsterbrädan att dela med sig av.

Vad köper man till barn och ungdomar som redan har allt? Ofta ”onödigt skräp”.

Spara och gå ut på mellandagsrean istället, och få dubbelt så mycket för pengarna om ni behöver något.
Begränsa det rena julklapperiet, planera istället medvetet annat som känns meningsfullt, till exempel en utflykt, ett konsertbesök eller ett besök i kyrkan, titta på julkrubban, höra på musik och högläsning gratis.

Man kanske bestämmer sig för att inte fara runt till alla släktingar utan begränsa sig till den närmaste familjen. Eller tvärt om; bjuda hem någon som kanske annars skulle sitta ensam? Någon som kanske inte kan åka till släkten sitt eget land, till exempel.