Oron omfattar möjligheterna till karriär, utbildning och god ekonomi, såväl som tillgängligheten till sjukvård och en önskan om minskad brottslighet. Det är vad Epoch Times reportrar från Sverige till Australien upptäckte när de frågade lokalbefolkningen: ”Oroar du dig för barnens framtid i ditt land?”
Jag ser viss anledning till oro. Det viktigaste just nu är maten, tycker jag, eftersom dagens ungdomar äter för mycket ohälsosam mat utan att tänka så mycket på det. Det är det viktigaste just nu och media pratar inte så mycket om det.
Jag oroar mig för mina barns framtid. Jag önskar att de kommer att må väl men mitt land utvecklas fortfarande. Det har en framtid men vår nuvarande regering är inte så bra, det behövs fler ekonomiska reformer. För några år sedan gjorde vår dåvarande president en del men idag står vi och stampar – det står helt stilla. Vår nuvarande president har gjort vissa förbättringar: byggt vägar, skolor, etcetera och även försökt att fixa ekonomin. När det gäller förändringar skulle jag vilja se fler jobb och en minskad brottslighet.
Ja, jag är lite orolig för när det kommer till landets ekonomi går det inte så bra. Även om våra barn utbildar sig så mycket som möjligt – studerar och förbereder sig – om våra politiker inte är ärliga, kommer vi alltid att ha det sämre, speciellt i vår provins, Santiago del Estero. Mentaliteten hos argentinarna måste förändras: regeringen måste arbeta för sitt folk.
Naturligtvis är jag orolig för mänskligheten. Vi försöker hela tiden att förbättra våra livsvillkor och vill att våra barn ska få det ännu bättre. Vi vill inte att de ska behöva gå igenom samma svårigheter som vi har gjort. När det gäller utbildning försöker jag plantera i deras sinnen och hjärtan värdet och graden av ansvar som de bör ha för livet och andra människor. Jag uppmuntrar dem till att vara respektfulla och ansvarsfulla, att lära utan att känna sig plågade utan istället uppleva lycka. Hemläxan bör vara en belöning och inte ett straff. I skolan … till exempel, om mitt barn älskar fotboll, så borde han lära sig att räkna, läsa och skriva genom fotboll. Att utnyttja deras skicklighet inom deras fritidsintressen och engagera föräldrarna mer för att ta fram det bästa i varje barn.
Ja, det oroar mig vilken behandling som mina barn får när de går till läkaren, eller om de kan studera vad de vill och om de kommer att hitta ett arbete som de är utbildade till. En gång hade Spanien en mycket bra allmän sjukvård. Men hälsosystemet har tagits bort och ovanpå det har vi fått uthärda och se på hur korrupta människor blir rika på offentliga medel.
Ja, jag oroar mig, men inte bara för mina barn utan för alla ungdomar. Min oro handlar om vilken typ av framtid som väntar de unga studenterna som kommer ut ur högskolan. Här i landet finns det få möjligheter att utöva sitt yrke, i allmänhet måste de arbeta med något helt annat än sitt yrke. Jag tycker det borde göras en omorganisation eller omstrukturering av utbildningssystemet och med de tillgängliga jobben i landet så att de går hand i hand. Saker som korruption främjar inte någon form av utveckling och många jobb fördelas snarare efter vänskap än meriter. På ett företag har nyligen tio lediga jobb tilldelats nyanlända utlänningar fast många kapabla ungdomar väntade på den möjligheten, men det tog man inte hänsyn till.
Oron är troligen från ett ekonomiskt perspektiv. Utifrån ett socialt perspektiv är jag i allmänhet mycket nöjd, men ekonomiskt är jag bekymrad. Karriärmässigt, möjligheterna till en karriär, möjligheterna till utbildning, en bra utbildning, oroar jag mig för på lång sikt. Det skulle vara bra med förändringar, förhoppningsvis både i ett ekonomiskt och ett utbildningsperspektiv.
Översatt från engelska