Jag vet inte. Saker och ting är som de är i världen, med naturkatastrofer. Jag har inga egna barn men ibland undrar jag vad som kommer att hända i världen i det långa loppet. Något måste göras. Jag tror att de unga kan göra något åt det ifall de är intresserade av naturen. Men jag tror att det finns de som är bra på det och de som inte är det. En del kastar ut skräp från bilfönstret för att de inte vill ta hem det.

Ja, det tycker jag. Jag anser att de har växt upp med det. Det är naturligt för dem. Vi vuxna var tvungna att lära oss alltihop; vi tog allting för givet. Men våra barn har blivit uppfostrade med att det är brist på vatten och har lärt sig hur värdefull elektricitet är. Jag tycker att de är bättre förberedda än vad vi varit; de är villiga att offra användning av energi för planetens bästa. Det tror jag verkligen.

Jag ser på frågan utifrån ett miljöperspektiv och jag måste svara ja. Jag tycker att de yngre generationerna verkligen har blivit medvetna om att vi måste vara ansvariga för vår planet. Jag kan se hur de tar hand om djur, blommor och träd; hur de återvinner saker och är medvetna om de skador som de moderna industrierna orsakar. Till detta hör att vi föräldrar och utbildningssystemet gör ett bra jobb och jag hoppas att jorden i det långa loppet, och de som lever på den, kommer att belönas med bättre levnadsförhållanden.

Svaret är nej. Vi har mycket att göra vad gäller gröna växter och att återanvända och återvinna papper och burkar. Många resurser slösas bort. Vi gör ingenting för närvarande för att lära barnen hur de ska använda dessa resurser bättre.

Nej, och orsaken är att i utvecklingsländer såsom Pakistan är folk mer upptagna med sina egna problem såsom brist på ström, korruption och så många andra saker som faktiskt hindrar dem från att utvecklas på ett bra sätt. Och såvida de inte har tid för sina barn för att utbilda dem och förbereda dem för framtiden så är det i allmänhet väldigt svårt för alla barn.

Jag tycker inte att man förbereder barnen så bra, eftersom man inte alltid berättar hela sanningen. Vi borde kämpa för barnens rätt till kunskap. Om barn är intresserade av någonting borde vi kämpa för rätten att lämna över information. Jag deltog i Feta-paraden i Gdansk då gruppen Samba Resistance spelade trummor för frigivandet av Tibet. De unga barnen och tonåringarna var de som var mest öppna och de kunde sitta och titta och även dansa. De kände själva att detta var något de ville veta mer om, se något intressant och få reda på vad det handlade om.

Nej, inte direkt, de är inte förberedda. Detta beror på att för närvarande håller familjer i allmänhet på att lösas upp. Vi har inte den familjebildningen som fanns förr i tiden. Förr brydde sig föräldrarna mycket om att utbilda sina barn. Nu är de mer främmande inför detta. På grund av allt arbete har de inte tid att ta hand om detta och de verkar inte bry sig. Ibland skiljer sig föräldrarna, andra är inte frånskilda; det verkar inte som att det finns något intresse av att bry sig om barnens framtida utbildning. Jag talar rent generellt.

Absolut inte, eftersom ingen vet vad livet handlar om. Till och med lärare vet ingenting. Vad kan de lära våra barn? Vi bör kultivera för att lära oss vad livet handlar om, inte bara ta för oss och vara avundsjuka. Det är därför mitt svar är nej.

Jag anser att det nuförtiden är en stor fråga för såväl utbildningsinstitutioner som företag att tillhandahålla miljöutbildning. Till och med regeringen erbjuder bidrag för att uppmuntra dessa företag. Men jag undrar om det är något som är genomförbart i vardagslivet i mitt samhälle?