Framsteg inom metodik och teknik i skolorna och utveckling av den sociala kompetensen hjälper barnen att förbereda sig för ett samhälle i förändring. Det är vad Epoch Times reportrar från Sverige till Spanien upptäckte när de frågade lokalbefolkningen: ”Utbildas barnen i ditt land för att anpassa sig till livet i en ständigt föränderlig värld?”

Jag anser att vi här i förskolan försöker lära barnen att de redan nu på förskolan kan ha inflytande över sin situation och även över vad de vill göra senare i livet och i samhället.

Ja, metodiken för den allmänna skolan Luiza Mahin i Salvador-Bahia, där jag var student och idag är lärare, har i aktiviteter utanför skolschemat utvecklat dessa frågor i anpassning. Vi arbetar med rasfördomar, behov av mellanmänskliga och sociala relationer, att använda informationstekniken för att förbättra våra kunskaper genom pedagogisk inlärning och med fokusering på att läsa, skriva samt att följa utvecklingen på planeten jorden.

Jag tycker det eftersom de använder nya metoder i skolorna i mitt land. Till exempel har vi nu de tekniska förutsättningarna som behövs för att kunna lära sig mer men det har också sina nackdelar. Jag har också märkt att lärarna samtalar mer med barnen och ger dem mer självförtroende samt förklarar frågor i vardagen och förändringarna i vårt samhälle.

Jag tror att barnen krymper sina medfödda förmågor när de använder tekniken i vardagssituationer hellre än att bara anpassa sig. När de konfronteras med dessa situationer och inte kan använda tekniken, står de där utan förmåga att lösa problemen. Ett enkelt exempel är när man måste lösa en enkel addition och om de inte har en elektronisk kalkylator klarar de inte av det.

Det finns en dubbel förväntan. Å ena sidan är eleverna medvetna om att de ska utbildas för en framtid som är i ständig förändring. Samtidigt måste de emigrera för att få tillgång till en framtid där det finns förändringsinriktad utbildning. Ungdomarna på Kanarieöarna och i Spanien står inför denna brytpunkt idag.

Översatt från engelska