Globalisering – det Trumpna perspektivet
USA:S president Donald Trump. Foto: Nicholas Kamm /AFP/Getty Images


EU måste nå handelsavtal med andra länder för att dämpa Trumpeffekten, säger biträdande chefen på Unctad och tidigare WTO-ambassadören, Joakim Reiter, i en artikel i SvD den andra februari.

“Vi är i större behov än någon gång i modern tid att få igång global handel som motor för välstånd och ekonomisk utveckling. Sedan finanskrisen 2007 har global handel vuxit långsammare än någon annan tid sedan andra världskriget.”

Men alla mynt har som bekant två sidor. Myntets andra sida är inte alltid så lätt att se eftersom våra invanda föreställningar om saker och ting tenderar att bli sanningar – om vi inte utmanar dem ibland.

Det finns de som hävdar att Trumps seger i det amerikanska presidentvalet är resultatet av att globaliseringen misslyckats. Men förlorarna är inte endast de vi normalt ser som förlorare: arbetarna i västvärlden.

En allmän föreställning är att de multinationella bolagen som har fått en marknad större än hemmamarknaden och betydligt billigare arbetskraft är vinnare i globaliseringens tidevarv.

Men vid en närmare titt kan vi se att globaliseringen sedan ett antal år har slagit tillbaka mot de storbolag den borde gynna. Slaget kommer från globaliseringens främsta förmånstagare: Kina.

I längden har dessa bolag blivit förlorare eftersom mycket av deras know-how har stulits av Kina som i sin tur har utvecklat konkurrerande bolag som tack vare globaliseringen har kunnat sälja sina varor på export. Exemplet Huawei-Ericsson är kanske det mest slående för oss här i Sverige. Huawei har fullständigt sprungit om Ericsson det senaste året och det hade förmodligen inte varit möjligt utan globalisering. Framför allt bidrog Kinas inträde i WTO 2001 till detta.

Huruvida till exempel svenska storbolag går bra eller inte kanske inte alls är kopplat till globalisering. De gick ju bra även innan globaliseringen. Att de har gått bra beror inte på globalisering i sig, det beror snarare på att vi inte var ett sönderbombat land efter andra världskriget. Inte var vi heller indragna i första världskriget, vilket innebär att våra stora industrier har fått utvecklas oavbrutet i över 100 år.

Så varför är vi i ”större behov av global handel än någon gång i modern tid?” Är det för att vi ska förlora ännu fler jobb till Kina? Är det för att stänga fler industrier, eller för att utarma landsbygden ännu mer?

Kanske är problemet en kombination av Kina och att företagsledare och ”etablissemanget” fullständigt har haft skygglappar för globaliseringens baksidor för att kunna sko sig själva?

Detta är myntets andra sida, det Trumpna perspektivet.